- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1042

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tyg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ä. nsv. o. fsv. biformen tiran jfr mhty.,
ä. ty. tiranne.

tyre, se töre.

Tyresö, ortn. Sdml., fsv. Thyrisedhe,
sammans, av ed 1 o. snarast ett fsv.
personn. Thyrir (el. möjl. ett
vattendragsnamn med den i fsv. vanliga
sjö-o. viknamnsändelsen -ir, jfr Mälaren
av Mælir osv.).

[Tyringe, ortn. i V. Göinge hd Skå.,
se Turinge.]

Tyrolen har i sv. ett analogiskt
tilllagt -en; efter ty. Tyról, Tiról.

tysk, fsv. thysker, þydisker m. m. =
isl. þýðiskr (jämte þýðverskr, se följ.),
da. tysk = fsax. thiudisc, tysk (höll.
duitsch, holländsk, varav eng. Dutch
ds.), fhty. diutisc (ty. deutsch), avledn.
av germ. *þeuðo-, folk (se tyda o.
Svitiod under Sverige); jfr de
romanska lånorden f ra. tudesque, forntysk,
simpel, ital. tedesco, tysk, ävensom den
av Wulflla skapade got. nybildningen
þiudiskó, hedniskt (efter grek. ethnikos),
ägs. þéodisc, hedning. Äldst om det
tyska språket i motsats till lat. el. möjl.
till det anglosax. språk, som talades av
den engelske missionären Bonifacius o.
hans män; sedan om folket. Jfr bl. a.
Braune PBB 43: 435 f. med litteratur.
— Substantiveringen tyskar för äldre
(de) thyske o. d. synes härstamma från
början av 1500-t.: 1507: tysker plur. (se
Sdw.), jfr (o. 1600): alle Tydsker, hos
Schück Inbj. 1915 s. 50. — Jfr följ. —
I fra. i stället: allemand (se allmän).
Tyskbagar(e)bergen, å
Ladugårdslandet (Östermalm) i Sthlm, nu försvunna,
efter den tyskfödde bagaren
Martin Kamecker (sl. av 1600-t).

Tyskland, L. Petri: Tyskland,
dessutom i ä. nsv. bl. a. Tysland P. Svart
o. in på 1700-t., såsom i sv. dial. t. ex.
Smål., fsv. i thydisko lande, i þysko
lande, aff tytzskaland, i tyskom
landom
(P. Månsson), þyzka land,
þydiskland
= ä. da. Tydskeland = sen mhty.
Tiutschland 1400-t., tidigare: daz
tiutsche lant
m. m. (ty. Deutschland). Jfr
isl. þýðverska, þýðversku land m. m.,
till þýðverskr, tysk (jfr föreg.). — Resa
till Tyskland, företaga en
Tysklandsresa
, om barnsäng o. förlossning,
en numera mindre allmän eufemism
(vanligare blott: göra en resa), allmänt
atm. fr. o. m. 1700-t.; jfr Små-saker
5: 114 (1756): ’Den ena är nyss
kommen från Tyskland hit, Den andra
ärnar sig snarliga dit’; Leopold 1782;
1794: ’resa til Tysland* (handl. fr. Växiö),
Almquist 1845. Enl. en gammal
förmodan äldst med syftning på
officersfruarna, som under de tyska krigen
besökte sina män; dock ganska ovisst.

tyssling, västsv. dial., lingon, Franckenius
1659, av *tytling; liksom no. tyting,
tyta, vartill no. tytebær, da. tyttebær,
avledn. av tut el. möjl. närmast
till det därav bildade no. tyta, liten
knuta. - Tyssling av *tytling liksom
nässla av nætla, vassla (-e) av
valle osv.

tyst, fsv. thyster (senare: töst) = ä. da.
tyst, tøst, da. tyst n., av germ. (snarast)
*þus-ti- el. *þus-tia-, besl. med sanskr.
tusnim, stilla, tyst, túsyati, lugna sig
o. d., ir. tó, tyst (av *tauso-), fpreuss.
tusnan, stilla, även i slav. spr. Stamvokalens
ursprungliga kvalitet (þust- el.
þust-) är oviss. No. dial. tyst hör
snarast till det icke besl. tvist = isl. tvistr.
Lidén IF 19: 338 f.

tyvärr, se ty 1.

1. , fsv. ta (plur. tær, såsom ännu
i dial., y. fsv. ta¯r = nsv. tår) = isl.
tá, da. taa, mlty. tê, fhty. zêha (ty.
zeh(e)), ägs. táhe, tá (eng. toe), jfr
nybildningen ffris. > mlty. tâne (om formen
se Heinertz IF 30: 325); av germ.
*taihwo-, växlande med *taigwo- i mlty.
têwe. Ofta fört till ie. roten dik, visa,
i vb. té osv.; jfr lat. digitus, finger, som
kan komma av ett äldre uppvisat dikitus
el. i annat fall hör till parallellroten
dig (se tecken). I så fall bör emellertid
ordet äldst ha använts om fingrarna.
- I äldsta tider synes i beteck-
ningen ingen skillnad ha gjorts mellan
fingrar o. tår; jfr sanskr. angustha- o.
litau. pirzstas i båda betyd., lat. pollex,
tumme o. stortå; stundom kan väl dock
den ena betydelsen vara sekundär.

2. , dial., jämte tåg, tâ n. o. m.,
bygata, smal väg mellan gärdesgårdar,
omhägnad väg, fägata, del av
betesmarken som ligger intill byn o. d. (i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free