Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urgammal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorda fördelningen av jorden, av ur 4
o. fjælder, jordstycke = lånordet fält
(se d. o.).
urgammal, se ur- 5.
urgera = ty. urgieren, av lat. urgēre,
tränga på, driva (rotbesl. med vräka).
Uriebrev, t. ex. Tegnér 1807, Wallin
Dödens engel: ’Hvad vore lifvet? En
olöst gåta! Ett obarmhertigt Uriebref,
Som Gud i vrede för menskan skref
(näml. om odödligheten ej funnes);
motsvar. i da., ty. osv.; efter krigsmannen
Uria, Batsebas make, som av k. David
undanröjdes genom ett förrädiskt brev
(2 Sam.-b. 11: 14 osv.: ’Om morgonen
skref David ett bref till Joab, och sände
det med Uria. Och i brefvet skref han
alltså: Skicka Uria i stridene, der hon
aldra hårdast är’).
urin = da., ty., av lat. ūrīna, egentl.:
vatten, besl. med ur 2 o. där anförda
ord. — Samma grundbetyd, även i det
likbetyd. grek. oũron (av *vors-; jfr
stranguri), till en besläktad ieur. rot
vers i grek. (h)érsē, dagg (se under orne,
orre). Med avs. på betyd.-utvecklingen
jfr även ags. o. isl. hland, urin, no.
land ds., besl. med litau. klãnas, pöl,
vattensamling (se H. Petersson Zwei
sprachl. Aufs. s. 59), el. armen, goz,
urin (om av *go i anslutning till
likbetyd. mēz), besl. med fhty. waso,
fuktig mark (se Vasa o. H. Petersson Ar.
u. armen. Stud. s. 93), el. fslav. mylo,
såpa, egentl.: urin, besl. med mudder,
ävensom sv. kasta sitt vatten, fsv. sla
sit vatn (fran sik). — Stundom utgår
betyd, ’urin’ närmast från ’lut’, emedan
i sht förr urin ofta brukades som
sådan: isl. þvǽtti o. kymr. troeth i båda
betyd.; jfr fslav. mylo, såpa, egentl.: urin,
ovan. — Ett (åtm. förr) vida spritt
dialektord för ’urin (från kreatur)’ är adel
m., al m. m. = no. aale, da. ajle, da.
dial. adel, al ds., mlty. adel(e),
gödselvatten (ss. även i sv. dial.), ty. dial.
adel (n. o. m.), ags. adul, adela m.,
smuts (jfr eng. addled, rutten); enl.
somliga till ett ieur. odh-, växelform
till ondh- i grek. ónthos, gödsel, dynga.
— Det specifikt tyska harn betraktas
vanl. som utgående från en s-lös
växelform till roten i skarn (se d. o.); jfr
isl. horr, slem från näsan, fhty. horo,
smuts m. m., ags. horh osv. — Med
avs. på den i det föreg. flera ggr
exemplifierade betyd.-växlingen ’urin’ ~
’träck’ kan även jämföras isl. hland i
den förra o. det gamla finska lånordet
lanta i den senare betyd.
urkund, se ur- 5.
urna, 1687: urner plur., Rudbeck Atl.
1689: urna, plur. urnas (ackus.) = da.,
ty. urne, från lat. urna, möjl. av *urcna,
besl. med lat. urceus, (vatten)kruka
(varav got. aúrkeis), o. grek. (h)ýrkē,
ett slags lerkärl; kanske ytterst av
semitiskt ursprung. — Ordet upptages ej
av Sahlstedt 1773, men väl av Weste
1807, o. synes knappast ha blivit
vanligt i litteraturen förrän mot 1700-t:s
slut o. början av 1800-t., då det
användes t. ex. av Kellgren, Adlerbeth,
Wallin, Tegnér. Ungefär vid samma tid
blir ty. urne mera allmänt (förekommer
t. ex. hos Gessner), men även i ty.
uppträder det enstaka tidigare.
ursinne, ursinnig osv., Bib. 1541:
ursinnogh, ursinnogheet (v-), i betyd.
’galen, vansinnig, förryckt’ resp. ’galenskap’
osv. (liksom ännu i dial.); den numera
vanliga svagare betyd. ’häftigt vred’
synes vara betydligt yngre; till ur 4 o.
sinne; alltså egentl.: från sina sinnen
el. vettet, liksom da. afsindig o. sv.
avvita.
ursprung, se ur- 5.
Ursula, kvinnon., av lat. Ursula, dimin.
till ursus, björn (motsv. sanskr. ŕ̥ksa-,
grek. árktos, vartill sv. adj. arktisk);
närmast efter den heliga Ursula^ enl.
legenden en britannisk kungadotter.
ursäkt, fsv. ursækt(or-), även: oskuld;
efter mönstret av bildningar på germ.
-iþō avlett av fsv. ursaker, oskyldig =
isl. órsekr; se f. ö. saker adj., sak,
orsak. Betyd, ’ursäkt, urskuldande’
ansluter sig till fsv. ursækia sik,
urskulda sig, o. ursaka, fritaga från skuld,
urskulda (det senare kvar i bibl. stil;
även t. ex. hos Sturzen-Becker), jfr mlty.
orsaken, som möjl. delvis påverkat. Jfr
till bildningen f. ö. rykt, -täkt, -väkt,
ändalykt. — Sehlstedt har accent.
’Om ursä’kt’ (Saml. sånger 3: 158 [1867]),
väl norrländska (liksom i samma dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
