Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tantis, urspr, f., sedan m., fslav. tysqsta
f. (nog ej lånade från germ.; jfr elva,
tolv). Möjl. av ett adj. på ie. -nt med
betyd, ’kraftig, stark’, bildat av ie. tus-,
i avljudsförh. till sanskr. tdvas n., styrka
(såsom t. ex. mahdnt, stor), o. ett i
nämnda bildningar sedermera bortfallet
*kmtö-, 100 (- hund i hundra), vilket
sbst. emellertid kvarstode i det av samma
tus bildade sal.-frank. puschunde, isl.
piishund (jfr isl., runsv. pushundrap),
alltså: storhundra el. d}^. Enl. somliga
bero emellertid formerna med -hund o.
-hundrap på senare ombildning. F. ö.
rotbesl. med t. ex. tumme o. germ.
*peudö-, folk (se tyda). Se t. ex.
Brug-mann Grundr. II. 2: 48 (med litter.). Jfr
tusan, t us en gyllen, tus en skön (a).
- Gemensam indoeur. beteckning för
’tusen’ saknas. Sanskr. sahdsram, grek.
kheilioi o. lat. mille kunna, örn också
icke utan delvis stora svårigheter,
etymologiskt förbindas under antagande
av ett ie. sbst. *gheslo-, f. *ghsli, i sanskr.
o. lat. föregångna av ett ord för ’en’ (jfr
mil). - Tusenfoting, Thorell 1865,
förr tusen(d)fot Dalin 1853 o. tusenfota
Wetterberg!! 1847, förr även tusenben
t. ex. Lindfors 1824, motsv. da.
tusind-ben, efter ty. tausendfuss,
tausendfuss-terin, övers, av lat. millepeda Plinius,
grek. khiliöpous. I sv. dial. i stället
attanbenling Vgtl. - Jfr tusengren,
-gyllen, -skön(a).
tusengren, sv. dial., Achillaea
mille-folium, röllika = ä. nsv. (t. ex. Tillandz
1683); jfr millefolium = tuseribladig.
I dial. även tusendygder (med syftning
på växtens användning som läkeört), o,,
i ä. nsv. bl. a. tusenbladsört, näsegräs
o. sårläkia.
tusengyllen, växtsl. Ei^thrsea, särsk.
E. centaurium (Gentiana c.), arun,
Månsson 1642: tusend gylden (där även kallat
S. Oluffs ört); efter ty.
tausendgulden-kraut (även hundertgiitdenkraut);
uppkommet genom felaktig övers, av lat.
växtn. centaurium (fra. centaurée osv.),
från grek. kentaiirion, som är en avledn.
av kéntauros, centaur, men oriktigt
härleddes från lat. centum auri, hundra
gyllen. - Från senare leden av samma lat.
växtnamn kommer även likbetyd, arun,
Linné 1751 (från Everlövs sn i Ska.)
osv. = da. auryn osv., mlty., fhty.
au-rine. - lä. nsv. även tusendygde
feberört (motsv. sv. dial. tusend-dy g
de-febersgräs) o. tusendygdört (jfr under
tusengren).
tusenskön(a), Bellis perennis (förr
även om vissa andra blommor),
Schroderus Gom. 1640, Bellman m. fl.:
tusenskön, efter ty. tausendschön; jfr da.
tusindfrud. - Ett annat germ. namn
på tusenskönan är eng. daisy, av ägs.
dcegeséage, egentl.: dagsöga, väl = solen,
som blomman liknar.
tuska till, tufsa till, banna, ’sträcka
upp’, Jolin 1845 - no. tuska, aga, tukta,
isl.: stöta, puffa, ä. da. tuske ds.; besl.
med ä. nsv. tussa 1660 o. da. dial. tusse,
ruska i, bringa i oordning, mlty. tösen,
tusen, fhty. zirzuzön (ty. zerzausen), riva
i sär, meng. tötuscn, riva i (eng. dial.
touse), mhty. zuse, hårlockar, buske;
kanske med Fröhde o. Osthoff även lat.
dumas, buske, småskog (flat. dusm-), ir.
doss (av *dusto~), buske; jfr t u s s, o. med
avs. på betyd.-skiftningarna tufsa till:
tu f s, tofs. - Ett helt annat ord är ä.
sv. tuska, byta, ännu i finnl. (Lagus
1904), av Ity. tuschen = ty. tauschen.
tusmörker, i sht i sydsv. dial., Dalin
1747: tass-mörkret (om sextiden på
aftonen), även i Årg.; f. ö. mycket
sällsynt atm. i äldre litteratur = da.
tus-m0rke (ä. da. även tys-), no. tussemyrkn;
av Bietz översatt med ’beckmörker’, men
i da. betydande ’skymning’, den
ursprungliga betyd.; snarast efter ett mlty.
*tuschenlicht(jfr höll. tusschen, emellan),
motsv. mhty. zwischenticht, egentl.:
mel-lanljus (om zwischen se det besl. tvenne),
alltså av samma slag som Ity. twelecht
= ty. zwielicht, jfr lat. diluculum, dubia
lux; el., föga troligt, till germ. tus-, i
sär (till ie. du-, två, i lat. du-bius osv.
som germ. tvis- i zwischen osv. till ie.
dui-, två); i båda fallen med samma
grundbetyd. Förf. Etymol. Bemerk. s.
IV f.
tussa (ihop hundar o. d.), 1645 (se
nedan), Swedberg 1709, Dalins Årg.:
’tussa biorden sins emellan ihop’;
imi-tativt till interj. tuss (t. ex. A. Jensen
1898) av samma slag som de likbetyd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
