Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vigg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dial. via o. da. vie; se motsvarande
utveckling under tiga o. säga. - Härtill:
vigsel, fsv. vīghsl, jämte fsv. vīghsla
= isl. vigsla; jfr känsel o. känsla.
Da. har i stället vielse.
1. vigg, vigge, kil, i dial. även vägg(e),
fsv. vigge, vægge, motsv. isl. veggr, no.
vegg, ä. da. vægge, fsax. weggi, mlty.
wigge, wegge, holl. wig, fhty. wecki,
weggi (ty. weck(e), ett slags bakverk;
jfr under hetvägg), ags. wecg (eng.
wedge), av germ. *wa gja(n)- motsv.
litau. vágis, kil, plugg, lett. wadfis, besl.
med ösv. dial. vangs, plogbill, isl. vangsni,
fhty. waganso, fpress. vagnis, lat. vōmis,
med -er från genit.: vōmer (av *uog’Åhsm-),
grek. ophnis (av *uog"hsm-) osv., till en
ie. rot uog"h, vara skarp el. vass; jfr
under vagel o. se litter. hos Falk-Torp
s. 1575 o. Boisacq. – Den svenska
formen med -i- kan ha ljudlagsenligt
utvecklat sig i sammans. framför gg,
där detta i böjningen följdes av i; men
beror möjl. väsentligen på lån från mlty.;
jfr Kock Ark. 4: 174. – Se även följ.
2. vigg, Fuligula fuligula, t. ex. O.
Rudbeck 1696 (anfört som ett slag av
’Thåfsänder’); till föreg., efter den långa
huvudtofsen i hannens vårdräkt; jfr det
likbetyd, da. topand.
3. vigg, vigilans, se under vigga.
vigga, värd., låna, t. ex. Nordensvan
Figge 1885: ’vigga sin middagskrischa’;
hypokoristisk kortform till vigilera av
samma slag som t. ex. kille, priffe;
jfr även kugga, vagga. Härtill vigg,
vigilans, t. ex. Sönd.-nisse 1870 nr 2
s. l (bland en större samling
upsalien-siska studentuttryck, av vilka de flesta
ännu kvarleva). - I slangspr. i samma
betyd, även vippa.
vigilera, låna, Vigga’, t. ex. Blanche
1840-t.: ’vigilera upp pengar’; egentl.,
såsom ty. vigilieren: Vara vaksam, skarpt
iakttaga’, varav: bevaka ngns intressen,
t. ex. 1688: ’vigilera för min wälfärd’,
M. Stenbock 1693: ’att min Engell
wi-gilerar på allt sätt före (dvs. för) mig’
(för att få en regementsplats); förr även
i betyd, ’bevaka (testamente)’, i egentlig
betyd, ’övervaka (fånge o. d.)’ redan
1633. Av lat. vigiläre, vaka (jfr revelj),
till vigil, vaksam (av *uegil), besl. med
vegere, vara livlig (se vegetabilier).
Jfr följ.
vigra, sv. dial. (Hall., Wigforss s. 55),
gn?gga; jfr de likabetydande ty. iviehern,
fhty. wihön, (h)weiön, eng. dial. wicker,
fno. hvia ds., sv. dial. hwija, skrika
gällt; (delvis väl av varandra oberoende)
Ijudhårmande bildningar av ett
(h)wi-(^ (h)wai-), som även föreligger i vina
(i dial. även: gnägga) o. eng. whinny,
av samma slag som det likbet3Tdande
sv. dial. vrina (se vrensk), lat. hinn Tre
o. de under gnägga anförda orden.
vigvam, indianhydda, t. ex. Kalms
Resa 1761, från eng. wigwarn
(wcek-wam), efter ett indianord, som hos olika
stammar uppträder i olika former, bl. a.
wikiwam, mikiwam, jfr wek, hans hus
(Massachusetts). - Sedan skämts, även
om inhemska förf.
vigör, från fra. viguenr, livskraft,
styrka, av lat. vigor (genit. -öm), livlighet, till
vigere, vara verksam el. frisk, besl. med
vegere, vara livlig (se vigilera).
Wijk, familjen., efter ortn. Viken
(Mellangård) på Hisingen; Wijkander,
efter byn Alsvik, Blidö sn, Uppl., se
f. ö. under Neander.
vik = fsv. = isl. vik, da. vig, mlty.
wik, ägs. wic, av germ. *wlkö, egentl.:
som böjer sig (undan), buktar sig, till
vika. Jfr med avs. på betyd, bukt
o. f. ö. vikarsäl, viking. - Ingår i
en mängd nord. ortnamn; dock ej i
t. ex. Slesvig (äldst Sliaswic), vilket
liksom Braunschweig m. fl. hör till
fsax. wic, ort, köping, ägs. wic, fhty.
wih(h) (jfr ty. weichbild), vilket väl är
lånat från lat. vicus ds., stadskvarter
(varom se under villa 2). Hit hör bl. a.
sjön. Vixen Smal., egentl. ’Viksjön’,
såsom FI a x en ’Flaksjön’, Ra m sen
’Ramsjön’, Visen ’Visjön’ m. fl. - Flera
av dessa ortn. ligga i sin tur till grund
för en del familjenamn; se föreg.
vika, fsv. vika = isl. vikja, vikva, da.
vige, fsax. wikan, fhty. wichan (ty.
wei-chen), ägs. wican (utdött i eng.), st. vb.
Kausativum: germ. *waikian = isl.
veikja, böja, fhty. weichen, komma att
vika (ej omedelbart - fsv. vekia,
uppmjuka; se vek). leur. rot ueig i sanskr.
vijåte, viker tillbaka för. Jfr veck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
