- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1084

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - valk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

valk, Ekeblad o. 1650: ’Derpå binder
hon (flickan) en storan valk’ (ovanpå
håret), jfr walk- 1568 nedan = no.,
da., väl = mholl. walc, hår- el. ulltott,
höll. dial. walk, jordklump, till följ. Jfr
Valkebo. - Ordet användes alltså äldst
om de hårvalkar under kvinnomössan,
som blevo moderna under senare
hälften av 1500-t. (se t. ex. porträtten av
Maria Stuart). Redan L. Petri 1568
talar om Walkhwffuor.

valka = fsv., no. ds. = da. valke ds.,
isl. valka, driva från ställe till ställe,
oroa, överlägga (i huginum), ägs.
weal-can st. vb, rulla (träns. o. inträns.),
överlägga, wealcian, rulla (inträns.), mlty.
walken, valka, knåda, fhty. walchan st.
vb. ds. (ty. walken); besl. med sanskr.
valgali, röra sig häftigt, sam-v, rulla;
till ie. roten uel i välta osv.; jfr under
valla. - Från germ. spr.: fra. gaucher,
valka. - Hit hör en av de många
folkliga beteckningarna för ’rakitis’, ’engelska
sjukan’, sv. o. no. dial. valk(en), till
valka i betyd, ’knåda, trycka’, alltså
fullt analogt med likbetyd, älta 3; se
d. o. o. Falk MoM 1921 s. 20. Se f. ö.
under rakitis.

Valkebo, härad i Ögtl., fsv. Valkabo
h. av äldre Valköbo h., av *-böa, genit.
plur. av böe, innebyggare (se -bo 4),
alltså ’Valköboarnas härad’, jfr till
bildningen t. ex. Bråbo Ögtl. (se -bo 4);
motsv. Val kö Smal., kanske till sv. dial.
valk, knöl (se valk), jfr att tingsstället
i Valkebo år 1406 kallas Skindynshagh,
dvs. ’den inhägnade platsen på el. vid
skinndynan’, v. Friesen Rökst. s. 77.
Sålunda ej, såsom vanl. antages, till ett
personn. Valke.

[valk(en), sv. dial., engelska sjukan,
se under valka.]

valknut, dubbelknut i form av ett
S, 1634 enl. Vårt Land 1906, Linné 1745:
’inwecklade ormslengor lik som
wal-knutar’; i dial. även valknop = no.
valknut, ett slags knut på piska, ett
slags bakad figur, ä. da. valknude, stark
knut (även valle-, valkeknude); av okänt
ursprung; jfr (?) ty. waldknoten, knut
på en snara.

valkyria el. -kyrja, (uttalat 040(0) el.
03(0)2 el. 3~2(0)0), Peringskiöld 1697,
Adlerbeth (i poesi; med förklaring),
litterärt lån från isl. valkyrja ds. = ägs.
wcelcgrige, kamphäxa; till isl. valr, de
fallne (se Valhall), o. kjösa, välja,
bestämma (= sv. t j u s a o. besl. med kora);
jfr isl. kjösa val ungef.: kämpa (egentl.:
bestämma vilka som skola falla); möjl.,
då här är fråga om övernaturliga väsen,
med den bibetyd. av förhäxning, som
kvarlever i sv. tjusa. Urspr, ettslags
marväsen, som plågade människorna;
såsom ännu i Ity. walriderske, vars
första led är identiskt med val- i
valkyrja. Se bl. a. Neckel Walhall s. 74 f.

1. vall, gräsbevuxen mark (i bl. a.
gräs-, hård-, ängsvall), jämn mark
(jfr kyrkvall), fsv. väller, valder
(a-o. H-stamsböjn.), fält, mark, säter =
isl. vpllr (plur. vellir), da. vold, voll,
samma ord som fsax., fhty., ty. wald,
skog (jfr valthorn), ägs., eng. weald
ds., eng. wold, slätt o. d., av germ.
*walpu- (*waldu-); av ovisst ursprung:
av Solmsen KZ 42: 214 n. 4 (med
lit-ter.) ställt till fslav. vlali, hår (av *uolti-),
fir. folt ds. (av *uolto-), grek. lasios,
trädbevuxen m. m. (av *ulti-; se det dock
sannol. ej besl. lund), osv.; enl. andra
till sanskr. väta- (av -It-), väti-,
trädgård, park; f. ö. blott ännu osäkrare
antaganden. Till betyd.-växlingen jfr
under lund. Se även följ.

2. vall i gå, köra (i) vall (ett
liknande uttr. hos P. Brahe 1581), jämte
valla, driva boskap i vall, vakta
betande boskap, t. e. 1658; till vall l i
betyd, ’ängsvall’ o. d.

3. vall, förskansning, skydd mot
vatten, kust, strand (t. ex. svenska vallens
höjning), fsv. v all = da. v o Id, i betyd,
’kust’ val, från mlty. wäl (genit. walles)
el., i betyd, ’kust’, från Ity. el. höll. =
fsax. wäl, mur, klippvägg, mhty. wäl,
fästningsvall, ringmur (ty. wall), ägs. weall
(eng. wall, vägg); gammalt lån från lat.
valium, förskansning, pålverk, väl
kollekt, till vallus, påle, antagl. rotbesl.
med sv. dial. val, rund, käpp, isl. vplr
osv. (se val 1).

4. Vall-, Valla, ortn., urspr. plur.
(liksom Haga, Vånga, Åsa, Angå osv.),
i regel till vall l i den i ä. sv. vanliga
betyd, ’slät mark, fält’, i sht om en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free