- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1058

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nare form då bl. a. föras lat. volpēs (vul-),
räv, lupus, varg, litau. wilpiszỹs, vildkatt,
m. m.; dock knappast troligt. Säkerl.
till en utvidgning av ie. roten u̯el, slita, i
lat. vellere ds. (se konvulsion), got.
wilwan, röva, (möjl.) runsv. *velve (ualua
acktis.), rövare (Sigtunadosan enl. v.
Friesen Uppl. runst. s. 75); jfr ull. Alltså:
djur som söndersliter sitt rov, rovdjur. —
Tydl. föreligger här ett indoeur. djurnamn;
jfr and l, bäver, gås, lo, mus, so,
trana, utter, älg (?), ävensom t. ex.
ie. *r̥ksos (lat. ursus osv.) under björn.
— Ordet har i sv., antagl. genom tabu,
undanträngts av varg. Det är ytterst
vanligt i äldre sv. ortnamn; de av varg
bildade (Vargön o. d.) äro däremot
jämförelsevis unga. — Iriskan har en
beteckning ’vild hund’. — Tjuta med
ulvarna
, mots v. i da., ty., fra. osv. —
Ulv i fårakläder, skenhelig,
hycklande person, bildat efter Matt. 7:15:
’Vakter eder för de falske Propheter,
som komma till eder i fårakläder, men
invärtes äro de glupande ulfvar’. Jfr isl.
’Sigurðr jarl var at vísu vargr undir sauð’
(Flatöb.). — Se även olvon o. varulv.

2. Ulv, Ulf, mansn. = fsv. Ulf osv.,
motsv. ty. Wolf osv.; serb. Vuk;
kortform till namn på Ulf-, -ulv, av föreg.;
ytterst vanligt element i forngerm. (o.
andra) språk, både som första o. andra
led; jfr sv. Torulf (-ulv), ty. Wolfgang
(Goethe), Wolfram, (även i sv.; se d. o.
o. ramsvart) osv., grek. Lykoũrgos
(Lycurgus), sanskr. Vr̥ka-karman, slav.
Vlŭko-voj; sannol. delvis med indoeur.
anor. — Härifrån även de egentl,
tyska familjen. Wolf, Wulf(f). — Hit
hör bl. a. även det bekanta namnet på
den gotiske bibelöversättaren
Ulfila(Wulfila); om formen se Luft KZ 36: 257;
motsv. t. ex. serb. Vukel till Vuk. —
Rätt vanligt i sv. ortnamn t. ex.
Ulfsboda Näs sn Uppl., Ullstorp
Fivelstads sn Ögtl. Ulfsbo i Dal. innehåller
däremot fsv. personn. Ulvidh; se även
under Ulvåsa.

[Ulvestorp, ortn. Härene sn Vgtl.,
till fsv. personn. Ölfvidh, men
Ulvestorp, Habo sn Vgtl., däremot till fsv.
personn. Ulvar; se -torp.]

Ulvåsa, ortn. Ögtl., fsv. Ulvāsa,
innehåller ej säkert ulv o. ås, utan
kanske i stället, såsom också
Lundgren-Brate förmodar (Sv. lm. X. 6: 289)
genit, sg. av fsv. personn. Ulfās.

um- i vissa vb, från mlty. um-, av
unt-, und- framför läppljud (stundom
kanske med övergången förlagd till
svenskan), sedermera analogiskt även i andra
fall = und-; se d. o. — Detta prefix
uppträder i umbära, fsv. umbæra(unt-),
umbära, mista (även t. ex. i NT 1526),
försaka, undgå = no. umbera, från mlty.
untberen = fhty. intberan (ty.entbehren)
= ags. oðberan, bära bort; möjl. egentl.:
’icke bära el. fördraga’ el. ’fördraga att
vara utan (en sak)’ (jfr ombildningen
undvara); — umgälla, fsv. umgiælda
(unt-, un-) = no. umgjelda, da.
undgælde, från mlty. untgelden (ent-), även:
betala, av fsax. antgeldan = ty.
entgelten; egentl.: betala för, till gälda.

umbära, se um-.

Ume, stadsn., egentl, namn på
Ume-älv (Uman); sannol. lapskt lån från
svenskan, till stammen um- i isl. ymr,
larm, osv. (K. B. Wiklund NoB 2: 108),
med en i vattendragsnamn vanlig betyd,
(se f. ö. Ymsen).

umgås, fsv. umgās, -gangas, redan i
fsv. även i betyd.: umgås med planer
på, till umgā, -ganga, ganga um = isl.
umganga; egentl.: gå omkring, varav:
vandra, vistas, vistas tillsammans (med),
ävensom: hava att göra el. skaffa (med),
sysselsätta sig (med). Se f. ö.
umgänge.

umgälla, se um-.

umgänge, Arvidi 1651 med acc.
omgän’ge, fsv. umgænge, även: samvaro,
vandel = isl. umgengi, till fsv. um (se
om) o. en avledn. av ganger (= gång).
— Härjämte i ä. sv. (ännu t. ex.
Sahlstedt 1773) o. i fsv. om-; med samma
växling i vb. umgås, jfr ä. sv. omgås
(t. ex. Sahlstedt) o. fsv. um-, omganga.
— I samma betyd, av ’umgänge’ i fsv.
även umganger ä. nsv. omgång, ännu
in på 1700-t. = da. omgang, ty.
umgang.

und- i sammans. = no., da.; åtm. i
regel från mlty. unt- (framför läppljud:
um-; se um-), ont-, ent-, av fsax. and-,
ant- = ty. ent- osv. (se närmare pref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free