Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärd- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord för ’svärd’ jfr under svärdslilja.
- Om svärd- i ortn. se följ. -
Svärdslilja, Iris pseudacorus (m. fi. arter),
Franckenius 1659 osv. = da. svcerdlilje,
efter ty. schwertlilie; jfr ty.
schwertel-(kraut), av mhty. swertele = mlty.
swer-dele, övers, av lat. gladiolus ds., dimin.
till gladius, svärd (se glav[en]), o. av
grek. xiphion, svärdslilja, till xiphos,
svärd; jfr f. ö. eng. sword-grass el. spän.
espadana ds. till cspada, svärd (se spade
o. spader). Redan i fsv. förekommer
i samma betyd, sv&rdhon, med
analo-giskt -ön efter hiupon, nypon, miölon,
smultron osv. Växten har benämnts
efter de svärdlika bladen. -
Svärdsorden, från 1748, benämnd efter de i
dekorationerna förekommande svärden.
- Svärd(s)sida, om de manliga
linjerna i en ätt, Lselius 1588 = da.
svcerd-side, från ty.: ty. schwertseite o. mlty.
swertside; jfr spinnsida.
2. Svärd- i ortn., av växlande
ursprung. Ordet svärd ingår väl i sjön.
Svärdlån gen Vedbo hd Dalsl., förr:
Suellang Bur., Suerdz-Lången 1600-t.
m. m.; i så fall efter sjöns ovanligt
långsträckta o. smala form; jfr förf. Sjön.
1: 598, SOÄ 19: 243. Däremot ej säkert
i sockenn. Svärdsjö Dalarna, som
visserligen 1405 skrives Svcerdhasiö? men
1384 Swalesiö o. 1358 Swardsiö. Gårdn.
Svär(d)sta Bettna sn Sdml. skrives 1399
Swertista o. hör sålunda ej hit.
svärja el. svära, fsv. svceria (ipf. s(v)of)
= isl. sverja, da. svcerge, fsax., ägs.
swerian (eng. swear), fhty. swerien (ty.
schwören); jfr got. swaran (swör);
vartill sbst. fhty. eidswuor (ty. schwur),
med ya-avledn. isl. séri, fsv. ef)-söre (osv.)
n., ed, edgång. Kausativum: germ.
*swö-rian - isl. séra, låta svärja, besvärja
(liksom föra till fara). Till ie. roten
suer, tala (se sva r); betydelsen av ’svärja’
väl från uttr. såsom fhty. eidswuor, isl.
sverja eiöum osv.; med avs. på
betyd.-utvecklingen se ed 2. - Om svordomar
(i dagligt tal) brukades förr i stället ofta
banna (träns. o. inträns.) o. bannas,
ännu t. ex. Mellin 1888: ’svor och
ban-nade’ o. Gavallin 1875: bannas och svärja
(jfr ska. dial. i samma anv.), da. bände
(i något äldre da, även svcerge), i ty.
fluchen. - Svärja på magisterns el.
mästarens ord, efter Horatius Epist.:
jurare in verba magislri. - Svärj a som
en gar di s t (el. dragon), jfr ty. fluchen
wie ein dragoner el. wie ein landsknecht,
eng. to swear like a trooper; svärja
som en åkare el. (Dalin 1853) som
en hyrkusk, jfr fra. jurer comme un
charretier. - Svärja som en
mång-lerska (el. Munkbro madam) har
gamla anor. Redan O. Rudbeck 1689
omnämner av månglerskorna med
förkärlek använda okvädinsord (se sate);
jfr även Små-saker 1757 1: 147: ’Ingen
Månglerska mer swär’ (ironiskt); alltså
samma seder, för vilka t. ex. de atenska
månglerskorna voro beryktade i
antikens Grekland. - Svärja som en
roddarmadam syftar närmast på de
gummor som i forna tider i Sthlm (t. ex.
under Bellmans dagar o. ännu o. 1850)
besörjde båttrafiken, t. ex. till
Djurgården, för att sedan närmast efterträdas
av dalkullorna med sina vevbåtar samt
sedermera på 1870-t. av ångslupar. I
uttr. svärja (o. ljuga) som en
borstbindare t. ex. Dalin 1850, efter ty.
wie ein burstenbinder schimpfen, är anv.
sekundär (se under supa o. borst).
De förhållanden, som en gång skapat
dessa jämförelser, ha förändrats el.
försvunnit, men uttrycken kvarleva, om
också huvudsakligen inom ett äldre
släktled.
svärm, fsv. svwrmber; i ä. nsv. även
svärm; motsv. nisl. svcrmr, da. svatrm,
fsax. swarm, mlty. även -e-, fhty.
swa-rani (ty. schwarm), ägs. swearm (eng.
swarm), av germ. *swarma-, *swerma-,
bisvärm, svärm, i vissa germ. spr. blott
det första, som väl är grundbetyd.; till
ieur. ljudroten suer, ljuda, surra, med
växelformen sur i sydty. dial. surm,
svärm, mhty.: sus, litau. surmå, flöjt (se
surra). Jfr svar, svirra, svärja.
1. svärta, sbst., i blanksvärta o. d.,
t. ex. I. Erici o. 1645 = nisl., no. sverta,
da. svarte, mlty. swerte f., fhty. swerze
(ty. schwärze), av germ. *swartiön, till
svart ss. t. ex. fylla till full, halta
till halt, fsv. h&rdha, hårdhet, till hård,
sälta till salt, väta till våt.
2. svärta, fågeln Oedemia fusca, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
