Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - supé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
siifan (ty. saufen), ägs. supan (eng. sup,
dricka, sörpla; jfr däremot sup, supera,
av fra. souper, se supé); av germ. *supan
st. vb. I nda. i stället s0be, supa i sig
= Ity. sopen, låta supa, som synes
representera ett germ. *saupian, formellt
= no. s0ypa, med ett sugande ljud
rinna genom ett bottenhål. Annan
av-Ijudsbildning: sup- i ägs. sypian (eng.
sip); se f. ö. soppa. Sammanställt med
fslav. siisati m. m., suga, av *sub-s- el.
* sup-s-; i senare fallet till en indoeur.
växelform på -p; jfr liknande växling
under suga. - Betyd, ’dricka
omåttligt starka drycker el. vara begiven på
dylika’ (= no.-da. sube; da. har i denna
betyd, i stället suppe) har inlånats från
ty. - Den i fsv. ej uppvisade
a-orn-Ijudda participformen *sopen kvarlever
i (särsk.) götal.-dial. såsom såpen, sopen
i betyd, ’drucken’. - Supa som en
borstbindare, Tersmeden 1734, se
f. ö. under borst. I uttr. ss. t. ex.
ljuga el. svärja som en b., Almquist
1844, Dalin 1850, el. da. t. ex. ’Du
vo-terer som en B0rstebinder’ hos Holberg
Pol. Kandest. är anv. sekundär. I ä. n sv.
även supa som en mästare Dalins Arg.
- Härtill: -supa i ölsupa, jfr sv. dial.
drekksupa, drikkasyba = nisl. supa,
soppa, mlty. supé ds., mhty. sufe ds.,
ägs. supé, klunk; i sv. möjl. lån från
mlty. - Sup, fsv. super, klunk, skvätt,
supan mat = isl. siipr, klunk, no. sup
ds., även bl. a.: soppa, ofris, sup, klunk,
mhty. så f; bildat som t. ex. bit till
bita. - Supanmat, till fsv. supan f.
ds. = no. supan (av -ö-) jämte supand
= mlty. supen(t) n.; sannol. urspr, ej
en bildning på urgerm. -öm såsom t. ex.
talan till tala o. d., utan en
particip-liknande avledning på germ. -/id-. I
ä. nsv. o. sv. dial. även supemat. -
Suput, Schroderus Com. 1640; Husspeg.
1697: suputar plur.; från mit}’, suput,
dvs. ’sup ut’, en imperativisk bildning
av samma slag som t. ex. ä. nsv.
sluk-opp, uppslukare (av mlty. slukup), el.
som krypin. Jfr Tamm Nord. stud.
s. 30 f. Härtill: ä. nsv. vb. stipulera,
supa.
supé, Dagl. Alleh. 1771, G. J.
Ehrensvärd 1780? av fra. souper, till vb. sou-
per (= sv. sup er a, 1780-90-t.), avledn.
av soupe, soppa (i sht med bröd), i sin
tur från germ. spr.; se soppa o. supa.
- Ordgruppen användes i sv. äldst om
furstliga personers aftonmåltider.
superb, i modern betyd, vanligt väl
först o. 1800, tidigare mera enstaka,
t. ex. Tersmeden (under 1600-t. blott
tillfälligt, i nu obr. anv.) = ty., av fra.
superbe, stolt, högmodig, präktig, av lat.
superbus ds. (snarast av *super-bhu-os,
till super, över, o. roten bhu, vara,
ur-besl. med bo; jfr grek. (h)yperphialos,
övermodig, av *super-bhu-ialos).
superkårg, ett slags frak tupp sy n in
gs-man (numera ej å svenska fartyg) =
ty. superkargo, av lat. super, över, o.
spän. cargo, last, deverb. till cargar,
lasta = fra. charger, vartill charge, last;
se f. ö. char ge ra.
superlativ, sbst. = ty., av lat.
super-lätlvus, avledn. av superlätus, pf. part.
pass. till superferre, upplyfta, lägga el.
bära över (av super, över, o. f er re,
ur-besl. med bära).
supinum = ty., av lat. supinum ds.,
neutr. till adj. supinus, böjd bakåt,
lutande m. m., avledn. av sup- i super,
sub (av sup liksom ab, av ap, jfr grek.
(h)ypö); den grammatiska termen
syftande därpå, att denna substantiviska
form av verbet liksom ställer sig
utanför verbets råmärken.
suppleant, av fra. suppleant,
ställföreträdare, egentl, part. pres. till
supp-léer, fylla upp, ersätta o. d., av lat.
supplére ds. (- supplera), av sub o.
plére, fylla (besl. med plebej, plenum
o. urbesl. med flera o. full).
supplik, 1680-t. = ty., av fra.
supp-lique, till lat. supplicäre, ödmjukt bedja,
knäböja, av sub o. plicäre, vika ihop
(jfr pli, replik).
sur, fsv. sur, sur, obehaglig, besvärlig
(jfr ä. nsv. bådhe i söto och suro O. Petri)
= isl. surr ds., no. sur, även: rå, fuktig
(om jorden), da. sur, mlty., fhty. sur
(ty. sauer), ägs. sur (eng."sour), av germ.
*sura-; besl. med litau. suras, salt, fslav.
syru, rå, fuktig (av *sur-), alban, sure,
urin. Från germ. spr.: fra. sur. F. ö.
av oviss härledning. Om här ej två
ord med olika ursprung sammansmält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
