Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vovve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jfr vresig, ävensom t. ex. förryckt,
tvär (jfr bl. a. got. þwaírhs, vred, egentl.:
vriden), vriden o. vrång. — Den
ursprungliga konkreta betyd, ingår i sjön.
Vren (av *Vreden) = den fno.
älvnamnsstammen Reið-; se förf. Sjön. 1: 727 f.
o. jfr under vrång. — Med avs. på
betyd, ’härsken’ o. ’sur’ erinras om sv.
dial. vreen (av vriden), halvskäm d,
halv-sur, ävensom om detbesl. sv.dial. vristna,
börja surna (se under vrist); holl. wrang,
sur, bitter, kärv, till germ. *wringan,
vrida (se vrång), samt andra av Lidén
Armen. Stud. s. 105 anförda analogier.
— Härtill: vrede, fsv. vrēþe = isl. reiði,
da. vrede, mlty. wrêde, jfr ags. wrǽððo
(eng. wrath), av germ. *wraiþīn- f., bildat
som fsv. glæþi (se glädje) osv. Den
stora vreden, efter 2 Kon. 3: 27: ’Då
kom en stor vrede över Israel’ (nyaövers.:
’en svår hemsökelse’) el. Joh. Uppenb.
6: 17: ’Ty den store hans vredes dagar
kommen’. I sammans.: vredes-, ehuru
vrede är fem.; genit. sg. vrēdhis dock
redan i fsv. jämte sammans, vredhisordh
osv. Vredesmod är en ombildning av
fsv. vredsmōdh (ännu t. ex. L. Petri),
till genit. sg. av adj. vred, alltså egentl.:
en vred mans upprörda sinne. — Jfr
vredgas. — Ett allmänt fornvästgerm.
ord för ’vrede’ är torn = ty. zorn; se
förtörna.
[vreen, sv. dial., halvskämd, halvsur,
se under vred 2.]
vredgas, fsv. vredhgas, refl.-form till
fsv. vredhga, göra vred, avlcdn. av ett
adj. *vrēdhugher, vred, jfr isl. reiðugligr,
el. möjl. analogibildning efter andra
verb på -ga (jfr under vidga). -
Härjämte fsv. vrēþas, vredgas = isl. reiðast.
— Om form o. betyd, jfr under
skämmas.
[vrek, sv. dial., egensinnig person, se
vricka.]
vrensk, i dial. även vrinsk o. som sbst.:
hingst, fsv. vrensker (’vrenska hesta’) -
no. (v)rinsk, brunstig, da. vrinsk, fsax.
wrênisc, fhty. reinisc. Härtill vb.
vrenskas, fsv. vrenskas = da. vrinske, mlty.
wrenschen, wrinschen. — Utan avledn.
sk: ags. wrǽne, brunstig (av germ.
*wrainia-), fsax. wrênio, hingst, fhty. reinno,
isl. reini, fsv. vrēn ds. (med adj.-böjning
ack. sg. vrēnan ÖGL). — Grundverb:
sv. dial. vrīna st. vb, gnägga, grymta,
vina, no. (v)rīna; jämte det svagt böjda
sv. dial., fsv., no. vrēna (av *wrain-). —
Av somliga fört till ie. roten u̯ri, vrida,
alltså ’vränga läpparna’ el. dyl., o. i så
fall möjl. avlägset besl. med sanskr.
vrīḍyati, blir förlägen, blyges, o. lat.
rīdēre, skratta (av *u̯rizd-). Säkerligen
dock i stället av en ljudhärmande
rot, parallellbildning till vina, som har
betyd, ’gnägga’ i sv. dial., o. av samma
slag som de under gnägga o. vigra
anförda orden, lat. hinnīre osv. — Fsax.
wrênio osv. sammanblandas stundom
med fsax. o. fhty. wrennio, hingst, av
germ. *wranjan- (jfr vulg.-lat. warannio,
ital. guaragno), vilka Holthausen IF
35: 132 f. förbinder med grek. raínō,
fuktar, bestänker, alltså egentl.:
beskällare, avlare; jfr till betyd, under orre
o. oxe.
vresig, om trä: krokig, kvistig, t. ex.
1668 (jfr nedan); om lynne o. humör:
1678 (vresug); i dial. även vreslig; till
sv. dial. vresa, knagg i trä, som verb:
vrida, kröka, jfr fhty. reisan, ags.
wrásen, knut, knöl, germ. *wrais-, möjl. av
äldre *wraiðs-, till vrida; el. av en
parallellbildning till roten i detta verb.
Med avs. på betyd.-utvecklingen jfr vred
o. tvär. — Kanske utgår dock,
åtminstone i vissa fall, sv. vres- från äldre
*vrĭs-; jfr (med långt i) L. Petri 1555:
wrijsogt, om trä. — Hit höra:
vresalm, vresbjörk.
vret, fsv. vrēter ds. = isl. reitr, fåra,
avstucket begränsat område, no. (v)reit
m., liten åker, vret, (v)reit f., fåra m. m.,
jfr urnord. wraita ack. sg. m., ristning
(Ileistad), av germ. *wraita- (*wraitō-); jfr
ags. wrǽt(t) f., ingravering, m. fl.; till germ.
*wrītan: mlty. wrîten, rista, skriva,
teckna, ags. wrítan (eng. write), urnord. ipf.
wrait, ristade (om runor); till en germ.
rot writ, rista, parallellbildning till rit
(se rita) o. hrit. Vret betyder alltså
egentl.: inristad linje el. dyl., varav:
avstucket område. Jfr med avs. på
bildningen t. ex. teg samt fem. led,
väg, riktning: germ. *līþan, gå, stång:
stinga, fsv. vēt i ortn. Veta: fsv. vita,
vetta. — I modern poesi stundom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
