- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1167

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - välde ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ländsk form (jfr Hesselman Spr. o. st.
6: 66), ä. nsv. ven, fsv. vin = isl. vinr,
da. ven, fsax., fhty. wini, ägs. wine (i
ty. o. eng. nu ersatta av freund o. friend,
se frände); nära besl. med lat. venus
n. (genit. veneris), behag (se venera-
tion, venerisk), sanskr. vánas, lust,
o. möjl. utgående från samma s-stam,
ie. *uenos, *uenes (se vänster) som
dessa ord; jfr fir. fine, släktskap, familj,
stam (av *ueniā; jfr till
betydelseskiftningen under frände o. hjon); till ieur.
roten uen, tycka om; se föreg. o. van 3.
- Samma avljudsstadium föreligger i
isl. (osv.) vin, betesmark (av germ.
*wen-jō), om detta verkligen är besläktat;
se Valbo o. Väne. - Vänskap, fsv.
vinskaper, allmänt nord. ord,
uppträder förr även i plur. i betyd.
’vänner, vänkrets’ t. ex. O. v. Dalin. -
Vänsäll, fsv. vinascel, älskad, omtyckt,
motsv. isl. vinscell, da. vennescel, egentl.:
lycklig genom (många) vänner (se säll).
I nysvenskan infört el. återupplivat av
göter o. nyromantiker, Afzelius 1813,
Atterbom 1824, Ling 1833. - Jfr
väninna.

[väna, sv. dial., tro, mena, se vänta.]

vända, fsv. vcenda - isl. venda, da.
vende, got. wandjan, fsax. wendian, ty.
wenden, ägs. wendan (eng. went, gick;
se om betyd, under de besläktade
van-del o. vandra, ävensom det under resa
omnämnda got. wratön); kausativum till
vinda i betyd, ’vrida’ el. dyl.; alltså
’komma att vrida sig’; bildat som t. ex.
blända till blind, sända till germ.
*sinpan av *senpan, gå, resa, tända till
germ. *tinpan, brinna, osv. Jfr i n -, n ö d -,
utvändig. - I fsv. o. ä. nsv.
dessutom ofta dels i betyd, ’förvandla’, t. ex.
gamla bibelövers.: ’(staven) wardt wänd
uti en orm’ o. dels ’översätta’ t. ex.
Swedberg ’Tå vardt bibelen på Svensko ven d’
(efter mlty. wenden, lat. vertere ds.). -
Vända kappan el. kåpan efter
vinden, efter ty.; se under kappa.
Tidigare ex.: 1587: ’wenda sin kåpa effter
hwart wädher som blåas’. Härtill i ä.
nsv. vändkåpa A. Andrese 1592 - da.
vendekaabe {Poul V.), övers, av mlty.
wen-de(n)hoike, -heike (wendel-), det senare
från ä. fra. heucque, hucque, mlat. huca,
om ett slags av båda könen använd
kappa; jfr eng. tnrn-coat, ävensom lat.
versipellis, egentl.: som byter om skinn.

Vändel, socken i Uppl., fsv. Vcendil
= isl. Vendill, fda. Vendel, nu Vendsyssel,
den norr om Limfjorden på Jutland
belägna halvön; väl (jämte möjl. också det
germ. folknamnet Vandaler; jfr van dal)
till en stam *wand-, vatten, i avljudsförh.
till U n d en (se d. o.); besl. med vatten
(se d. o.), el. kanske, atm. närmast, till
germ. roten wän i isl. vas n., väta, o.
ägs. wös ds., av *wan-s; jfr under
Vänern. Se förf. (hos K. F. Johansson
Beitr. z. griech. Sprachk. ss. 118, 149 o.)
Etym. Bemerk. s. IX. Vändel är beläget
utefter Vändelån o. Vändelsjön. - Ingår
i tillnamnet på Ynglingakonungen Ottarr
Vendilkrdka, som av flera forskare anses
ligga begraven i Ottarshögen i Vän del;
-kråka synes vara ett gammalt öknamn
på Vändelborna; se litter. hos E.
Linder-holm NoB 1919 s. 36 f.

vändel- el. vänderot, valeriana, se d. o.

Väne, härad i Vgtl., fsv. Vinice hairap
m. m., till genit. plur. vinia av det blott
i ortnamn uppvisade fsv. vin, betesmark,
ängsmark = isl., fno. vin f., mest i ortn.,
t. ex. Vinjar, Bjprgvin (nu Bergen), got.
winja, betesmark, foder, mlty. winne,
fhty. winnia. Härtill även vini i en
mängd ortnamn, särsk. i Skaraborgs 1.,
t. ex. Gä sen e, gåsbetet, K al v en e,
kalvbetet, V e sen e, ängsbetet (jfr ty. wiese,
äng; se vesa o. äng slutet); se f. ö.
Valbo o. Venngarn. Avljudsform:
fhty. wunnia, betesmark, även: lust,
glädje (ty. wonne), liksom ägs. wynn,
den urspr, betyd. Till ieur. roten nen,
tycka om, i van 3, vän l, 2 osv. Jfr
SOÄ 12: l ävensom betr.
formutvecklingen J. Sandström Spr. o. st. 9: 74.

Vänern, sjön., fsv. Vcénir, oblik kasus:
Vcéni (redan 1200-t.), av urnord.
*Wä-nia-, varav möjl. fin. ortn. Vaania. Av
förf. (se K. F. Johansson Beitr. z. gr.
Sprachk. s. 118, 149) m. fl. betraktat
som avljudsform (ie. nen) till nan i
bl. a. litau. vanda, vatten, V än del, ägs.
wös = isl. vas, fuktighet, av germ.
*wans-(förf. Etym. Bemerk. s. IX), liksom ägs.
gös = isl. gas, gås, av *gans- osv., o. enl.
andra även sanskr, vana-, vatten; alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free