- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1068

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betyd, ’upptäcka länder, malmådror o. d.’
användes i ä. nsv. i stället ofta
uppfinna (se närmare d. o.). — Härtill
den svenska nybildningen upptäckt,
Sv. Merc. 1764, T. Bergman 1773,
Sahlstedt 1773 o. omedelbart därefter
allmän; ersätter det under 1740—1760-t.
vanliga upptäckning (som nu nästan
alldeles försvinner) o. det samtidiga o.
tidigare upptäckelse. Da. har i stället
opdagelse; ty. entdeckung.

Uppvidinge, härad i Smål., fsv. Up-
el. Opvidhinga hæradh, gen it. plur. av
ett *Upvidhinger, ’uppviding’, bildat med
härstamningsavledn. -ing (se -inge) av
fsv. viþer, skog (= ved); alltså: deras
(härad) som bo upp i skogen; jfr Norrvidinge.

uppvigla, 1639: ’opvigle almogen’,
1656, Serenius 1741 = da. opvigle, efter
ty. aufwiegeln 1500-t., av auf o. ett
germ. *weᵹilōn, iterativ-intensivbildning
till germ. *weᵹan, röra, i ty. bewegen
(se väga); alltså egentl.: sätta i rörelse.
Jfr ä. ty. aufwegig, -wegisch. — Av Sv.
Hof 1753 stämplat som germanism för
uppreta, uppresa. — Förr därjämte med
-(c)k-, t. ex. 1599, 1622: opvickla, 1752:
upwiklade; väl något slags
folketymologisk ombildning el. också beroende på
ljudsubstitution.

1. ur (klocka o. d.), t. ex. Columbus
1670-t., bouppteckn. 1679; Columbus
best. f. sg.: uhren = da. ur, från ty.:
mlty. ûr(e), även: timme = ty. uhr ds.,
jfr senmhty. ûr(e), timme, i denna
betyd. kvar i ty. um drei uhr (i eng. i
stället watch, om fickur, till vaka, vb,
o. clock, om pendelur). Enl. den
allmänna uppfattningen har den moderna
betyd. direkt utvecklats från den av
’timme’, varvid kan jämföras ry. časy,
ur, plur. av časŭ, timme, el. wotjak.
tunnit, ur, plur. till tunti, timme (lån
från ty. stunde). Till lat. hōra, timme,
tid (varav ffra. ore, fra. heure, eng. hour),
av grek. (h)ōra ds. (urbesl. med år), jfr
horoskop o. grek. (h)ōrológion, sol- el.
vattenur (fra. horloge osv.). Dock skulle
enl. Schoning NTfF 4 R 6: 117 f. betyd.
’ur’ ha uppkommit i mholl. genom
ellips från sammans. såsom urklocke,
urwerk = sv. urverk, 1602 om kyrkur,
1631: uhrwercke om tornur, nu blott,
utom skämts., om hjulverket i ett ur,
men ännu Dalin 1853 även om större
slagur, jfr gå som ett urverk. Det
förkortade uttr. har dock i så fall
knappast uppkommit i svenskan, utan
tillhör det långivande språket. — I ä. nsv.
nyttjas (om byggnads- o. rumsur, de
senare ofta liggande) i stället tidigare
benämningen säjar- el. segerverk, Var.
rer. 1538: seiyarewerk, motsv. i da., från
mlty. seigerwerk, även: seiger (kvar i ty.
dial.), i hty. tidigt omtytt till zeiger,
egentl.: visare (se te, vb), men egentl.
= mhty. seigære, våg, till seigen, komma
att sjunka (kausativum till germ. *sīᵹan,
sjunka, se seg, signa 1): den s. k. oron
i urverket liknade en våg. Däremot
återgår ä. nsv. säjare, urvisare, t. ex.
Bellman, på ty. zeiger; jfr med avs. på
s från ty. z under sira. — Fickuren
kallades förr byxsäcksur, Linné 1734:
böxesäcksur, Hofcal. 1739, o. i dial. åtm.
ännu på 1870-t.; jfr ty. sackuhr. De
förvarades nämligen i byxsäcken el.
byxfickan. Ännu tidigare buros de ofta vid
en kedja i bältet. — Fickur kallas (el.
kallades?) i vissa dial. urklockor. —
Från tyskan lånade äro f. ö. en del
andra hithörande beteckningar, t. ex.
spindelur (se d. o.), ankare 1875 o.
ankarur 1852, oro, ett slags
regulator, efter ty. unruh(e).

2. ur, i riksspr. nu blott i ur och
skur
(se nedan), ensamt ännu t. ex.
B. E. Malmström (best. f. uren) o. kvar
i dial., dels som mask. t. ex. Vätöm.
Uppl., Gotl. o. dels som neutr. t. ex.
Vgtl. o. Nke (enl. Rietz), jfr Geisler o.
1710: bistra ur plur., fsv. ūr n., yrväder,
snöyra = isl. úr n., fint regn, no. ūr
m., regnskyar, ä. da. ur, snöväder; av
germ. *ūra-; jfr no. yr, fint regn, sv.
snöyra, isl. úrigr, våt; i avljudsförh.
till germ. *aura- = ags. éar, hav, isl.
aurigr, våt (jfr Persson IF 35: 199); till
en ie. rot eu̯er i sanskr. vār(i), vatten,
lat. ūrīnāri, dyka, litau. júrés, hav
(Östersjön) osv.; se f. ö. ur- 3, var (i sår)
o. urin. — I ur och skur, gammalt
helrimmande uttr. av samma slag som
bot för sot, råd och dåd, sju
för tu
, i valet och kvalet osv. - Sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free