- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1154

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vånda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu lever med friskt liv i vissa dial.,
är numera så gott som okänt i riksspr.,
men borde upplivas. I dial. ofta i
sammans, med betyd, ’tillgång på’, egentl,
’utsikt till’, t. ex. fö(d)es-, *havre-, korn-,
mata-, råg-. Jfr ä. nsv. van 1563 om
fiskredskap; möjl, egentl, ett noaord av
ett slag, som ofta förekommer i fråga
om fiske (se t. ex. l in d ar e, sutare).
- Om domarregeln (H)var och en är
sin väldes i van se under väld slutet.
- Härtill sv. dial. nrvånsen, hjälplös,
utan hopp, (finnl.) urvån(e)s ds., jfr fsv.
urväna oböjl. adj., no. orvona; isl.
ör-vcenn, got. uswéns, fhty. urwdni, ägs.
orwéna; se likn. bildningar under ur 4.

[vånd, sv. dial., mullvad, se under
d. o.]

vånda, oblik kasus till fsv. vande m.,
svårighet, trångmål, vånda, fara, förtret
m. m. - isl. vandi, da. vaande, till fsv.
vänder = isl. vandr, nogräknad, svår
(varav även vånna), avljudsbildning till
germ. *windan, slingra sig (se vinda,
vb), alltså egentl.: vriden o. d., jfr fsax.
wand, föränderlig. Jfr till bildningen
vana, fsv. vani, till van o. se f. ö.
Ordbildning under -a. Härtill våndas (se
d. o.).

våndas, fsv. vandas, vara i nöd o. cl.,
motsv. da. vaande sig, jämra sig; avledn.
av föreg., liksom andas av ande osv.

vång, numera i sht hos sydsv. förf.,
t. ex. ofta hos Bååth: ’Och det
skymmer mer och mer kring vångar och
kring ödslig bygd’, i dial. huvudsakl. i
Götal. o. vanl. i betyd, ’del av
åkerjorden: gärde, skifte’, i Ska. o. Hall.
dessutom: bys el. hemmans inhägnade egor
i motsats till utmarken, i Vgtl. o. Smal.
enl. Rietz även: hage, vret (i dessa
senare landskap dock numera okänt å
vidsträckta områden); i äldre ordb.
sällan upptaget annat än som dial. el.
skånskt, fsv. vanger, område, gärde =-
isl. vangr, fält, äng, no. v ang, ängsslätt,
da. vang, liten äng, got. waggs, paradis,
fsax., fhty. (i ortn.), ägs. tvang, fält, av
germ. *wanga-, egentl.: böjning (om
betyd.-utvecklingen se närmare äng),
besl. med sanskr. vanka-, krökning av
en flod, vanku-, som går krokigt o. snett,
osv.; nasalerad form till ie. uak i lat.
vacillo, vacklar, o. möjl. även convexus,
välvd (se konvex). -Med grammatisk
växling: germ. *wanhö = isl. va f., vrå,
vinkel (med samma betyd.-utveckling
som i vinkel o. vrå), o. möjl. även
isl. va, skada, olycka (se under ondo.
särsk. våda); liksom också germ. adj.
*wanha- = fsax. wåh, förvänd, ägs.
wöh, krokig, förvänd. - F. ö. vanligt i
ortn., t. ex. Van g, Van ga (egentl, plur.;
jfr t. ex. Tveta, Valla osv.) m. fl.,
vilkas spridning visa, att ordet varit i
bruk över större delen av landet; jfr
isl. Folk-, prudvangr, Frejas o. Tors
bostäder, ty. Ellwangen osv. - Hit höra
också: isl. vange, ty. wange, kind, varom
under tinning; vidare; ä. nsv.. sv. dial.
vånge m., omväg, kringvandring, i dial.
även: inhägnad plats vid skallgång (av
Dalin 1853 upptaget som ’jäg.’), vartill
ä. nsv. vängja, inringa, t. ex.
Stiernhielm, sv. dial. vänga ds.; ävensom
ia-avledn. Vänge, ortn. (se d. o.), o.
ian-avledn. forngerm. folkn. Vamgiones (lat.),
slättborna (liksom Mariones, havsborna,
jfr Tervingi, skogsboarna, under tjära,
Greutingi. klipp- el. bergsboarna el. dyl.:
gryt osv.). - Växelrot: ie. ueng i vanka,
vinka, vinkel osv.

Vånga osv., ortn., se föreg.

[vånge, sv. dial., inhägnad plats vid
skallgång m. m., se vång.]

vångla, vingla o. d., närmast
dialektord, se under vingla.

våning, under 15- o. 1600-t. inpå
1700-t. vanl.: bostad, t. ex. NT 1526:
’j mins fadhers hws äro monga
wo-ningar’ (kvar i gamla bibelövers.), jfr
Serenius 1741, y. fsv. våning 1444 =
da. vaaning (i förb. vaaningshns = ä.
nsv. våningshus t. ex. Serenius 1741),
från ty.: mlty. woninge, waninge,
uppehåll, bostad m. m. = fhty. wonunga
(ty. wohnung) ds., ägs. wunung; till
fsax. wonön, fhty. wonön, -en, förbliva,
bo, vara van m. m. (ty. wohnen, bo),
ägs. ivunian = fsv., isl. una, vara nöjd
(med urnord. if-bortfall såsom i ull,
ulv), jfr da. ynde, behag = isl. yndi
osv., f. ö. rotbesl. med van 3, vän sbst;
jfr in- el. innevånare under inne.
Alltså bildat ungefär som boning till
bo. - I den yngre svenska betyd, (om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free