Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - surra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svdnati, ljuder, lat. sönus (av *suonos),
ljud (se so n an t), osv.; jfr till betyd,
t. ex. hane, tupp, till lat. canere, sjunga,
o. (enl. somliga) även lat. oZor, svan, till
ett ljudhärmande öl-, som kan motsvara
aZ- i al ka. - Om ett annat germ. ord
(med motsvar. även i slav. spr.) se Alt-.
- Samindoeur. beteckning saknas. Grek.
har kyknos, varifrån lat. cygnus, fra.
cggne, ital. cigno; av omstridd
härledning. - Den nu bl. a. uppträdande
pluralformen -or beror på hypersvecism av
samma slag som spånor för äldre
spå-ner. - Svanesång, om en skalds sista
dikt, P. Erici 1582 m. fl. om döendes
sista ord o. d. i allm. (efter ett lat. uttr.),
1714 i betyd, ’minnessång, sorgekväde’,
motsv. ty. schwanengesang osv.; med
syftning på den antika tron (t. ex.
Plinius), att svanen sjöng en sång strax
före sin död.
svang, i gå, komma, vara i sv.,
t. ex. Tegel 1622: ’krijget gick i största
svangh’, 1650, Columbus Ordesk. = da.
(gaa i) svang, från ty. im schwange
gehen, sein, in schwang kommen; egentl.:
vara (osv.) i svingning, till schwang,
svängning (varifrån ä. nsv. svang ds.);
avljudsform till svinga. Jfr schwung.
svank (dial.), inböjning, sänkning,
fördjupning, o. som adj. svank,
svankryg-gig, i riksspr. t. ex. i sammans,
svank-rygg(ig), jfr svankig, inböjd, O. v.
Dalin = no. svank, inböjning (om
trädstammar), da. dial. svak, till germ. vb.
*swinkan = fhty. *swincan (i ipf.
ana-swanh), svinga, m. m. = s vin ka
(liksom den besl. växelformen svang till
svinga), till germ. roten swenk = ie.
sueng i sanskr. svanj-, svajati, omslingra,
vartill även mlty. swank, böjlig, slank,
mhty. swank o. ägs. swancor ds.,
ävensom t. ex. mhty. swenken, svänga (ty.
schwenken), det senare bildat till
*swin-kan som svänga till svinga. Jfr svacka.
- Formellt identiskt med sbst. svank
är mlty. swank, mhty. swanc, svängning,
slag, i plur. swenk(é)9 puts, lustigt
infall o. d. (ty. schwank, plur. schwänke),
varifrån ä. nsv. svank ds., även: list,
knep; jfr under s v in k a.
svans, fsv. svanz (i betyd.:
fruntimmerssläp) = da. svans, från ty.: mlty.
swans, svans, släp = mhty., ty. schwanz.
Därest den ltyska formen får anses som
ett lån från hty., bör man, såsom också
skett, härleda ordet från mhty.
swan-zen, svänga hit o. dit (jfr nedan), väl
av germ. *swangatjan (el. swank-),
iterativ- el. intensivbildning till roten i
svinga. Med avs. på betyd.-växlingen
’svans’ ~ ’släp’ jfr ä. ty. geslepp, svans
(jägarterm), egentl.: släp. - Sticka
svansen mellan benen, bliva snopen
o. d., motsv. i t. ex. ty. (nehmen), fra.
o. ital. - Inhemska nord. ord för ’svans’
äro: fsv. hali (osv.; se Hälen), rumpa,
sp o l o. stjärt (i fsv. o. ä. nsv.); jfr
även under röva 2. - Härtill: svansa
(för, omkring), jfr Bib. 1541: ’gå och
swantza’ i bet}rd. ’stoltsera’ (om Zions
döttrar) = da, svanse, jfr mlty.
swan-sen, dansa, stoltsera = mhty. swanzen.
Svante, mansn., tidigast känt från
Svante Nilsson Sture, snarast kortform
till slaviska (närmast vendiska) namn
med liknande förled, jfr särsk. fsv.
Svantepolk = fslav. Svetopiilku-,
ävensom det hithörande kassubiska
kortnamnet Svjatoch. Däremot ej, såsom
också antagits, diminutivform till Sven.
Litteratur se Grape Stud. över de i fsv.
inlånade personn. I. 2: 45 n. 2.
svar = fsv., da. = isl. svor n. plur.;
till ie. roten suer, tala, i osk. sverrunei
(dat.), talare, jfr lat. sermo, tal, samtal
(se svärja); enl. somliga till ie. suer,
ljuda, i sanskr. svdrati, ljuder, osv. (se
svärm). Övriga förklaringsförsök
osannolika (litter. se Falk-Torp s. 1560). -
Betyd, ’svar’ anses kunna utgå från fsv.
(osv.) andsvar, till and, mot (se
ansvar). - Avledn.: svara - fsv., isl.
= da. svare. Härtill: svaromål, 1738,
1771, Weste 1807, bildat till vb. svara,
väl efter kär o m ål (till fsv. kcera f. ds.);
jfr .ä. sv. svarsmål, 1749 osv., den enda
formen hos Sahlstedt 1773 o. Möller
1790. - Ett annat vida spritt germ.
ord för ’svar’ är ty. antwort, med avledn.
got. andawaurdi, ags. andwyrde, isl.
andyrđi osv., till and(d), emot (- an 2),
o. ord; i neng. i stället answer (-
ansvar; jfr även ovan), o. i got.
dessutom andahafls, till andahafjan, svara
(till häva).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
