- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1045

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tåga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samman; till ie. roten denk, bita, knipa,
i sanskr. damcati, biter; jfr fra.
mor-dache, tång: lat. mordax, bitande. Tång:
denk = såg (isl. spg) : sek (i lat. secare,
skära). Hit hör även: mlty. tänger, fhty.
zangar. bitande (om smak), skarp m. m.,
samt, av germ. *tanh-, möjl. även tå 2.
- Onasalerad ie. rot dek i grek. ddknö,
biter, got. tahjan, sönderslita; se t ån ge,
tagel, tagg. - F. ö. blott inom de
olika språkfamiljerna spridda
beteckningar, t. ex. lat. forceps (: formus,
varm, o. capere, taga) liksom grek.
py-rdgre, ’eldgriperska’, labis (till lambdnö,
tager); vidare t. ex. karkinos (egentl.:
kräfta, alltså en metafor av samma slag
som de under kvarn anförda
verktygsnamnen). Smidestänger äro ej funna
från bronsåldern, men väl pincetter.
Först under La Téneperioden uppträda
egentliga tänger (av järn).

3. tång = tånge nedan.

Tång- i ortn., i regel innehållande
tånge i betyd, ’framskjutande del av
terrängen, udde’ (se nedan), t. ex.
Tången (i sht i västra Sv.), Tå n ga (fsv.
Tanga, -om); i sht i västra o. södra Sv.,
men även i Uppl.), Tångebyn Dalsl.,
Tångelanda Dalsl., Tånghult o. väl
även Tång Blek. o. ej långt därifrån
Kim. L, ävensom ett par namn på-berg.
-åsen, motsv. no. Taangen (fno. Tånge,
oblik kasus -a); ett stort antal belägna
vid höjder o. några på halvöar el. uddar;
i vissa norrl. dial. betecknar plur. tångar
fält, som utbreda sig utanför fjällen o.
ofta förena dem med varandra; i t. ex.
Bohusl. bl. a. ’uddformig åker- el.
ängslapp’. - I Tång(e)stad Kuddby sn
(fsv. Tangestadhum), Dagsberg o.
Kimstad Ögtl. o. Kärrbo Vstml. (fsv.
Tanga-stce) vill man helst se ett personn. (i
detta fall snarast tillnamn), då ju ortn.
på -siad i allm. äro bildade av sådana;
men då ett dylikt personnamn annars
ej är uppvisat o. atm. ett par ligga vid
höjder, kunde det, liksom i fråga om
t. ex. Ringstad (se-stad), tänkas, att
namnen tillhöra den grupp av
stad-narnn, som innehålla naturbeteckningar
o. d. - Om Tångby Asby sn Ögtl. se
förf. Ortn. på -by s. 14.

tånge el. tång, å kniv, järn, Växiö
rådstur, prot. 1733, Brauner 1752:
svans-tånge; udde o. d. (se Tång-), i dial.
även: kvicke, handtag på åra m. m. -
isl. tange ds., no. även: brodd, smal spets,
da.: landtunga, i ä. da. även: knivtånge,
bakersta krökningen på en lie,
kilformat jordstycke; av germ. * fångan-, jfr
mlty. tange f., sandås mellan två
vattendrag, ofris, tange, landtunga; meng.
tange, dolk o. d., eng. dial. tång,
knivspets m. m., från nord. spr.; besl. med
tång 2 o. möjl. utvidgning av detta ord;
jfr även tagg; däremot ej avljudsform
till tunga. - Ordet upptages ej av
Dalin 1853 el. i våra äldre ordböcker, är
f. ö. sällsynt utom i facklitter. o. har
alltjämt en dialektisk anstrykning.

tåp, t. ex. Almquist 1840 = no. taap
n., jfr tåpa f., om kvinnor, 1788, no.
taape m., da. taabe, adj. tåpig 1739, ä.
nsv. tåperi o. 1585; med samma
avljuds-stadium som isl. tcepr, rädd att komma
nära, sv. o. no. dial. täpa, lätt beröra,
no. tcepla, treva på; i avljudsförh. till
mlty. tappen, treva, sv. dial. täppta ds.
(se tapp). Grundbetyd, är alltså: en
som famlar el. trevar. Jfr Noreen Sv.
etym. s. 72. En hypokoristisk form
härtill är sv. dial. tabb(e), tölp, dumbom;
om ä. nsv. tafsa, fjantig kvinna, se tossa
l slutet. - Jfr t e p.

tår r., fsv. tär, vanl. som neutr. plur.,
sedan även m. - isl. tar n. (i regel i
plur.), da. taar, nu om dryck (förr även
n.), jämte det yngre taare, droppe o. d.
(jfr no. taara, sv. dial. tara f.), av
ur-nord. *tahr- = ffris. tår m., fhty. zah(h)ar
(ty. zähre f., urspr, pluralform, jfr fsv.
o. isl. ovan), ägs. taihher, tear (eng. tear);
med grammatisk växling: got. tagr n.
(varav tagrjan, gråta), ägs. teagor; av
germ. *tahra- (*tagra-, *tahru-), motsv.
ie. *dakru- i flat. dacru-ma (lat. lacrima
^> fra. larme), grek. ddkry, fbret. dacr,
fir. der; sannol. genom dissimilation av
äldre *drakru-, med motsv. i armen. o.
med -n- för -r- i fhty. trahan m., tår
(ty. träne, egentl, plur.) = fsax. trahni
plur. (se trän). - Förhållande mellan
ie. *dakrn o. likabetyd. *akru i sanskr.
dem, litau. aszarå, är omstritt o.
dunkelt. Möjl. är *akru egentl, ombildat
av *akro- = lat. acer, skarp, bitter; an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free