- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
926

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärd- ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Ity. med ursprungligt ft (såsom
häfta ~häkta, stifta " ä. stikta), o.
med övergång av i J> y genom inverkan
av f. Tamm. Fonet, kännet. s. 36. -
Härtill syfte (egentl, grundord till
syfta), i betyd, ’sikte (på skjutgevär)’
t. ex. Schroderus Lex. 1637.

2. syfta (malt), fukta, blöta korn till
malt, urspr, onji omskyfflingen av
detsamma, egentl, samma ord som fsv.
sypia III konj., rycka = no. syfta III,
I, svinga, rista, rensa (korn) genom
skakning, hoppa m. m. Sammanhänger
med isl. soipta III, kasta, slunga, rycka
samman (dvs. minska) ett segel = Hy.
swichten, höll. zwichten (om segel), med
Ity. övergång av -ft- till -cht- (se akter
osv.), varav i sin tur sv. svikta 2,
da. svigte i samma betyd.; säkerl. avlett
av ett germ. *swipt-, vbalsbst. till den
under svepa behandlade
verbalstammen (däremot sannol. ej av germ.
*swi-patjan). Det formella förh. mellan
syfta o. isl. svipta är dock oklart o.
flertydigt. - Hit hör också sv. dial.
syfte, ögla i ringklockor, häftmärla på
bösspipa = no.

sykomor, se fikon o.under mullbär.

syl = fsv., no., da.; motsv. fsax.,
fhty. siula, mhty. bl. a. siuwele (ty.
säule, pryl), mlty. suwele;
instrumentalbildning till sy (liksom skjul, tvål
m. fl.); jfr lat. subiila ds. (av *su-dhlä),
f slav. sz7o. Utvecklingen av formen syl
är i enskildheter något oklar. Enl.
Sie-vers IF 4: 340 innehåller även fhty.
szzzZa den ieur. avledn. -dhl- (ie. *seudhlä
el. *siudhlä). - Andra (ungef.) likabetyd,
germ. ord äro pryl; o. isl. alr ~ mlty.
ål, fhty. dia (ty. ahle), ägs. wi = sanskr.
åra, den senare alltså en indoeur.
beteckning; se närmare det från mlty.
lånade ål 4. Syl- el. prylliknande
verktyg av ben, horn el. flinta ha anträffats
i de äldsta kulturlager.

sylfid, kvinnlig luftande, E. Sjöberg
1819 (i adj. -i s k något tidigare), i sv.
vanl. i bildl. anv.: luftig, eterisk varelse,
av f ra. sylphide, bildat med det egentl,
grek. suffixet -id- (bl. a. i sv. tegnerid)
till sylphe, manlig luftande (varifrån sv.
sy l f Franzén 1801 osv.); f. ö. dunkelt;
möjl. av keltiskt ursprung.

syll - fsv. f.: syll, understa bjälken
i en byggnad, motsv. isL syll, no. syll,
svill, da. syld, ägs. syll ds. (eng. szZZ);
mlty. szzZ(Ze) (m. m.), m., tröskel, vilken
senare betyd, även uppträder i t. ex.
no.; av germ. *sulliö-, *swelliö-; i
av-Ijudsförh. till *swallia- n. i fhty. swelli,
syll, tröskel (ty. schwelle f.), jfr svale
o. sula l-3. De nordiska orden syll
kunna utgå från en stam *sull- el. möjl.
*swill- (av *swelli-)9 med zz-omljud av
swi- (varom Kock Uml. u. Brech. s. 168 f.).
Stundom fört tillsamman med lat.
so-lum, mark, grund, som dock kanske
snarare är besl. med säl.

[syll, sv. dial., svulst, se under det
besl. svulst.]

1. sylt, 1824; deverbativum till sylta
l el. ellips av sammans, såsom
syltsa-ker t. ex. Möller 1755, syltatyg G. F.
Gyllenborg.

2. Sylt- i ortn., t. ex. Sylten vid
Norrköping, Syltan vid Härnön
(Härnösand), betecknar urspr, låg havsstrand
o. d., motsv. no., ä. da., da. dial. sylt
ds. = fsax. snltia, saltvatten, fhty. sulza
ds., även: S3^1ta; germ. *sultiö-; alltså
identiskt med lånordet sylta 2; i
av-Ijudsförh. till salt. Jfr sv. (värd.) sylta,
smörja, smuts, t. ex. Dalins Årg., o. (ä.)
sv. dial. sylta, träsk, Ihre.

1. sylta, vb, 1541, om körsbär; i ä.
sv. även: salta in, göra sur, t. ex. om
fårmjölk (jfr sv. dial. syltemjölk) o.
surkål; y. fsv. ==, uppvisat blott i denna
senare betyd, (om olja o. kål) = da.
sylte, i ä. da.: salta in; från mlty.
szzZ-ten, koka i gelé, sylta in - mhty., ty.
sulzen, sälzen; i avljudsförh. till salt.
Alltså möjl. egentl.: lägga i saltlake,
sedan i allm.: konservera matvaror (också
med socker). Dock kan [-betyd.-skiftningen-] {+betyd.-skift-
ningen+} även tänkas återgå på den gamla
betyd.-växlingen av ’salt’ o. ’sof hos
grundordet (se salt). - Härtill sbst.
sylt l o. sylta 2.

2. sylta, sbst. (maträtt), 1566 (oblik
kasus: sylto) = da. sylte, från mlty.
sulte, sylta, även: saltkälla, av fsax.
sul-tia, saltvatten = ty. szzZze, siilze-, till
föreg., alltså identiskt med det
inhemska Sylt- i ortn., se ovan.

3. sylta, Hedenstjerna 1883, ellips

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free