- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
900

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stävja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1640: vthi Stäfwu, 1695: släfwa, i ä.
nsv. även stäve n.; jfr sv. dial.
mjok-stawn Dalarna, stavu, stäuii, stövu Norrl.,
samtliga väl av *stava. Avledn. av
stav; alltså: den av stavar el. stäver
förfärdigade. Ji-ljudet i stäva synes
icke bero på en äldre bildning *stcevia,
utan d-formen har sannol. uppkommit
i de östsv. dial., där a i kortstaviga
ord blivit ä framför u: ordet synes
också i dial. huvudsakligen höra hemma
i dessa trakter. Besl. äro: da. dial.
stab, stäva, o. möjl. mlty. slappe i likn.
betyd.

stävja, väl lån från isl. fornspr.; ej
hos Dalin 1853, men annars
uppträdande på 1840-t. (Geijer, Grusenstolpe
m. fl., jfr nedan), motsv. isl. stefja,
förebygga = no. stevja, hejda; väl av germ.
*sta1)jön; till germ. roten stab, vara styv
el. fast, o. besl. med isl. stefna o. ä. da.
stcevne ds., om dessa verb utgå från
*stabn- o. ej från *stamn-; se under
stämma 5. Omöjligt är ej, att isl.
stefja osv., närmare bestämt, är ett
de-nominativum av isl. stef n. i en äldre
icke uppvisad betyd, av ’stav’; jfr stänga
till stång o. under stämma 5.
Bildningen vore av samma slag som vädja,
got. gawadjon, till isl. ved, got. wadL
- Ett enstaka ex. från äldre tid (1792)
förekommer i citat hos Elof Tegnér
Armf. 2: 96.

stöd, fsv. slijdh f. o. n., ombildning
efter vb. stypia el. plur. stgdhir till sing.
stup, stop, stolpe, stod, stöd, hjälp =
isl. stud (pl. -ir), stod (pl. st0dr, som
dock atm. delvis kan vara felaktigt
angivet för stöd, stodr, se stod) f., no.
styd, st0, ägs. stuöu, studu (pl. styde,
eng. stud) m. m.; till germ. stup-, stud-,
vartill även mlty., mhty. stude, buske
(ty. staude) = ie. stat i lett. slute, stöd,
stängel, till en rot st(h)u, vara styv, stå
upprätt, i t. ex. grek. styö, gör styv,
uppreser, avljudsform till stäu (se
likstol); med r-utvidgning i germ.
*stura-= sv. dial. stur, stor o. styv (se stor
o. stura), styre ~ staur- i stör. Se
f. ö. stödja, stötta ävensom
brand-stod.

stöd(j)a, fsv. stödhia, stypia (ipf.
stadde) = isl. stydja, ä. da. styde, stödja,
fhty. stud(d)en, fastsatta, av germ.
*stup-jan; avledn. av el. parallellbildhing till
stöd. Ty. stutzen är besl., men ej
identiskt (se stötta, vb).

stök, även konkret: torra kvistar, ris
t. ex. Schroderus 1620 o, ännu 1894 =
sv. dial.; möjl. i avljudsförh. till mlty.
stuke f., trästubbe, liten hög av lin el.
torv, sv. dial. stuka, sädesstack m. m.
(varom se stuka); om härledningen se
f. ö. stöka. I konkret anv. grundord
till stöka; i abstr. betyd, ’bråk o.
besvär, hushållsstök’ däremot bildat som
vbalsbst. till detta verb, liksom jäkt,
släp osv.

stöka, Prytz 1620: ’dän lilla grå
Gudhen, som går och stökar i huse’ (om
tomten), avledn. av stök (konkr.), alltså
egentl.: avlägsna avfall o. d., i dial. även:
samla ris o. kvistar. Ordet
sammanfaller formellt med no. stauka, stöta,
hacka, gå långsamt, men bör
åtminstone ej direkt identifieras med detta;
sannol. återgå emellertid samtliga dessa
ord på en germ. rot stuk, vara styv
o. d., o. äro rotbesl. med stock o.
stuka.

stöld, fsv. stöldh, styld, stuld f. - isl.
stuldr m., no., ä. da. stuld, jfr eng.
stealth, av germ. *stuldi- till *stelan som
t. ex. börd till bära, skörd till skära
osv. Isl. stuldr m. (osv.) kan vara ett
*stuldu-, men genusväxlingen är möjl.
snarare sekundär. - Härjämte ägs.
stu-lor, stöld (s-stam?). - Nda. har nu i
stället tyveri, tyskan diebstahl.

stöna, .fsv. stönia (ännu O. v. Dalin:
stönja), stynia (ännu i sv. dial.: stynja)
= isl., no. stynja, da. st0nne, mlty.
sto-nen, ty. stöhnen, av germ. *stunjan jämte
*stunön i ägs. stunian, genljuda, dunka
(emot; eng. stun, även: bedöva);
av-Ijudsform till stånka 2 o. till mlty.
stenen, stöna (varav ä. nsv. stöna), mhty.
stenen, ägs. stenan; besl. med sanskr.
stdnati, stönar, dundrar m. m., grek.
sténö, kymr. seinio, ljuda, fslav. stenati,
stöna, m. m. - En s-lös växelform se
dunder, Tor.

stöpa = fsv.: gjuta o. d., forma,
genom övergjutning med vatten bereda =
isl. steypa, störta (ngt ned), låta hänga,
hälla ut, övergjuta, no. st0ypa, även:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0988.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free