- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1107

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

danska släktnamn, urspr. gårdnamn
(varom se under -stad o. -torp), i
detta fall på -böl(e) (till bol); jfr, med
annan utveckling, da. Fausbøll.

[Weichsel, tyskt flodnamn, se
Viskan.]

[vejda, sv. dial., lägga hinder för,
Vgtl., möjl. nu f» samma ord som ä.
nsv, veda, fsv. vepa, jaga, se jaga
slutet o. v oj v o d.]

vejde, Isatis tinctoria, Franckenius
1659: fergenwede, Linné 1741: weide (ej
hos Lind) = da. veid, väld, från ty.
waid, av fhty. weit = m l ty. wét, wéde,
ägs. wdd (eng. woad), av germ. *waiöa-,
varav även ffra. gaide, ital. guado o. ry.
väjda. En germ. stam med -zd-
förutsattes dessutom av mlat. waisda m. m.
(varav fra. guéde), ävensom av got.
*wizdila, Gundermann ZfdW 8: 114.
På ett el. annat sätt sammanhänger väl
med dessa ord det likbetyd, lat. vitrum,
antagl. identiskt med det likaljudande
ordet för ’glas’ (jfr vitriol), vilken
sekundära betyd, i så fall beror på
glasets blåaktigt-gröna färg, som påminner
om växtens; möjl. också besl. med grek.
isatis. Formväxlingen måste åtminstone
delvis förklaras genom antagande av lån;
dock kan germ. *waida- ha utvecklats
ur *waizda- (se Falk-Torp s. 1343). -
Vejde brukades enl. Ca3sar av
britanni-erna att måla kroppen med; kanske
hade det samma användning hos vissa
germanstammar, av vilka enl. Tacitus
åtminstone harierna hade »tincta
cor-pora». Före indigon var vejde ett
vanligt färgämne. Frön därav förekomma
i Osebergsskeppet.

Wejdenhielm, familjen., efter
stamfadern L. Weidman († 1709); alltså
tillhörande den vanliga typ av
jämförelsevis yngre adelsnamn, där första leden
av det äldre namnet bibehållits med
tillägg av ett ord för ’hjälm’, ’sköld’
o. d.; med avs. på -en- jfr
Swedenborg: Swedberg osv.

vejxel(trä osv.), Primus Mahaleb o.
i sht trät (skotten) därav, använt till
cigarrmunstycken o. d., från ty.
weich-sel, Prunus cerasus, morell o. d., av
fhty. wihsela, motsv. (med avljud) mlty.
wessel-, wisselbere; jfr, väl med analo-
giskt p, Ity. dial. wispel(bereri) o. d.
om olika slags körsbär; besl. med lat.
viscum, mistel, av mistelbären berett
lim, grek. ixös (av *ni7cs-), lim, fslav.
visn’a, körsbär. Se H. Schröder IF 17:
317, 22: 194. Det tyska namnet har
säkerl., med A. Götze Jahrb. f. d. klass.
Altert. 39: 67 f., äldst tillkommit det
inhemska fågelbärsträdet, Prunus avium,
o. syftar på det fågellim, som därav
beredes (liksom f. ö. fallet är även med
det besl. lat. viscum).

vek, fsv. veker, som ger efter, böjlig,
mjuk, vek = i si. veikr, vek, svag, da.
veg, fsax. wék, fhty. weih (ty. weich),
ägs. wdc (eng. weak, med anslutning
till ägs. vb. wcécan, försvaga); av germ.
*waika-, till vb. vika (se d. o.); egentl.:
som viker undan; bildat som t. ex. blek
till germ. *blikan, glänsa, seg till germ.
*slgan, sjunka, vred till vrida osv.-
Härav: veka upp, fsv. vekia, motsv.
ty. erweichen osv.; ej att direkt
jämställa med kausativet germ. *waikian,
böja (se under vika). - Inkoativum:
v ek n a, påverkat av vek, fsv. vikna =
isl., no. (jämte no. veikna); jfr blekna,
fsv. blikna, till blek. - Den äldre
betyd, ’som viker undan, böjer sig’
kvar-lever i uttr. veka livet, veka
ryggen; ävensom i vissa ortnamn (se förf.
Sjön. under Veckeln, Vekman g en), motsv.
no. *Veik-, varvid, av brist på äldre
former, det stundom är svårt att avgöra,
om ej i stället avljudsformen vik-
föreligger. Den senare ingår i det icke
ovanliga gård- o. by namnet Veka i
sydv. Sv., belägna på landtungor el. vid
åkrökar, samt i slottsn. Vegeholm Ska.,
vid den utefter sitt nedre lopp starkt
buktande Vegeån (se v. Friesen NoB 1:
109 f.).

veka, (i sht nordsv.) dialektord, vara
ostadig el. vankelmodig, vackla, i Ögtl.
även: undandraga sig (liksom i isl.),
ä. nsv. hveka ds., även: vicka, vanligt
under 15- o. 1600-t., y. fsv. hveka (God.
Ups. G 20 s. 316: krin(gh)om hweka),
ä. hvika = no. kvika ds., isl. hvika,
undandraga sig, svikta m. m., nisl.:
vackla, vara villrådig, da. dial. hvege,
vackla, fara omkring; jämte adj. sv. dial.
(h)vekal, som sviktar av o. an, Vbtn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free