- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1158

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vädd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

-ånger, no. -anger, egentl.: bukt (se
Ångermanland o. äng). Första
leden kan innehålla genit. av ett gammalt
namn *Vekul på den nära kyrkan
belägna stora Fiskestadssjön = V e ek el n,
sjö i Sdml., el. möjl. ett personn.
*Ve-kul (jfr fsv. Vekulstadhum Ögtl.).
Nordväst om sjön är ett Väcklinge ö beläget.
Se närmare förf. Sjön. 1: 696 f. o. Ortn.
på -inge s. 171 (under *Vceklingé).

vädd, Scabiosa, Linné 1745; av okänt
ursprung.

Väddö, ortn. i Uppl. (dial. Vöddé), till
ved i betyd, skog, med uppl.-dial.
ljudutveckling.

väder, iä.nsv.(o. ännu islutetav 1700-t.)
ofta, där y. nsv. har vind, fsv. vceper n.,
vind, väder, luft, väder (i inälvorna),
väderkorn, väderlek = isl. veÖr, da. vejr,
fsax. wedar, fhty. wetar (ty. welter), ägs.
weder (eng. weather), av germ.
*weÖra-i avljudsförh. till fslav. vetru, luft, vind,
litau. vétra, oväder, storm (båda av ie.
*uetr-); ytterst till ie. roten ne, blåsa,
antingen med r-suffix till uet i ir. -fethim,
blåser, el. direkt till roten ne, i så fall
snarast med suff. -tr- el. möjl.
-dhr-(motsv. fslav. vedro, klart väder); alltså
väl egentl.: (upprörd) luft. Till roten
ne, blåsa o. d., höra även vaja, vinge,
vind l m. fl., jfr även vittra 1. - I
o gj o r t v ä d e r, i t. ex. l ö p a el. springa
el. vara ute i o. v., dvs. i otid o. d.,
motsv. i ä. da., jfr fsv. thceth dughir
ey ät sighla i vgiorth wädhir, säkerl.
till göra i betyd, ’använda magiska
medel, trolla o. d.’ (jfr sv. förgöra), alltså
egentl, om vind el. väder, som icke
gjorts lämplig genom dylika medel; jfr
uttr. göra vind el. t. ex. sägnen om
Erik Väderhatt o. se Sdw. under
ogior-per. - Tala el. prata i vädret, jfr
Bib. 1541: j talen i wädhret’ (l Gör.
14: 9; Luther: ’ihr werdet in den Wind
reden’); jfr även fra. parler en Vair osv.
i vissa dial. även z" vinn och vår. -
Väderbiten, Serenius 1734 - da.
vejr-bidl. Eng. weather-beaten hör däremot
till beat, slå (varom under bantas ten
o. b öst a). - Väderflöjel, motsv. da.
vejrfl0j, se flöjel. - Väderhane, nu
nästan blott om en flyktig o. opålitlig
person, P. Erici 1582, egentl.: tupp som
visar vindens riktning = da. vejrhane,
efter ty. wetterhahn, jfr eng.
weather-cock (även i bildl. betyd.); jfr även
ä. nsv. vädertupp i bildlig betyd.,
Trie-wald, ävensom ä. nsv. väderhöns; med
samma betyd.-utveckling som i väder-,
vindflöjel. - Väderkorn, fsv.
vce-dherkorn = no. vedrkorn; tänkt såsom
ett korn i nosen el. näsan. -
Väderkvarn, fsv. vcedherkvcern, motsv. da.
vejr-o. vindm0lle, ty. windmuhle osv.
Väderkvarnar omnämnas på germ. område
åtminstone 833 (i en anglosax. urkund).
- Väderlek, fsv. vcedherléker (god)
vind, (gott) väder, väderlek = isl.
veÖr-leikr, da. vejrlig; se närmare lek o.
-lek. Det motsvar. mht. weterleich
betyder ’blixt’ o. har i ä. ty.
folketymo-logiskt ombildats till wetterleucht, vartill
ty. wetterleuchten, blixtra. -
Väderstreck, Möller 1755, jfr Columbus
Ordesk.: w åder stråk; egentl, om vart o.
ett av de streck som tänkas avdela
horisonten för en ort i vissa lika stora delar,
särsk. om de fyra huvudväderstrecken.
Till väder i betyd, ’luft’, alltså till
innebörden egentl. = luftstreck,
klimat, ty. luftstrich. Betyd, ’luft’ ingår
även i ä. nsv. väderrör, luftrör, o.
väderådra (t. ex. Var. rer. 1538), pulsåder,
jfr ty. luftader (i anslutning till den
äldre uppfattningen att pulsådrorna vore
luftförande; jfr sv. artär 1728 osv.,
grek. arteria, som förr härleddes från
aér,’ luft). - Ett dialektiskt ord för
’väderlek’ är vä(de)råtta, även (med
speciell dial. ljudutveckling) -akt =
isl. vedråtta, no. vedraatta (-[h]aatt,
-?tt\ även: väderstreck o. d.; möjl. till
sv. dial. hatt n., beskaffenhet = no.
haatt, isl. håttr (av germ. *hahtu-, jfr
sanskr. cakti-, förmåga, se f. ö. de
rot-besl. behaga, höger osv.); knappast
däremot till ätt l (i isl. även ätt), där
även betyd, ’väderstreck’ uppträder.

Väderstad, sn i Ögtl., fsv.
Wcedher-stadha sokn, innehåller icke sbst. väder,
utan ett personn. (jfr det dock svagt
bestyrkta fsv. Vcedher), som även
uppträder i Värsta Uppl. o. Nke, fsv.
Vcedherstom; jfr under Vederslöv o.
-stad samt se Lundgren-Brate Sv. 1m.
X. 6: 302.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free