Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sv. dial. hussa till interj. huss, pussa
till puss o. hissa (mlty. hissen) till hiss
(jfr hetsa). Andra, icke antagliga
förslag se Noreen V. spr. 3: 292. - Hit
hör också ä. nsv. optusa, uppegga, 1645
(enl. Rääf Ydre h.).
tusse, dial., jätte m. m. = no. tuss(e),
vätte o. d., isl. þurs, þors, troll, nisl.
även þursi, ä. da. tusse, även: dålig
människa, fhty. thur(i)s, dur(i)s, ags.
þyrs, av germ. *þur(i)sa-, *þur(a)sa-; jfr
fin. lånordet tursas; besl. med isl. þyrja,
störta larmande fram, till ie. (s)tur- i
storm. Jfr tossa 1. - Rimtussar,
rimtursar, mytol., från isl.
hrimþursar, till hrim, frost (= rim 2); alltså:
frost- el. köldjättar. - Ordet ingår möjl.
i sv. dial. torsa-, tossebett, om det s. k.
onda bettet, i så fall - no. tussbit (se
onda bettet); men att döma bl. a. av
den sv. biformen torskbett har det åtm.
anslutit sig till de under tossa 2
omtalade orden för ’groda’.
tut, Spegel 1795 (mynning el. dyl.),
Möller 1755 (på en vattenkanna), jfr
dalm. tant (av tut) = no. hit, da. tud,
fris. tåt, mun, snut; av germ. *tuta-, i
avljudsförh. till no. -tot, mun, mynning,
tota, något som sticker ut, nisl. toti m.,
snut, tota, snabel, tryne, spets av
handsk-finger el. strumpfot, mlty. tote, kanna
med pip, sydty. dial. zutte, zolt, tat; se
f. ö. tuta 1. Egentl, ett ljud-el.
barnord av samma slag som t. ex. ty. tiittel,
punkt, mlty. tuttel (da. toddel, skån.
töt-tel). Härtill även med i dylika
bildningar vanlig konsonantförlängning sv.
dial., no. t uti, spets, topp (se under det
obesl. t ött). Med avs. på
betyd.-växlingen ’tut’ ~ ’mun’ jfr under trut. -
Stammen har knappast urgamla anor o.
bör nog därför ej, med H. Petersson Ar.
u. armen. Stud. s. 100 (jfr även samma
förf. Griech. u. lat. Wortstud. s. 25),
sammanställas med armen, tutn, svans,
stjärt (ie. *dud-ori), så mycket mindre
som släktingar från andra språk f. ö.
ej äro kända.
1. tuta, sbst, Broocman 1736, jfr sv.
dial. ty to f., pip, spetsig ända - nisl.
tuta, något spetsigt utstående, mlty. tåte,
horn, något spetsigt utstående (ty. tiite,
tute, dute, strut); jfr tut o. under tuta
2 (slutet). Hit höra väl också fsv.
hortuta, sköka (formen dock osäker; se
under tik), o. sv. sömn t u ta, jfr Gustav
Vasa: mölnaretut (som okvädinsord),
Prytz 1620: Tin sompntuut (dock med
något oviss betydelsehistoria). Jfr
tyss-ling.
2. tuta, vb, ä. nsv. även tutta, t. ex.
1688 = no. tuta, da. tude - (el. möjl.
lånat från) mlty. tåten, blåsa på horn
(höll. tuiten, klinga, susa), eng. toot, pipa
(om fåglar); ljudord; i nord. spr.
kanske delvis sammansmält ined ett ord =
ägs. putan (avljudsform till tjuta) o. i
mlty. väl också associerat med mlty.
tåte, ngt spetsigt utstående, horn (se
tuta 1).
tuting, Nyblom 1864: ’en kunglig
Svensk tuting’, Sehlstedt osv., skämtsam
ombildning av toddy, liksom p l ur in g
osv. Ordet kommer sålunda ej, såsom
gissats,av tu ting (dvs. vatten o. konjak, rom
osv.), ej heller, såsom Noreen förmodar
V. spr. 3: 486, av eng. toothing,
tand-sprickning (jfr toothful, tår på tand), el.
av eng. tutenag, kinesiskt nysilver,
varvid skulle föreligga en betyd.-utveckling
av samma slag som i stångjärn, ett
slangnamn för brännvin.
tutt, i hela tu 11 en, Oxenstierna 1772,
Bellman: ’Strunt hela tutten’, egentl. -
tott, jfr Spegel 1685: ’all Tutten på sin
Slenda’. Knappast, såsom Nordfelt m. fl.
förmodat, efter fra. tout, allt, det hela.
1. tutta, liten flicka, o. tutte, liten
gosse, jfr isl. tuttr, pyssling, ävensom
nisl. tåtr ds.; barnord liksom t. ex. grek.
tytthös, liten, osv., el. sv. dial. babbe,
liten gosse. Samma stam förekommer
även i flera germ. ord för ’patt,
bröstvårta, kvinnobröst, t. ex. sv. dial., fhty.
tutta, fhty. tutto (jfr tit(t)-, tett- i no.
tilta, ty. zitze, armen, tit, fra. tette osv.).
Dylika betyd.-överensstämmelser i
barnord äro mycket vanliga, utan att man
därför bör antaga ursprunglig släktskap
o. ännu mindre, såsom skett, någon
ur-rot med betyd, ’sticka fram, vara
spetsig’; jfr under pappa, mamma o. förf.
NTfF 3 R 12: 54, Olson Ark. 28: 308.
Sv. dial., no. tutt, spets, är sålunda ej
besl.; se tut, tutta 2 o. under det ej
hithörande tott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
