- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1163

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - väft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

narr o. Glaumvor), da. velbaaren, ml ty.
wolgeboren, ty. wohlgeboren. I titlar
från mlty. o. ty. I sv. där äldst om
högadeln (t. ex. riddare 1350; Svante
o. Nils Sture); på 1600-t. inskränkt till
den lägre adeln. Till den högre adeln
brukades under 1600-t:s senare hälft i
stället hög välboren. Till furstliga
personer användes (redan i P. Brahes
krön.) högboren såsom ännu i dag;
mera undantagsvis till landets i övrigt
högst uppsatta personer, t. ex. stundom
till M. G. De la Gardie o. Ebba Brahe.
I Svenska rang-ordningarne 1865
förklaras samtliga dylika epitet »bortlagda»,
alltså även t. ex. höglärde, hög
vördige, högädle. Jfr boren o. se
närmare förf. Om namn o. titlar s. 89. På
samma sätt förekom väl- i vällärd till
icke promoverade medlemmar av det
andliga ståndet; jfr fru Lenngren:
’husets vällärde adjunkt’; annars höglärd
(’höglärde herr magister’); liksom också
under 1700-t. välårevördig till lägre
prästmän (se närmare under v Or di g).
I regel med tyska förebilder. -
Välfärd, se under fara, vb. -
Välgörenhet, PostTidn. 1791, Wallqvist 1797,
Rosenstein 1819 (hos R. annars sbst.
välgörande i samma betyd.), övers, av
ty. wohltäligkeit, f ra. bienfaisance;
bildat som t. ex. nedlåtenhet, varom
närmare under -het. Vid slutet av
1700-t. i stället enstaka välgörighet, i
närmare anslutning till ty.; klandrat av
kritiken. - Välkommen, fsv.
vcelko-min - isl. velkominn, da. velkommen,
mlty. wälkommen, eng. welcome (det
senare möjl. från nord. språk); egentl,
ombildat efter ett med vilja
sammansatt ord, mlty. willekome(n), fhty.
ivilli-cumo (ty. willkommen), ägs. wilcuma,
alltså: kommen efter någons önskan el.
vilja. - Vällust, fsv. vcellust,
njutning, fröjd, särsk. om sinnlig njutning
o. världslig fröjd = da. vellyst, från
mlty., ty. wollust. Ännu hos t. ex.
Lidner har ordet undantagsvis den hos
upplysningstidens skalder allmännna betyd,
av ’upphöjda och ömma själsrörelser’.
Med avs. på den i nsv. (först under
1800-t.) specialiserade betyd, av
’könsnjutning’ jfr den likartade betyd.-ut-
vecklingen av o tukt. - Välmåga,
Gustaf I 1558 (i brev till h. Magnus):
’tijtt tilstand och välmåge’, L. Petri osv.,
till fsv. magha, mogha, varav må 2.
Jfr förmåga. - Välsigna, se d. o. -
Välstånd, Phrygius 1615, Wallius 1620
(jfr 1561: -slend) = da. velsland, efter
ty. wohlsland el. mlty. wolslant; jfr uttr.
stå sig bra. - Hit hör också nord. o.
mellansv. samt finnl. dial. väles, välis,
hell!, lycklig du!, m. m., motsvar. ä. nsv.
wälis dig o. wäl ästn; jfr Kock Sv.
Ijud-hist. 1: 234 f.

*väla, sv. dial., smal. vele, arbeta
träget (enl. Bergman Samnord, e s. 54),
fsv. vcéla um (vela) III, syssla (med),
överlägga - isl. vela um, styra el. ställa
med, reparera, no. v0la, da. dial. vcele
om; möjl. med Bugge Ark. 2: 354 av
germ. *wihalian, besl. med litau.
veika-löti, besörja, en avledn. av veikalas,
sysselsättning, veikli, göra, ha att
beställa.

[väla, sv. dial., i uttr. i välä mä, i
sällskap med, se Våla slutet.]

[Väla, Väle, ortn., se vad 5 slutet.]

väld, partiskhet, ä. nsv. ve(e)ld, vild,
vilja, välvilja, 15-1600-t., Serenius 1741:
veld, partiskhet, Sahlstedt 1773: veld,
väld ds., fsv. vild, -ä-, vilja, välvilja,
partisk välvilja m. m. = isl. vild, även:
anseende; av germ. *wilipö, till adj.
*wilja-, jfr got. gawiljis, villig,
endräk-tig, isl. vil- i vilhallr, partisk.
Vokalväxlingen är av samma slag som i vä l k
o. velnas, välnas (se d. o. o.
Hessel-man i o. y s. 213). - Hit hör även fsv.
vilder, god, lätt, ä. nsv. vild, veld,
partisk, 15- o. 1600-t. - isl. vildr,
behaglig, god, egentl.: som är efter önskan
(se under v al k). - Hvar och en är
sin väldes i van, en av domarreglerna
i den i något äldre lageditioner (t. ex.
Uppström) anförda formen, Lag 1734:
Hwar och en är sin Weeldes i Wän =
E. Schroderus (Waldt)
Rättegångs-Oordning (dvs. -ordning) 1619; dvs.: var och
en är i förhoppning om (hoppas på), att
man skall visa välvilja mot honom. Med
genit. weeldes ombildat av äldre véldar,
vildar liksom hennes av hwnnar.
Sedermera uppfattat såsom innehållande
välde. I Sveriges rikes lag, utg. av Hj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free