- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1152

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vådevill ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

må hava, talar starkt likbetyd, no. vale
(Boh.-l.: val), vilket i så fall icke, såsom
Torp antager s. 842, beror på avljud
utan på den i ord på germ. -Ih o. -rh
i nord. spr. vanliga växlingen av kort
o. lång vokal (se t. ex. fura, snår o.
under Ål). I fråga om bildningen av
Våla jfr Ruda (Råda), Tveta, Vreta
osv. - Hit höra atm. en del av de hos
förf. Sjön. 1: 736 uppräknade ortnamnen
på Val-. - Härtill -zön-avledn. no. vcéla
f., hop, hög, även i sv. o. no. dial. i väld
ma, i hop el. i sällskap med.

1. våla, sv. dial,, bry sig om, i ä.
nsv. t, ex. hos Columbus, Lindschöld
(wåhlar), Sahlstedt 1773 (: wåla, se
vårda); med i dial. öppet å- el. ö-ljud;
jfr Columbus: wöhlar (jämte wåhlar),
av vörda, jfr Schroderus 1640: ’then
som ingen tingh wördar’; med / (resp.
’tjockt’ Z) av rd(h) liksom i hin båle,
myling, sko l, stel osv.; sedermera
anslutet till vårda. Hesselman i o. y
s. 210. Se f. ö. vörda o. o val i g.

2. våla (med tjockt l), våra, sv. dial.,
knippa av tio torkade fiskar, även: hank
(-e), fsv. vardha ds. = 110. vörda, knippa,
klunga, ä. da. varde, vorde i betyd, l i
sv. dial.; av urnord. *wardön (-p-), väl
egentl.: bunt el. dyl., till ie. roten uer,
vrida (se orm), bildat såsom fsv. arpa,
selpinrie (: ie. ar, sammanfoga), varom
under ål 5 slutet; cl. möjl. till det av
denna rot utvidgade ie. uert i lat. vertere,
vända, sanskr. varti, veke osv. (se
varda).

våld, i ä. nsv. även vall, fsv. vald,
kraft, makt, rättighet, våld, välde =
isl. vald ds., da. vold, våld, ägs. geweald
n., jfr fsax. giwald f., fhty. giwalt ni.,
f. (ty. gewalt f.); jfr finska lånordet välta;
till germ. *walÖan = vålla; ett o.
annat i form- o. genusväxlingen kunde
tyda på en gammal s-stam. - Den fsv.
betyd, ’makt = rättighet’ kvarlever i
lagspråkets ’Ingen have våld den by
riva . .’. - I sv. dial. betyder ordet
även ’något utmärkt, övermåttan’, jfr
vållakarl, vållspringa osv., ävensom (i
slangspr.) väldigt som
förstärkningsord. - Våld går över rätt, efter
bibeln, Habak. 1: 3; här i betyd.’makt’.
- Våldtäkt, fsv. våldtäkt = da. vold-
twgt, till fsv. vb. valdtaka; av germ.
*-takipö, bildat som grus-, in-, ler-,
lo v t ak t, rykt, ursäkt, ändalykt.
Jfr likbetyd, fhty., mhty. nöinumft, till
nemany taga; o. ty. notzucht, till ziehen,
draga; med not (nöt) i betyd, ’tvång’.
- Jfr Evald, tillvälla, Walter,
välde.

vålla, nu blott i betyd, ’förorsaka* o. d.,
ä. nsv. även valla, y. fsv. volla, ä. valda
(ipf. walt, wult[e]), få makt med, råda
över, förorsaka, vålla - isl. valda (ipf.
olla, av *wolpö-) ds., da. volde, förorsaka,
got., fsax., fhty. waldan (ty. w alten; jfr
förvalta), ägs. wealdan, ha makt över,
styra (jfr eng. wield, styra, handhava,
svinga, av ägs. weldan, med omljuds-e,
sv. vb), gammalt reduplic. verb, väl ett
s. k. f-presens (jfr t. ex. fläta), ieur.
*ual-tö (el. möjl. d/i-presens, ie.
*ual-dhö, jfr de balt. orden nedan) till roten
i lat. valére, vara stark, gälla (jfr
invalid, valet, valuta, valör), fir.
flaith f., herravälde (av *ulali-), f sia v.
vlatii, jätte, lett. wala, makt, nsv. Litau.
valdyti, styra, fslav. vladq, härskar,
anses av somliga härstamma från germ.
spr.; jfr dock härtill v. d. Osten-Säcken
IF 33: 264. - Den försvagade betyd,
’förorsaka, föranleda’ är speciellt nordisk
o. utvecklad ur grundbetyd, ’råda, ha
makt över’, varifrån även den förr icke
sällsynta betyd., som representeras av
t. ex. Asteropherus o. 1609: (Spörier
henne till,) hwad henne wåller’ el.
Kellgren 1788: ’Säg mit barn, hvad
kan dig vålla?’, dvs. gå åt dig el.
dyl. - Böjningen väller, vällde
upptages alternativt ännu av Dalin 1853.
Pres. väller, som under 15 - 1700-t.
synes vara allenarådande, förekommer f. ö.
t. ex. hos Snoilsky. Andra minnen av
den äldre böjningen äro det i lägre
talspr. förekommande ipf. vallie o. dial.
ipf. volt. I supinum förr ofta vällit.
Nsv. vållade är belagt från o. 1750. -
Jfr våld, välde.

vålm, se volm.

vålnad, ett slags skyddsande el. fylgja,
hamn, skenbild, i ä. nsv. även vårdnad
(-ät), t. ex. Swedberg Schibb., jfr Weste
1807: ’Vårdnad, är någon gång sagdt
för Vålnad’; samma ord som fsv. varp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free