- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1128

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vind ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vindros, meteor., 1864, motsv.ty.
wind-rose, fra. rose des venis m. fl.; efter den
rosettlika formen. - Vindsked (dial.),
se under sked. - Vindägg, ägg utan
skal, t. ex. I. Erici o. 1645; da. vindceg
även: obefruktat ägg; från ty. windei i
båda betyd. = eng. wind-egg, egentl.:
ägg som blott innehåller luft; jfr grek.
(h)ijpénémion öön (till dnemos, vind)
Aris-tophanes Fågl. 694. - Vindöga, se d. o.

2. vind (i hus), fsv. vinder, egentl.:
för vinden öppet rum; jfr loft o. fsv.
vcedhermm. - Härtill saminans, med -s
t. ex. vindsrum, medan sådana till
vind l bildats utan detta.

3. vind (vindspel), t. ex. 1687, fsv.
vinder m. o. vind f., vindspel, vindhjul,
vinda, till vb. vinda.

4. vind, adj., t. ex. 1675 = isl. vindr,
da. vind, got. in-winds, vrång; till vinda.
- Vindögd, Bib. 1541 = da. vindojet.
Den gamla nord. beteckningen kvarlever
i sv. dial. skjalg; se under skela.

vinda, vb, nu ipf. -ade, i tidig ä. nsv.
starkt böjt t. ex. Bib. 1541, jfr gamla
bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos.
2: 19); i t. ex. dalm. även: kasta (med
dat.; jfr isl. vinda sverÖnm, svinga svärd),
fsv. vinda, vrida, svepa, vinda = isl.
vinda, även: svänga, da. vinde, got.
win-dan (i t. ex. biwindan, insvepa, jämte
biwaibjan), fsax., ags.windan(eng.wind),
fhty. wintan (ty. winden); allm. germ.
st. vb, varav fra. guinder. Kausativum:
vända (se d. o.). Enl. somliga en
pre-sensbildning på ieur. -nt- till ie. roten
uei i lat. viére, binda, fläta, sanskr.
vyå-yati, sveper, höljer (se vide). Snarast
dock till ie. roten uendh i sanskr.
van-dhura-, vagnskorg, umbr.-«e/?c?o,’vertito’,
armen, gind (väl av ie. *nendhä), ring
(se Liden Armen. Stud. s. 5 f.); o. väl
även sv. dial. vann, spö, stav, fsv.
vänder - isl. vondr, got. wandus ds. - ty.
wand, vägg (jfr under vägg), jfr finska
lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad
form till ie. uedh i vad, not. Jfr vind
3, 4, vindeltrappa, vindling,
van-del, vandra, vant, vante o. vånda,
ävensom under vimpel. - Härtill
-vin da i gar n vin d a, sv. dial., no. vinda
ds. (i isl.: uppvirat garn) = da. vinde,
mlty. winde, fhty. winta.

vindböjtel, se vind 1.

vindel, se vindling.

vindeltrappa, Möller 1755 under
cara-colj tidigare: windetrappa 1687,
wind-S. Agrell 1710, från ty. windeltreppe
jämte wendeltreppe, till v i n d a o. v ä n d a;
jfr mlty. windelstén, vindeltrappa av sten
(varav fsv. vindelsten; ännu t. ex. Johan
III 1580), motsvar. ty. wendelstein ds.

vindling, Sundevall 1864 (hos snäckor),
Strindberg Fjerd. 1877: ’vindlingarne i
trappan’, samme förf. 1885: ’hjernans
vindlingar’, närmast till vi n del (plur.
-/ar), böjning, vindling; jfr da. vinding
o. ty. windung; till vinda.

*vindöga, sv. dial. (-ange, -öje, -ne
m. m.), fönster, ä. nsv. o. fsv. vindögha
= isl., no. vindauga, da. vindu[e] (eng.
window från nord.); egentl.: glugg
varigenom vind el. luft intränger. Jfr till
betyd.-utveckl. no. anddor, glugg i
laduvägg, ffris., ofris, änder n, fönster, till
and = i ande osv., el. spän. ventana,
fönster, till lat. ventns, vind, el. sanskr.
vätäjanam till väta-, vind. Med avs.
på senare leden se paralleller under
fönster. - Att dessa gamla uttr}rck
undanträngdes av det ytterst från lat.
härrörande fönster, sammanhänger
med att de yngre glasfönstren bero på
inflytande från den romerska kulturen.

Ving, sockenn. i Valle o. Ås hd Vgtl.,
fsv. Vighn (liksom talspr. vang av vagn
osv.); sannol. i båda fallen egentl, namn
på de inom socknarna belägna sjöar,
som nu (bl. a.) kallas Vingsjön; bildade
med samma avledn. -n som de av förf.
Sjön. 2: 34 anförda vattendragsnamnen
o. rotbesl. med fsv. sjönamnsstammen
*Vigp- - fno. älvn. Vigö (av *wi7iö-) o.
fno. älvn. Vigg (av *wigjö), om vilka
senare se förf. Sjön. 1: 710 (med litter.).
Om emellertid, såsom där antagits,
namnen höra till ie. negh i väga, är på grund
av omljudet (efter kort rotstavelse)ovisst,
men ingalunda oantagligt.

Vinga, klippö (med fyr) vid inloppet
till Göteborg, i dial. Winga (med engelskt
w;-ljud; i regel av hv-), y. fsv. Hwynggce
1496; väl, med Lindroth Skr. utg. av
Instit. f. ortn.-forskn. vid Gbgs högsk.
2: 131 f., besl. med ä. da. hvinge, rasa,
larma m. m., no. kvingla (av hv-), tumla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free