Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tjock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
duz, tjut o. d., jfr got. pnthanrn,
trumpet. Kausativum: germ. *pautian =
isl. peyta, komma att tjuta - gotl. tåita
(bildat som t. ex. isl. preyta, trötta, till
prjöta; se trött). Germ. rot. p(e)ut,
ljudliärmande liksom tnt i det ej
besläktade mlty. täten osv. (jfr tuta). -
A. nsv. ipf. töt uppträder med analogiskt
j (i), tiöt, redan 1690; Tiällman 1696
har tööt, men tiulet; ännu Botin 1777
anför töt, intil (dock i motsats till
samtida grammatici osv.). - Om ty. heulen
osv. se under hy l a. - Tjuta med
vargarna el. ulvarna, jfr fsv.: ’kombir
thu til wi na tha thiwth som the’, likn.
uttr. i ä. nsv., motsv. i ty. m. fl. spr.,
efter ett senlat, ordspråk nlula cnm
In-pis, cnm qnibns esse cupis, dvs. tjut med
vargarna, om du vill vara med dem.
tjuv, förr (liksom ännu värd. o. dial.)
även tjijv t. ex. U. Hiärne 1685,
ävensom lyv, t. ex. Columbus Ordesk.
(tyf-wehand), 1683, Modée H. Smulgr. 1738,
Ihre Dial.-lex. (plur. tyfvar), Sahlstedt
1773 (med hänvisning till tjuf) =
Vät-ömål. (Uppl.), Smal., Hall. m. fl. dial.,
fsv. pifwer, pyuer = isl. pjöfr, da. ty v,
got. pinbs, fsax. thiof, fhty. diob (ty.
dieb), ägs. péof (eng. Ihief), av germ.
*penfia-, jfr got. piubjö, nemligen; ett
speciellt germ. ord av oviss härkomst;
raöjl., med Stokes IF 12: 192 f., besl.
med ir. teol, tjuv (av *lenpl-)-, hos Fick
34: 187 fört till roten i litau. tnpéti, huka
sig ned; andra förmodanden se
Falk-Torp s. 1571. Gemensam ieur.
beteckning för ’tjuv’ saknas. Lat. har i
stället fur = grek. phor, snarast till lat.
fero osv., alltså: som bär bort. -
Formen ty v beror väl på inflytande från
z-om-Ijudda ord såsom fsv. pyft, tjuvnad;
formen tjyv kan i vissa fall ha
uppkommit genom sammansmältning av tjuv o.
tyu, men har i vissa dial. säkert
uppstått genom ljudlagsenlig utveckling. -
Komma som en tjuv om natten,
efter l Tess. 5: 2, 2 Petri 3: 10. - Tjuv
på ljuset, motsv. i da., ty., wallon.
(iarron) o. eng. I lat. o. romanska spr.
däremot ofta betecknat med ord för
’svamp’: lat. fungns, fra. champignon,
spän. moco osv. - Om ordspr. små
tjuvar osv. se under små. Tjuv-
nad, G. I:s reg. 1555: tiuffnatt, till sbst.
tjuv såsom möjl. f än a d till fä (jfr dock
under d. o.).
[tjuv, sv. dial., lielår, se tju.]
tjäder, i sv. dial. även tjådur (t. ex.
osv. dial.), tidur Norrb., tjödör m. m.,
fsv. t(h)icedher, thicedhur = isl. pidnrr,
no. tidur, tiur m. m., da. tjur, av germ.
pepura- (el. peÖ-) o. *pipura- (el. pid-),
besl. med grek. tétrax, tetrdön, orre, ir.
tethra ds., lett. teteris ds., litau. telerva,
orrhöna, osv., jfr även sanskr. tittira-,
rapphöna. Den starka formväxlingen
beror på ordens ljudliärmande ursprung; jfr
grek. leiråzö, kacklar, m. fl. dyl. Om
växlingen pe- ^ pi- se Kock Sv. ljudhist. 3:
232 f. Ljudutvecklingen i tjäder är
f. ö. av samma slag som i fjätter,
fjärsing. - En liknande onomatopoetisk
bildning är sanskr. krkara-, ett slags
rapphöna. - En diälektform tiur (jfr
no.) föreligger i ä. nsv. tinrleksras, ras
under tjäderlek, Kolmodin; se Kock Ark.
24: 197. - Om sv. dial. fjäderhane, f j
är-tnpp osv., tjädertupp, y. fsv. ficederhani
P. Månsson (fiäderhana) se Wigforss S.
Hall. folkm. s. 255. Om en urgammal
beteckning för ’tjäderhöna’ se röj. -
Ordet tjäder uppträder endast i de
nord. spr.; tyskan har i stället auerhahn
(jfr under orre); eng. monnlaincock,
tjädertupp.
tjäle, i dial. även täle, fsv. piceli, piali
= isl. peli, no. tele, ä. da. tcele, av germ.
*pelan-, jfr isl. pel n., no. tel ds. Väl
med Falk-Torp m. fl. att ställa till germ.
*pel-, grund, botten o. d., i no. tel osv.
(se f. ö. tilja); i så fall egentl.: (hård)
grund. Annorlunda dock Persson Indog.
Wortf. s. 425: till en rot (s)tel i no.
slolma, stelna (om blod), Ity. stotlen
osv.; dock föga troligt: verbet kala i
sv. dial., frysa, som enligt P. talar emot
den förra härledningen, är snarast en
(relativt) ung avledning av tjäle (kale).
1. tjäll, nu blott poet. o. d. i betyd,
’hydda’, den äldre betyd, ’tält’ var dock
levande ännu för 1700-t:s förf. o. inpå
1800-t., jfr gamla bibelövers, l Mos.
18: 1: ’der han satt wid sins tjälls dörr’
(motsv. i Bib. 1541; nya övers.: ’vid
ingången till sitt tält’), fsv. tiotid, hölje,
tält - isl. tjald, ä. da. tjceld, bruten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
