- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
952

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - talisman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ning o. betyd.-utveckling. Enl. somliga
från arab. (al)tambur, gitarr, trumma -
ä. spän. atambor, som vore en
ombildning av grek. tympanon, trumma (se
timpan), Möjl. ha dock här ord
korsats av olika ursprung (se under trumma
slutet). - I fsv. uppträder (en gg) ett
tiimbermcestare, väl ’trumslagare’. - Jfr
följ.

tamburin, Atterbom 1820 = ty., av
fra. tambourin, dimin. till tambour,
trumma (se föreg.).

1. tamp, tågstump o. d., 1579: tampp
och takell, jfr t. ex. Asteropherus 1609:
tiäretamp = no., da. tamp, lån från Ity.
el. höll. famp, tågända; möjl. i
avljuds-förh. till sv. dial. tnmp, kort o. tjockt
föremål (se följ.), el. till Ity. timpe, spets.

2. tamp, i sht dial., grovvuxen,
ohyvlad karl, drummel, bl. a. ibondtamp,
i dial. även: stort kreatur, stort st3rcke>
klump = da. dial. tamp, stor el. lunsig
varelse, jfr no. tampa, illa klädd kvinna
i avljudsförh. till sv. dial. lump, kort o.
tjockt föremål (se otymplig). Jfr även
föreg.

tamperdag, Bondepract. 1662,
Reu-terdahl, Schiick m. fl., el. temperdag,
Bondepract. 1662 m. fl., dial. o. hist,
en av de fyra fastedagarna under året
= no. temperdag, da. tamperdag, till
mlty. tempcr ds. (Ity. tamper), av mlty.
quatemper = ty. qnatember, av lat.
quat-tuor tempora, de fyra tiderna. -
Tam-perdagarna voro enl. Bondepract. 1662
askonsdagen (första onsdagen i fastan),
onsd. 8 dagar efter pingst, onsd. efter
korsmessa (14 sept.) o. onsd. efter
Luciadagen ; i Bjäre hd enl. E. Wigströrn
4 mars, 2 juni, 16 sept. o. 16 nov. De
ansågos f. ö. bestämma det följande
fjärdedelsårets väderlek.

tampong, tekn. o. kir., plugg, propp,
av fra. tampon, i sin tur till ett germ.
stamord (se tapp).

[tana, sv. dial., sena m. m., se tanig.]

[tana, sv. dial., jämte tåna, bindel,
linda, se tåna.]

tand, fsv. tan f. (plur. tcender) = isl.
tonn (plur. tenn(r)), da. tand, fsax. tand,
fhty. zan(d) (ty. zahn), ägs. töö (eng.
tooth); jfr fgutn. tandr m.; av germ.
*tanp-, växlande med tunp- i got. tim-
pus (u-stam efter kinnus, kind, såsom
fötns efter handns); motsv. ie. *dont-,
*dent-, *dnt- = sanskr. dat-, ddnta-, grek.
odoiis (geni t. odöntos; jfr mastodon t),
lat. dens (genit. dentis); även i kelt. o.
balt. språk samt (med avledning) i
armen.; egentl, part. pres. till roten ed,
äta (se d. o.), med bortfall av
uddljuds-vokalen (såsom i sann, adj., till es, vara);
jfr grek. dial. édontes, tänder. Skulle
emellertid, såsom ofta antages, en
av-Ijtidsform till tand föreligga i tinne,
blir dock denna härledning osäker. -
Slutkonsonanten -d i tand beror väl på
fsv. plur. tainder, med d-inskott mellan
nn o. r. - Ett annat indoeur. ord för
’tand’ se under kam. - Det
bokstavs-rimmande uttr. (ha) tand för tunga
finns redan i fsv. tan för tango; motsv.
i da.; gammalt bokstavsrimmande uttr.
av samma slag som barn och blomma,
hack i häl osv. - Tidens tand, se
tid. - Tandborste, bouppt. fr. Växiö
1739, Ågerups arkiv 1743: ’l st. gammal
Tandborste’ = ty. zahnburste 1786, osv.
- Tandgård, fsv. tannagardher, motsv.
isl. tanngarÖr, no.-da. tandgard, jfr da.
tandgcerde, till gård (o. gärde) i betyd,
’inhägnad’; jfr det homeriska (h)érkos
odöntön. - Tandpetare, Linné o. 1750,
bildat som da. tandstikker, ty.
zahnsto-cher, eng. toothpicker. Tidigare:
tand-peta (plur. -or 1762); el. tand(e)preka,
Lex. Linc. 1640 (under dentiscalpinm)
osv. (atm. i sht. götal.) = västg.
tand-preka, till sydsv. dial. preka, sticka lätt
(se prick); tandpreta t. ex. 1679, -are
t. ex. Götheb. nyh. 1773. I Dagl. Alleh.
1771 efterlyses en borttappad
Guld-Tand-pänne o. i en bouppteckning från 1744
uppges bl. a. ett tandpennefoder av
elfenben. Redan ägs. har beteckningar
härför: tödgdr (: gar, spjut, se gissel),
töösticca. - Tandvärk, sv. dial. tanna-,
fsv. tannavairker- isl. tannaverkr (tanna
genit. plur.), motsv. ägs. tödwairc; jfr
mhty. zantwe, -smerz (ty. zahnweh,
-schmerzen), ägs. tödece (eng. toothache)
till ägs. acan, göra ont, da. tandpine osv.

[tande i ljustande, sv. dial.,
ljusveke, se under tindra, tända o. veke.]

tandem, från eng. =, av mlat.
tan-dem, längs efter (i lat.: slutligen). Uttr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:23:48 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free