- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
975

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - timpel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på betyd.-utvecklingen till ’sak, föremål’
jfr sak, som ävenledes från början
haft rättslig innebörd. - Ingenting,
någonting innehålla neutr. plur. av
ingen, någon. I anslutning härtill
har ting stundom fått realgenus, t. ex.
Lucidor: en swår Ting, Dalins Arg.: en
ting
, gamla bibelövers.: ’mig är det en
ringa ting’. - Med avs. på den
förbleknade betyd, i dylika uttr. jfr fra.
rien av lat. rem (ackus. sg.), sak. -
Det gamla ordet för ’tingsplats’ fsv.
þingstaþer = isl. þingstaðr m., jfr fgutn.
þingsteþi, kvarlever i ortn. Tingstad
Ögtl. m. m. o. Tingstäde Gottl.

tinga, beställa, fsv. þinga, hålla ting,
betinga, tinga = isl. þinga, hålla ting,
förhandla, da. tinge, förhandla,
ackordera, göra upp (om affärer), mlty.
din-gen, fhty. dingôn (ty. dingen), ägs.
pin-gian i samma el. närliggande betyd, (i
ägs. bl. a.: försvara, bestämma); avledn.
av ting. Jfr betinga, dag ti n ga. -
En annan hithörande bildning tingtai
fsv. þingta, torde vara utdöd utom i
finnl.-sv. o. kanske i vissa dial.

tingeltangel, numera föga br., men
under 1870-80-talen vanlig benämning
på sämre varieté, ’fröjd’, ’tarachim’ (se
även d. o.); stundom även om grannlåt
o. d., t. ex. Forsslund 1900; jfr
lingeli-tang, om skrällande pukor, Heidenstam
1888; från ty. tingeltangel (1870-talets
början); ljudhärmande med syftning på
musiken. Jfr det likaledes ljudhärmande
el. imitativa ty. dingel, dangel ZfdW 12:
54 el. de på liknande sätt uppkomna
no. tingl(a), liten bjällra, fris. tingeln,
klinga, eng. tinkle ds. m. fl.

tingest, y. fsv. tingesthe plur., i ä.
n s v. stundom kollektivt neutr. i betyd,
’saker, tillhörigheter’, t. ex. Bib. 1541
= no., ä. da. lingesle, da. tingest; till
ting; knappast dock, på grund av
formens ålder, från en motsvarighet till
ty. dings, egentl, genit. sg. till ding med
nedsättande betyd.

tinktur = ty., av lat. tinctiira,
färgning, till Unger e, färga, part. perf. pass.
tinctus, vars femin. tincta givit upphov
till fhty. tincta, bläck (ty. tinte).
Bildat som mix t ur, st rik tur m. m.

tinne, fsv. tinne, tinde, da. tinde, motsv.
isl. tindr, mlty. linden, fhty. zint, ägs.
tind (eng. tine), ävensom, av germ.
*tin-diö-, mlty. tinne, fhty. zinna (ty. zinne).
Av de fsv. formerna utgår väl tinde från
ett *tindan-, en utvidgning av
*tinda-i isl. tindr osv.; tinne kan innehålla ett
*tinpan- (med grammatisk växling) el.
vara lån från mlty. tinne. Vanl.
betraktat som förutsättande ett ie.
*dento-o. innehållande en utvidgning av en
avljudsform till konsonantstammen i
tand. Har dock även skilts från detta
ord o. förts samman med mir. dinn,
dind, kulle, f ryg. Dindymos, bergnamn,
m. m. (se Walde2 under dens). En
Tc-avledn. till samma stam se under
sinka 3.

[Tinnerö bäck, se tindra slutet.]

tinning, fsv. thinning- (i ackus. plur.),
thynninger el. thynning, m.? o. f.?, motsv.
ä. da. thinning, da. tinding, ävensom
isl. þunnvangi, þunnvengi m., no.
tnnn-vange m. m., mlty. dunni(n)ge, fhty.
dunwengi, mhty. tänewenge. Senare
leden är ett ord motsv. isl. vangi m., kind,
fsax., fhty. wanga 11. (ty. wange f.), ägs.
wange n., jfr got. *waggareis m. (dat.
waggarja), huvudkudde, isl. vengi n.
ds.; vanl. sammanställt med v ån g med
en grund-betyd. ’böjning o. d.’; jfr det
analoga fhty. tinnabacho, tinning, till
ty. backe, kind. Förra leden föres vanl.
till tunn; om den sv. j-formen se Kock
Sv. ljudh. 1: 444. Häremot dock
Falk-Torp s. 1262, som på grund av fsax.
thinnong o. fhty. linnabacho antaga en
med tunn visserligen rotbesläktad, men
självständig bildning, germ. *þennō-,
*þunnō- (-nn- av -nu-, jfr brinna osv.)
’spänning’, jfr lat. tempora, tinningar,
till temp, spänna (rotbesl. med tänja).
Det sv. (o. da.) ordet är möjl. lånat från
fsax. el. mlty. Det i osv. dial. allmänna
*tvinning beror väl på någon
folkety-mologisk omtydning. - Ty. schläfe,
egentl, plur. till fhty. slâf ds. = höll.
slaap, innehåller ordet schlaf, sömn,
alltså egentl.: ställe som man vilar på
när man sover, liksom rom. dial. sonnu
(-lat. somnus, sömn), dormidor (egentl.:
sofrum, till lat dormire, sova). Med
avs. på plur. jfr grek. (h)oi krötaphoi
o. lat. tempora (vartill fra. tempe, eng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free