- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
980

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tjock ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjock, fsv. piokker, piukker = isl.
pykkr (ack. pykkvan), pjokkr, pjukkr,
no. tjukk, tykk (jfr Torp Ark. 24: 94 f.),
da. tyk, jfr det finska lånordet tiukka;
motsv. fsax. thikki, även: tät, vanlig,
fhty. dicchi (ty. dick) ds., ägs. picce (eng.
thick); väl av ett germ. paradigm *peku-,
*pekwia- = ie. tegu-, jfr ir. tiug, tjock
(i ir. w-stam, i brit. i/o-stam); kanske
besl. med grek. steg nös, betäckt,
skyddad, tät, som hör till ie. roten (s)t(h)eg,
täcka, i tak osv. (jfr under tax slutet).
Fick 2 *: 126 f. - Sammansatta med adj.
tjock äro, trots de nu starkt avvikande
formerna, ortn. Tibble (se d. o.),
Tig-geby Sdml. (fsv. bl. a. Tyghby,
Lirid-rotir NoB 3: 53), Tjugby Ögtl. (fsv.
bl. a. Thiugby, förf. Ortn. på -by s.
42 f.). - En avled n. av stammen i
tjock är osv. dial. tykkla m. m., ofta,
fsv. pikla, jfr med annan bildning fsax.
thicco osv.; med samma
betyd.-utveckling som i t. ex. grek. pyknd, pyknön,
ofta, till pyknös, tjock, talrik.

tjog, ä. nsv. (1500-t.) även Hugh; i
betyd, ’antal av ^0’ åtminstone redan
hos Schroderus o. 1638; samma ord som
det sällsynta fsv. Hugh n., antal av 10
(den stundom angivna betyd, av 20 är
knappast belagd) = no. tjug, ä. da. tjug;
motsv. fsv. tiugher m. (plur. tighir),
antal av 10, med u-brytning = got.
*tigus (plur. tigjus), isl. tigr samt
ändelsen i räkneorden för tiotalen: fsax.,
ägs. -tig (eng. -ty), fhty., ty. -zig (om
-zug se under tjugo), av germ. *tegu-,
tiotal, besl. med ie. *dekm, tio (se d. o.);
f. ö. till sin bildning mycket omstritt;
se Brugmann Grundr. II. 2: 37 o. där
citerad litteratur. - Andra germ. ord
för ett antal av 20 äro: ty. stiege, motsv.
krimgot, stega, se stig 1; eng. score,
från isl. skor, skåra (se d. o.), o. sv.
dial., da. snes osv. (se s nes).

[tjor, sv. dial., hårt trä rn. m., se
tjör.]

tju m. m., norr!, o. gotl. dial.-ord,
liehäl el. lielår, dvs. liens krökta del
som bindes fast vid skaftet, även tjuv,
f/d, gotl. tia u m. m. = isl. pjö n., den
tjockaste delen av låret, arsklinka, no.
f/o m. m., lårstycke, lielår = ffris. thidch,
lår, mlty. de, dech, fhty. dioh (sydty.
diech, övre delen av låret), ägs. péoh
(eng. thigh), av germ. *peuha-, alltså ett
urgammalt, samgerm. ord för ’lår’, i de
nyare riksspr. bevarat blott i eng. =
ie. *teuko- i litau. tdukas, fettstycke,
fslav. tukii, fett, i avljudsförh. till ir.
ton, arsklinka (av ie. *tukn~); väl ytterst
en utvidgning av ie. roten tu, svälla
o. d., i tumme osv.

tjuder, i ä. nsv. även tjur, fsv. tiuper
= isl. tjöör, no. tjoder, fjor, tj0r m. m.,
ä. da. tiur, tyr (da. t0ir[e]; jfr veir =
väder), mlty. inder, tudder (ty. tåder,
-u-), fhty. ziotar, ägs. *téoder (eng.
ted-der m. m.), av germ. *teudra-, *tädra- n.
= ie. *deu-tr-6-, väl bildat, med
instru-mentalsuffixet -fr- (såsom foder 2,
giller, årder), av ieur. roten deu, du,
draga, i bl. a. sanskr. döraka-, band,
rem. En /c-utvidgning av denna rot
föreligger möjl. i lat. dilco, leder, sv.
tåg l, 2 osv.; jfr töm. Liden Stud.
s. 42 (med litter.). - Enl. Kock Sv.
Ijudhist. 2: 324 utgår da. t0ir(e) från
avljudsstadiet *taudr-, jfr skån. tör,
tjuder, o. fsv. tödhra, tjudra, vilket senare
dock är blott en gång belagt; mindre
troligt.

tjuga (hö-), jämte (dial.) tjuua, fsv.
tiugha = isl. tjuga, fda. tiughce, da.
(h0)tyv; jfr isl. Sveinn tjuguskegg, Sven
Tveskägg, av germ. *teugön-t
substantivöring av ett ie. adj. *deu-ko-, tvådelad,
jfr grek. deuteros, den andre (vars
samhörighet med två osv. dock ej är säker).
Besl. med isl. heytyja, tjuga, vars
grundform emellertid kan ansättas på flera
sätt. Parallellbildning: da. tvege, tjuga :
sanskr. dvikd-, tvåkluven (se under
tvenne). Förf. Etym. Bemerk. s. 4,
Ark. 7: 10, 52. - Betr. formen tjuva
(av tiugha) jfr juver o. under ruva 2.

[Tjugby, ortn. Ögtl., egentl.:
tjockbyn, se Tibble o. tjock.]

tjugo, tiugu, fsv. tiughu (sällan tiughi
m. m.) = no. tjugo, -e (fno. tiogo, möjl.
från svenskan), ä. da. tiuge, da. tyve,
egentl, ackus. plur. (med H-brytning)
till germ. *tegu-, tiotal (formellt =
tjog; se d. o. o. tio); sannol. urspr,
med ett (på grund av vokalsynkope?)
sedermera bortfallet ord för ’två’; alltså
egentl.: två tiotal. Jfr isl. tottogo, tut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free