- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1117

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - veta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’vi’, nes, ns, hör det som oblik kasus
till vi brukade oss. - Jfr pronom. vår.
- Bruket av pluralis majestatis (’Vi
Gustaf) härstammar närmast från det
bysantinska kejsardömet o. spred sig
under medeltiden över Europa; jfr från
fsv.: ’biudhom vi konungh magnus’; då
använt även av biskopar.

via, prepos. = ty., av lat. via, på vägen
över, ablat. till via, väg (jfr trivial,
viadukt).

viadukt, 1836 (om eng. förh.), 1841,
1852 (om ty. förh.), från ty. el. eng. =
nylat. bildning av via, väg, o. dnctus,
ledning (se via o. akvedukt, dusch).

vial (nu uttalat vial), Lathyrus, även:
Vicia cracca, 1748:wial,wi(j)alen,samma
ord som a. sv. viar, Vicia cracca,
Aspe-lin 1749, Linné 1749 osv., sv. dinl. viar(é),
vijär m. m., med / (urspr, tjockt 1) av
r såsom dial. besmal av bcsmar, fjältul
av fjåltur osv.; sannol. i sin tur = fsv.
vipir, vide, pil (se vide), med -are av
.ir såsom i sv. dial. cnare av *énir =
isl. ci/iir, enbuske, el. som i Mälaren
av Mcélir osv. Egentl., liksom vide:
bindslevaxt, binda; hos Lathyrus o. Vicia
med syftning på de vidje- el.
bindslelik-nande bladklängena; jfr, om Vicia, även
sv. dial. harvide o. Iiarvia, no. vei,
vei-gras (- isl. viÖ, vidja), el. binda,
bindegräs, ävensom lat. vida själv (till roten
in, binda, varom se vicker). Rietz s.
804, Hesselman Sv. stud. s. 408 f.

vibrera = ty. vibrieren, rätt ungt lån
från lat. vibräre, sätta i dallrande rörelse
(se vippa 1).

Viby, ortn., av växlande urspr.; se
ved slutet. - Till ett av dessa Viby
i Vifolka härad Ögtl. har familjen. Wi
-strand bildats.

[Vibyggerå, ortn. Angerm., egentl.:
Vibyggarnas område; se råd 1 o. -rå 7.]

vice, av lat. vice, ablativ till
subst.-stammen vic-, växling (genit. vids osv.);
se f. ö. vecka, sbst., vika, vikarie,
v axel.

vichyvatten el. vichy, efter stadsn.
Vichy i Frankrike; alltså efter
ursprungsorten liksom emser(vatten), ka
risbad er (va 11 en), sel ter s el. seltser
m. fl.

vicka, vb, Serenius 1734, jfr Verelius
1681: wickande, adj., ävensom(?) 1547:
’sigh ther i f rå ingelunde ville vicke låthe’
(i avskrift från 1500-t.; knappast bil);
väl från ty.; jfr ty. dial. wicken, röra
hit o. dit (med bibetyd. av hastighet
el. kraft); en intensivbildning av samma
slag som vippa o. guppa, uppkommen
antingen genom förlängning av
konsonanten el. av förgerm. *nign- el. *uikn-,
till ie. nig- i t. ex. sanskr. vijdte, viker
tillbaka för (se vika, vecka, vek, vik
osv.), till ie. uik- i lett. wlkslii, böjer
mig, blir smidig, litau. veikus, snabb
m. m., lat. vincire, binda (se vicker);
väl ytterst till ie. uz,-böja o. d., även:
fläta, binda (se vial o. vide).

[Vickensta, ortn. i Ögtl., se viking
o. -sta(d).]

vicker, (sällsynt) även: vicka, Var.
rer. 1538: wick sg. (ännu t. ex. Lind
1749), Månsson 1628: wicker plur., även
t. ex. Linné, därjämte: wicken 1628,
Linné m. fl. som plur. el. sing.,
ävensom under 1700-t. vickert (väl genom
anslutning till ärt) = da. vikke, vanl.
plur.: -er, från ty.: mlty., ty. wicke (=
fhty.); en bland de många beteckningar
för odlade växter, som lånats från
romarna: lat. vida, besl. med lett. wikne,
ranka, wikstn, blir smidig (se vicka),
o. (enl. Holthausen IF 32: 336) även
västfal. widga, vide, mlty., Ity. wichele
(av ’wigelet). - Den nu som sing.
använda formen vicker är sålunda egentl,
pluralis, kanske närmast från da. vicker.
Om accentförh. se Tamm Granskn. s.
33 f. (med litter.).

1. vid, prepos. o. adv., värd. o. dial.
även ve(d), fsv. vif), y. även vedh, jämte
viper, vcdher (se sammans, påveder-),
emot, vid, med = isl. vid(r), da. ved,
fsax. with(ar), fhty. widar (ty. wider,
emot, wieder, åter), ägs. wid, emot, med,
längsefter (eng. wi t h); med i vissa språk
på grund av obetoning el. analogi
bortfallet -r-, jfr det omvända förh. vid
p rep. med (fsv. mce])(er}}; av germ.
*wipra-, emot, motsv. sanskr. vitardw,
vidare, avest, vilara-, den senare, efter
kommande, komparativbildning till ie.
ni-9 två, i sär, i t. ex. lat. vi-ginti, 20
(egentl.: två tiotal), jfr under glada
slutet. - Grundbetyd, ’mot’ o. den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free