- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
919

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - svett ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sveigr, vartill sv. dial. svegryggad - da.
sveirygget (jfr Sveg); knappast, såsom
antagits, direkt till grek. eikö, viker,
som dock är mera avlägset besläktat;
jfr vika. Om ä. sv. gifva svig(h)a,
ännu t. ex. Grusenstolpe, sv. dial. ge
sviga, böja sig, ge efter, se Hesselman
i o. u s. 55 f. - Parallellrot: germ.
swik-se svika.

2. svikta, sjöt., minska seglets
vindyta genom sammanrullning o. d., även
i uttr. svikta vanten, med tåg
sam-manknipa vanten upptill, Rosenfeldt
1698: ’binda in Mesanen med en
Sar-wing . . det kallas en swichtat Mesan’;
från Hy. swichten el. höll. zwichten,
etymol. = isl. svipta, rycka samman
ett segel m. m., varom närmare under
syfta 2. Svikta förhåller sig till svipta
som akter till efter, -aktig till
-häftig, häkta till häfta, inkräkta till
bekräfta, lukt till luft, schakt till
skaft, stikta till stifta, äkta till
fhty. éhaft osv.

svimma, jfr fsv. be-, forsvima = no.
svima, svimma, sväva (den senare betyd,
även i sv. dial.), da. dial. svime, svimma
(da. besvime från mlty. liksom t. ex.
fsv. besvlma), mlty. sivimen sv. vb ds.,
mhty. st. vb, sväva omkring, svaja. Till
fsv. svime m., svimning, dvala - isl.
svimi, ä. da. svime, fsax. swimo, ägs.
swima, av germ. *swiman-, till germ.
roten swi, avtaga, försvinna (se svinna),
möjl. sammansmält med en avledn. av
ett swi, sväva o. d. - Härtill med
Z-avledn.: osv. dial. *svimla, bli yr =
no. = mlty. swimelen osv. - Jfr
svindel, s vira.

svin = fsv., da. - isl. svin, got. swein,
fsax., fhty. swin (ty. schwein), ägs. swin
(eng. swine), av germ. *swlna-, egentl,
iieutr. till ie. adj. *su-lno- = lat. suinus,
fslav. svinii ~ grek. (h)yinos, hörande till
svin, bildat med tillhörighetssufflxet
-intill sä = so; i ieur. spr. ofta använt
för att beteckna unge av djur, t. ex.
grek. delphakine, gris, ty. fallen (se föl).
- Formellt förhåller sig svin till so
ungefär som kviga till ko. - Med
avs. på substantiveringen jfr djur. -
S vi n ak t ig, nu blott i bildl. bem., förr
i egentlig, t. ex. Schroderus 1640: ’Ett
smaalt änne (dvs. panna) är
svijnach-tigt’. - Svin tillhör det slags ord, som
(särsk. förr) ofta ersattes med
eufemistiska uttr., t. ex. ’de beklövade’ G. F.
Dahlgren Förlofn.; jfr överstens
yttrande i v. Braun s ber. Adjutanten 1850:
’Icke får man säga svin, utan man skall
säga fyrfotingar’. Så ock i andra spr.;
jfr t. ex. i Don Quixote: ’una manada
de puercos (que sin perdon asi se
lla-man)’.

svindel, yrsel, Stiernhielm, i betyd,
’svindleri, humbug’, t. ex. 1865
(’fantasteri el. dyl.’ Atterbom 1847) = da.
svindel, blott i betyd, ’svindleri,
humbug’ (annars svimmel), från ty.
schwtn-del, i båda betyd., av mhty. swindel,
swintel i betyd, ’yrsel’; till fhty. vb.
swintilön (ty. schwimleln), ytterst till ie.
roten sni i svimma, s vira, se även
svinna. - För ’svindla’ i betyd, ’bli
yr’ användes i ä. nsv. icke sällan svim(n)a
o. svimla, liksom da. har svimle (se
svimma). - Svindel, svindlare (ty.
schwindler, eng. swindler) i
kriminalis-tisk betyd, synas ytterst härstamma från
London (o. 1760), men motsv. ord
uppträda icke långt senare också i Hamburg.

svinga, t. ex. J. Sigfridi 1619 = da.
svinge, från ty.: mlty. swingen st. vb (av
fsax. swlngan, svinga sig) = fhty.
sivin-gan (ty. schwingen), ägs. sivingan (i
betyd.: slå, piska; eng. swing, svinga); av
en växelrot till ie.sneng i s va n k, s vi n k a,
möjl. urspr, av imitativ natur (jfr under
gunga). Se f. ö. schvung, svang,
svans, svinge l, svang, svänga
ävensom svank, svacka, svinka.

svingel, Festuca, I. Erici o. 1645, om
Bromus secalinus = da., från ty.
schwin-gel, till schwingen, svinga, med
syftning på stråets svingande rörelser. -
Samma grundbetyd, även i likabetyd,
ty. schwaden, jfr t. ex. Ity. swad,
svängning med lien (se under svaja). - Förr
även om Lolium temulentum, dårrepe,
Lind 1749, jfr 1729: svingelgräs, för
äldre svinnel 1683, svindelgräs Rudbeck
1702, jfr svimmel 1752 (Vrml.), ännu i
dial.; de senare beteckningarna, liksom
huvudbrylla 1694, yrråg m. fl., beroende
därpå att fröna, om de förekommo i
brödsäd, ansågos orsaka svindel; jfr ty.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free