Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upps.-stud. s. 82 f. o. Persson Indog.
Wortf. s. 173. Annorlunda dock om
isl. pro osv. H. Jungner Fornv. 1919,
s. 83 (: lat. tnincns, trädstam).
truism, självklar sanning, särsk. sådan
som verkar banal el. utsliten, Wingård
1848: ’den gamla, som engelsmännen
kalla den, truismen’, P. Hallström,
Schiick, av eng. truism, bildat av true,
sann, trogen (= trygg) -f- den grek.
avledn. -ism, vilken (jämte grek. -ist)
även annars ofta användes i nyare
ordskapelser, dock vanligast av romanska
el. grekiska ordelement.
Truls, mansn., av äldre Truels, Troels
(jfr da.), av fsv. (fda.) Thrugils,
växelform till porgils = isl.-fno., av
gudanamnet Tor o. -gisl, genom
konsonantomkastning av fnord. gisl, egentl.: stav
(se gissel); jfr till ljudutvecklingen
skån. Trned, Troed av Thur-, Thor-. -
Av Troels ha familjenamnen Tro il i u s,
Troili o. Troil bildats.
trum, allmänt dialektord: mule,
hästnos, trut; även tnimme = ä. nsv. t. ex.
Schroderus 1640; motsvar. östno. Irumm
ds. (möjl. lån från sv.), egentl. = sv.
dial. trum, trom m. n., stock, trästam,
avhuggen vedkubb, mlty. drum, dröm n.,
ändstycke, särsk. om varpändan av
väven, fhty. drum, ändstycke, splittra (ty.
trumm, vanl. i plur. trummer, spillra),
osv., av germ. *pruma-, egentl.:
ändstycke; i avljudsförh. till isl. promr,
rand, osv., av germ. *pramu- *» mhty.
dräme, trdme, bjälke, Ity. traam ds, varav
eng. tram- i tramway, egentl.: med
bjälkskenor; besl. med lat. terminus,
gränstecken, urspr.: gränspåle, osv. (se
termin o. träns-).
trumf, 1684: ’wåga alla wara
Trumf-fer’, förr stundom trampf(f), 1684, Dalins
Årg.; i dial. även tromp (av trump Hkr
som t. ex. rompa av rumpa, stomp av
stump osv.) - da. trumf, från ty. trump f,
i ä. ty. även triumph = eng. trump, av
fra. triomphe ds. = ital. trionfo, av mlat.
triumphus, ett slags spel med målade
kort, av lat. triumphus, triumf (se d. o.,);
alltså väl egentl.: en färg i kortspel el.
ett kort som triumferar över de andra.
- Härtill vb. trumfa, t. ex. 1769:
’trumfade i bordet’, med den överförda betyd.
’slå el. piska (på)’, 1684: ’trumffen kächt
på Kättarne’.
trumma, sbst., Bib. 1541: slå j trummo,
i dial. även trumba (t. ex. Vätöm. Uppl.),
motsv. fsv. trumba, rör, cylinder,
avloppstrumma, isl. trumba, trumpet, rör,
no.: trumma, da. tromme, trumma, fsax.,
fhty. trumba, trumpet, basun, mlty.
trumme, trumma, liksom mhty. trumbe,
trumme (dessutom: trumpet, basun); jfr
eng. drum med oklart dr. Även i roman,
spr., t. ex. ital. tromba, trumpet, fra.
trompe, trumpet, jakthorn, mungiga,
snabel, varifrån eng. Irump, trumpet, o.
mlty. trumpe (varifrån fsv. trumpa ds.);
se nedan. Jfr f. ö. fslav. trqba, basun,
magyar. toromba; se nedan. Med
undantag för fsv. trumpa (se ovan) är det
ovisst, om de nord. orden äro lånade
el. ej; snarast dock komna från fsax.
Betyd, ’trumma’ härrör från mlty.
Frågan om ordets ursprungliga hemland
är föremål för vitt skilda meningar o.
alltjämt höljd i dunkel. Knappast med
Settegast, G. Paris m. fl. till ett vlat.
*trumpare - triumpare, jubla, larma =
lat. triumphare (se triumf). Snarast,
att döma av ljudförb. -mb-, -mp-,
ljud-härmande; jfr de på likartat sätt
uppkomna fsv. bamba, trumma, isl. bumba
ds., sv. bomb, bom 2, kanske också
fra. tambour, trumma (för vilket dock
även andra härledningar framställts; se
tambur- 3), samt ital. campana,klocka;
grek. tympanon, trumma, föres däremot
allmänt till typtö, slår. - Betyd, ’rör,
cylinder’ utgå från betyd, ’trumpet’. -
Avledn.: ty. trommel, trumma, åkervält
m. m. = mlty. trummel, trumpet; jfr
sydsv. dial. trumla, åkervält; samt ty.
vb. trommeln, trumma, osv., varifrån
ä. sv. trumla, t. ex. Bellman, Franzén
o. 1795 m. fl. - Jfr trumpet. -
Trumhinna (anat.), 1747 - da. trommehinde,
efter ty. trommelfell, efter lat.
tympa-num, trumhinna, trumma (av grek.
tympanon; se timpel). - Trumslagare,
y. fsv. trumslaghare 1509, från mlty.
trummensleger, till slag, slå.
[trumme, sv. dial., mule, se trum.]
trumpen = fsv. (’té trvnpne hata the
glada’ God. Ups. G 20) = no.; jfr sv.
dial. trumpe, tvär o. trög människa; till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
