- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1165

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - välde ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildningen finnl. dial. fråsing, om ett
slags välling, till fräsa. - Ett minne
av vällingens betydelse i allmogens
matordning ha vi i det atm. i Götaland
allmänna välling(s)klocka, som budar
arbetsfolket till måltiderna, t. ex. 1797
osv. = da. dial. vcellingklokke.
Gaslan-lander 1774 (Sv. 1m. Bih. I. 3: 62[306])
uppräknar som frukosträtter (’davar’ =
dagvård) bl. a. ’ärte-välling, rofve-välling,
skärvasla-välling, mjölk-välling’ (harf. ö.
i vissa fall snarast motsv. nsv. ’soppa’).
Att ’äta strömingh och wällingh huar
eneste dagh’ anser ’drängen’ Dromo
(Rondeletius 1614) vara ’effter
herra-gårdz lagh’ (i motsättning mot vilken
läckrare kost nämnas ’mölia’ och
’fles-ket’); alltså samma rätter, som uppträda
i den bekanta efterhärmningen av
vällingklockans toner ’blå välling, sur
strömming’ (med varianten ’sur sill’). - Även
i riksspr. förekommer icke så sällan
sammans, b än k v al l ing, i sht i
överflyttad bem., t. ex. Hagberg Shaksp.
1849: ’frasernas bänkvälling’; i egentl,
betyd. t. ex. Linné, O. v. Dalin, ett
(atm. väsentl.) sydsvenskt dialektord,
omblandning av el. välling som kokats
på allehanda matavskräden. Enl. Rietz
s. 829 slogos dessa i en därtill avsedd
bänk för att nyttjas till svinmat. Då
man emellertid brukade kasta
brödkanter o. d. under (den väggfasta) bänken
el. i dess utdragslådor (’bänkkistan’),
syftar namnet snarast på den föda, som
bereddes av sådant. En folklivsskildrare
uppger däremot att dessa avskräden
kastades i fördjupningar el. ’hoar’, som
funnos i bänkarna, men några dylika
äro knappast kända. - Välling återges
i ty. med suppe (brei betyder närmast
’gröt’).

[Vällingsö, ortn., se öde 1.]

vällust, se väl.

[välnas, sv. dial., hoppas m. m., se
velnas.]

välsigna, fsv. vcelsighna = fda., da.
velsigne; se signa 2. - Välsignad i
uttr. ss. ditt välsignade kräk,
välsignat bråk, egentl, en i sitt slag
täml. enastående eufemism i st. f.
förbannad o. d. (alltså med rakt motsatt
betyd.); motsv, eng. btess i samma anv.;
jfr vissa uttr. i bibeln: l Kon. 21:10 (o.3):
’Du hafwer välsignat Gud och Konungen’
(Luther: gesegnet; i betyd, av
’förbannat’; nya övers.: ’Du har talat
förgripligt’ osv.) o. Joh 1: 11: ’han (dvs. Job)
skall wälsigna dig (dvs. Gud) i ansiktet’
(= 2: 5; i betyd, ’förbanna’). - Guds
välsignelse av, dvs. överflöd av, motsv.
i da., jfr iy. Gottes segen von. - Vara
i välsignat tillstånd, motsvar. i da.,
jfr t. ex. ty. gesegneten leibes sein, in
gesegneten umständen, ett av de många
eufemistiska uttr. för ’vara havande’ (se
omständighet). - Got. har för
’välsignelse’ även en sammans, med väl,
näml. wailaqiss (till qidan, säga).

välsk, ä. nsv. även välsk, fsv. vcecelst
n., jämte valsker = isl. valskr, da. vcelsk
o. ualsk (i valske b0nner), mlty. welsch,
walsch, fhty. walhisc, welhisc (ty. welsch),
ägs. wielisc (eng. welsh}; i skiftande
betyd.: utländsk, romansk, keltisk;
av-ledn. av germ. *walha-, kelt m. m.; se
f. ö. rotvälska o. valnöt. I nsv. att
betrakta som lån, dels från mlty. o. (i
historisk stil) från fornspr. En
avledning av samma stam är fra. wallon,
ty. wallone, en romansk folkstam i
Belgien o. norra Frankrike, varifrån sv.
vallon. Hit hör även familjen, de
Wahl, egentl.: vallonen. - Ordet välsk
uppträder bl. a. i förb. välska bönor
t. ex. 1831, även bondbönor (Gadd
1775 osv.); jfr tursk (egentl.: turkisk)
i tur sk a bönor. I da. hestebonner, i
ty. sanbohnen, emedan de även
användas till foder. Den välska bönan el.
bondbönan är känd redan från neolitisk
tid från Italien, Spanien o. Ungern.

vält, rund stock som rullas över åkern
att jämna den, i norrl. dial.: plog,
plog-bill, y. fsv. vcelter, God. Ups. G 20 s.
228: harff ok Walther, jfr no. vett m.
abstr., till välta 1. - I ska. dial.
trumla.

1. välta, härstammande från två fsv.
verb: 1. fsv. vcelta, st. vb, inträns., jfr
nsv. (värd.) går o. välter = isl. vetta,
o. 2. kausativet härtill: fsv. vcelta III,
träns. = isl. vetta (ipf. vetti), da. vcelte,
got. waltjan, fhty. welzen (ty. wälzen).
- I västgerm. spr. motsvaras det nord.
st. vb. av det reduplicerade ägs. weal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free