Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tidlösa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Den som tiger, han samtycker,
från den av påven Bonifacius VIII
utgivna 6:te boken av de s. k.
dekreta-lerna i den kanoniska rätten: qui lacet,
consentire videtur. - Kjvinnan t i ge i
församlingen, efter l Kor. 14: 34:
’Edra qwinnor tige uti församlingarna,
ty dem är icke tillstadt att tala’ (gamla
övers.).
tiger, Brahe Oec. 1581: tyger, Spegel
1685 tiger, jfr ä. nsv. tig er d j ur = da.,
ty., eng. tiger (mhty. tigerlier 1000-t.),
av lat. tigris (varav fra. tig re), av grek.
tigris, från iranska spr., jfr avest, tigri-,
pil (till tigra-. spetsig, skarp, till roten
(s)tig i sticka 2). Möjl. alltså: den
pilsnabba, liksom det etymologiskt
identiska flodn. Tig ris, el. snarare (enl.
förslag av H. Petersson) en förkortning av
ett med tigra- sammansatt ord med
betyd. ’Skarptandad’ el. dyl. - Tigern
omnämnes varken i Rigveda el. i Avesta;
i Atharvaveda kallas han vyäghrd-
(varom Persson Indog. Wortf. ss. 300,304:
det förstärkande vi -f- ett adj. = grek.
ökhrös, smutsgul); dessutom i sanskr.
gar d fila- (varom H. Petersson Ar. ii.
arm. stud. s. 40). I Europa uppges den
första tigern ha blivit sedd o. 300 f. Kr.,
då en sådan skänktes atenarna av
konung Seleukos Segraren i Syrien.
tigga, ä. nsv. ofta tiggia, fsv. piggia
(ipf. thigdhe, äldre pä), få, utbedja sig,
tigga = isl. piggja, få, antaga, da. tigge,
tigga, fsax. thiggian, anropa, mottaga,
fhty, dioken, diggen, bedja om,
ags./?*c-gan, få, av germ. *pegjan st. vb, väl,
med Bezzenberger, Fick m. fl., besl. med
fir. ateoch, jag ber (av -tek-). Alltså
samma betyd.-utveckling från ’bedja’ till
’tigga’ som i begära (gå och b.,
mellersta Sv. o. Finnl.) el. det från ty. lånade
be t ti a. Ex. på likartad
betyd.-inskränkning se under sälja. - Härtill:
tiggare, Bib. 1541, såsom ty. beltler till
betteln, osv. dial. bejsare till beiss, tigga
(= isl. beiöas), el. got. bidagwa (enl.
somliga för bidaqa) till bidjan. Eng.
beg gar (av ffra. begärd, jfr till
bildningen under bastard) är däremot ej
avlett av beg, tigga, utan det senare
kommer av substantivet. Det gamla
fsv. ordet för (kringvandrande) tiggare
är staf karl (se stackare). Grekiskan
har bl. a. den målande beteckningen
ptökhös, till ptössö, hukar sig ned.
[Tiggeby, ortn. Sdml., egentl.:
tjockbyn, se under Tibble o. tjock.]
tik, I. Erici o. 1645, f. ö. rätt sällsynt
utanför jakt- o. facklitteraturen = isl.
tik, no. tik (även: rävhona; jfr sv. dial.
tispa, rävhona, men da. tispe, hy n da,
under ta va), ä. da. tig, i da. dial.
’hundhanne’, mlty. tike, tik; eng. dial. tike,
bondhund (väl från nord. spr.). Är ej,
såsom antagits, besl. med no. tikka,
tacka, ty. ziege, get, osv. (om vilka se
tacka 1). Ordet bör bedömas i
samband med likbetydande nord. o. germ.
bildningar såsom (sv. dial.) täva, fhty.
zaga, Ity. tache, mhty. zup(e) (ty. dial.
zaupe), ty. dial. zupp, zauche (jfr enl.
Lindroth Sv. 1m. 1911 s. 270 f. fsv.
*hortuka, Schlyter: hortutu), zatz, luppe,
petze, läusche, dalm. *sjäppa, sv. racka,
vilka samtliga äro el. göra intryck av
hypokoristiska bildningar, f. ö. sannol.
uppkomna i jägarspr., möjl. stundom
också utgående från tillrop el. dyl. Se
f. ö. under hy n da, racka l o. täva.
[tilig, sydsv. dial., tidig, se under
tidig.]
tilja, o. 1555: tillier plur., 1558: tälije;
1549 även tijlor - isl. pilja,
bottenbräda i båt, da. dial. tillie, tilja, ägs.
pille, av germ. *peljön; jfr det urgamla
finska lånordet teljo, roddarbänk.
Andra bildningar: fsv. (planko) thili (ack.
plur. -thilia) m., plankvägg; isl. pili,
pil n. ds., panelning; fhty. dilla (av
*pe1jö), ty. diele, tilja, golv, loge, mlty.
dele f., tilja; fhty. dil, dilo m., m. m.
Jfr litau. tili, tilji, bro. Avledn. till
germ. *pela- = fsv. piatl n., botten i
tyg, isl. pel ds. m. m., motsv. fin.
lånordet tela, rullstock, kavel; besl. med
sanskr. tala- n., flata, fotsula, ir. talarn,
jord, fpreuss. talus, golv, fslav. tilo,
(jord)golv o. d., lat. tellus, jord; se f. ö.
latin o. jfr även tjäle. -
Kollektivbildningar (utom det ovannämnda isl.
pil(i) n.): fsv. thilde n., bräder, sv. dial.
tilde, av germ. *pelipia-, bildat som isl.
kvende, kvinnor, sked i, fgutn. skypi,
skotyg, fsv. kcerlde, personer av mankön,
sv. dial. mägde, pack, följe, fhty. juhh-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
