Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vigg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigare lån från samma lat. ord är
mlty. vit(t)alie (vet-), livsmedel, varifrån
fsv. fetalia, -ie m. m., vartill fetalia o.
den nsv. hist. beteckningen
fetalie-bröder, ett slags sjörövare o. 1400,
som torde ha fått sitt namn därav att
de, då de först uppträdde i Östersjön,
tillförde Stockholm livsmedel vid
stadens belägring efter konung Albrekts
tillfångatagande 1389.
vila, vb, fsv. hvila (ipf. -Id-, -U- o.
-adhe) = isl. hvila (ipf. -Id-), da. hvi le;
jfr got. hweilön, dröja, uppehålla sig,
höll. verwijlen, fhty. wilén o. wilån (ty.
weilen); avledn. av got. hweila, tid,
stund, fsax. hwil(a), fhty. (h)wil(a) (ty.
weiie), ägs. hvil (eng. while), av germ.
* hwila = ie. k^eilä till roten i lat.
tran-qiiilliis, lugn (se trän kil), /-utvidgning
av ie. klÅi- i lat. quies, vila, rö, fslav.
po-koji ds., vb. po-citi. - Betr.
betyd.-växlingen ’vila’~’stund’ se under stund.
- Härtill sbst. vila, i dial. även:
viloställe, fsv. hvila, vila = isl. hvila, säng,
da. hvile, vila, av germ. *hwllön; jämte
isl. hvila, vila, no. kvild, av germ.
*hwi-lipö; o. adj. sv. dial. vilt utvilad, fsv.,
fda. hvil.
vild, fsv. vild- = da. vild, från ty.:
mlty. wilde el. t}7, wild = got. wilpeis,
otamd, vild, fsax., fhty. wildi, ägs. wilde
(eng. wild) ds., isl. villr, vilse o. d., fsv.
vilder (stam vill-; se vill); av germ.
*wilpia- av *welpia- = ie. *neltio- .=
kymr. gwijllt, vild, öde. Enl. andra
besl. med ry. viljaii, springa hit o. dit,
el., föga troligt, avljudsform till ty. wald,
skog. Med avs. på deklinationsväxlingen
(ia- o. a-stam) jfr t. ex. blid, blöd,
fast, sen, svår, tunn, tät, ö d- i
ödmjuk. Ett minne av za-stamsböjningen
kvarlever i villebråd (se d. o.); se
även under villrådig. Jfr vilt. - Vilt
främmande = da. vildfremmed, efter
ty. wildfrémd, en förstärkande bildning
av samma slag som steinfremd (jfr
stenrik osv.); knappast däremot, såsom
antages av t. ex. Falk-Torp, tavtologiskt,
till wild i betyd, ’främmande’. -
Vildbasa re, 1753, till vb. basa i betyd,
’rusa’; möjl. ombildning av ett vildbasse,
vildsvin (se bas se), jfr da. vildbasse,
vildsvin, men i no. ’vildbasare’. Jfr O.
Högberg m. fl.: vildbase.- Även
vild-batting (se hatting 2) o. i ä. nsv.
stundom vilting. I ty. i samma betyd.
wildfang, med gamla anor (redan o.
1500), jfr sv. dial. villfang n. t. ex. Ydre;
i ty. förr även om jaktbyte, särsk.
fångna vilda falkar, som voro svåra att
tämja; väl den ursprungliga betyd. -
Vilde, Rob. Grus. 1752: min wilda
(som dativobjekt), 1773: vildarne, under
1700-t. ofta i stället vill- t. ex.
Swedberg 1732: willarna, Kalm 1750 (samme
förf. har även vild-), Bergklint 1792
m. fl., från (el. efter) ty. (der) wilde,
substantivering av vild; jfr da. (en)
vild. I politisk betyd. atm. slutet av
1880-t. t. ex. Lunds Veckobl. 1887, Vårt
Land 1894 (om G. Treffenberg), i båda
fallen med citationstecken, även från
ty. (o. 1850). - Vildsvin, fsv. vilsvin
= da. vildsvin, ty. wildschwein. I fsv.
även villesvin = isl. villisvin, vars
första led motsvarar stammen i got.
wilpeis. En urgammal ganska spridd
beteckning företrädes av ty. eber, jfr lat.
aper (möjl. med a efter caper, bock),
ävensom (med v- av omstridd natur)
fslav. vepri; se närmare Eberhard.
vilde, se vild.
Vilhelm, mansn., från ty. Wilhelm,
av fhty. Willahelm, Willi- = ägs.
Wilhelm,, motsv. isl.-fno. Vilhjalmr, Viliam
m. m. o. fsv. Vilielm, som väl lånats
från ägs. resp. ty. Från germ. spr.
kommer också ffra. Villalme, varav f ra.
Gnillaume (== sv. familjen. Gilljam),
eng. William (ffra. Williaume). Till sbst.
vilja o. hjälm (jfr t. ex. Hjalmar).
- Från ett diminutivum på -ot till
detta namn, Wilmot, Gilemot, härrör
sv. familjen. Guille(t)mot. Jfr även
Wilkens.
1. vilja, vb, i talspr. o. dial. även
(analogiskt) villa, fsv. vilia = isl. vilja,
da. ville, got. wiljan, fsax. willian, ägs.
willan (eng. I will, jag vill), fhty. ih
willu, jag vill; av germ. * wiljan, av
*weljan; i avljudsförh. till *waljan
(formellt = välja) = fsax. wellian, fhty.
weilen (ty. wollen); till ie. uel, vilja,
välja, i sanskr. vrnati, väljer, lat. velie,
vilja, litau. velyju, önskar, unnar, m. m.;
se f. ö. väld, välja o. följ. Med d-ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
