Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vänge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentl.: ’vattnet, sjön’ liksom Vättern,
Un d e ii osv., jfr Lagan o. (även till
formen) under Ägir. Att denna
ofantliga vattensamling av de kringboende
skulle ha betecknats som ’sjön’ el.
’vattnet’ par préférence vore ju ock i sig
själv mycket naturligt. Härledningen
har också upptagits av Noreen Urg.
lautl. s. 53 o. SOÄ 12: 157 rn. fl. st.,
SO Värml. 7: 26. Ett ie. uan-, vatten,
torde dock vara mera osäkert bestyrkt
än i nämnda skrifter antagits: betyd,
’vatten’ hos sanskr. vana är knappast
fullt pålitlig o. om litau. vanda se under
vatten; avljudsformen nen har icke
uppvisats å annat håll osv. (se förf. Ark.
25: 199). På grund härav har förf. Sjön.
1: 739 med uppgivande av sin äldre
uppfattning härlett Vänern från det gamla
adj. vän (av urnord. *wäni-), möjl. i en
ursprunglig betyd, av ’strålande, skön’;
jfr fsax. wånum ds. o. f. ö. t. ex. sjön.
F a g e r s j ö n, Blänken, Glan, G l i m
-mingen, Skir en. Emellertid anser
jag icke längre denna senare etymologi
böra så avgjort föredragas framför den
äldre som i senast citerade skrifter. -
Om en tredje förklaringsmöjlighet se
SO Värml. 7: 26 i anslutning till T. E.
Karsten SNF II. 2: 39 (m. fl. st.) rörande
finska Vaania (: van, förhoppning;
alltså: som inger hopp om fiskelycka); dock
atm. betr. Vänern föga sannolikt. -
Ingår i en del familjenamn såsom
Wennerberg, W e n ner ström, Vaner ma n,
liksom t. ex. Siljeström efter Siljan.
Wetterberg efter Vättern,
Örten-dahl efter sjön. Örten Vrml. osv. -
Den gamla genit. uppträder i fsv.
Vcenis-bcergh, nu Vänsberg Grava sn Vrml.
(dock på ganska stort avstånd från sjön),
o. fsv. Vcenisö, nu Vä n sjö Otterstads sn
Vgtl., nära Vänern.
[vänga, sv. dial., inringa, se vång.]
[Vängarn, se Venngarn.]
Vänge, ortn., t. ex. Uppl.. Ögtl., fsv.
Vcengia resp. Vcenge, avledn. av va n g,
ängsmark o. d. (vartill Vånga). Med
avs. på utvecklingen Vcengia > Vän ge
jfr fsv. Tazlghia r> Tälj e.
vänge n., gotl. dial., kudde, fgutn.
vengi = isl. vengi, fhty. örwengi (till
or, öra, jfr örngott), av germ. *wangia-,
liksom likbetyd, got. *waggareis el. -ari
avledn. av ett allmänt germ. ord för
’kind’: isl. vangi o. no. vange m. osv.
varom se närmare under tinning.
väninna = da. veninde, efter ty.
freun-din. Försök att införa detta ord
gjordes redan på 1780-t.; enl. uppgift från
1820 ’nyligen allmänt af bruket antaget’;
jfr Almquist 1832: ’Väninna är på vägen
att blifva ett gängse ord’; ännu av Dalin
1853 stämplat som ’ett nyti ord’. Jfr
Mjöberg Festskr. t. Sdw. s. 265.
vänja, fsv. vcenia (ipf. vande) = isl.
venja, da. vainne, fsax. wennian, fhty.
giwennan (ty. gewöhnen), ägs. gewennan
(eng. wean, avvänja, om digivning; f. ö.
ersatt av romanska ord); av germ.
*wan-jan; snarast avledn. av van, men kan
även tänkas vara ett kausativum (ie.
*uoneiö) till den ieur. verbrot uen,
vartill van är ett slags participbildning;
jfr sanskr. sqvändyati, gör benägen,
vänjer. Här föreligga alltså samma
möjligheter i fråga om bildningssättet som
för tämja o. vränga. -
Analogibildningen ipf. iväände uppträder t. ex. hos
Messenius, vänjde(s) hos H. Berger. Med
avs. på den fsv. presensformen vän (för
yngre analogiskt vänj) jfr t. ex. gamla
bibelövers.: ’Den sig wän till att förtala,
han bättrar sig icke i sina lifsdagar’,
’att du icke wäns wid dårskap’.
[vänna, sydsv. dial., spö : v ann ds.
= sv. dial. ränga, stång : rang ds., fylla,
grantelning: tull, topp, osv.; se f. ö.
under vinda.]
[Vänsberg, ortn. Vrml., Vänsjö,
ortn. Vgtl., se Vänern.]
vänster, med yngre -er (jfr höger),
i vissa dial. även vinster, vister, fsv.
vinstre (-e), vänstra = isl. vinstri, vistri,
da. venstre, fsax., fhty. winislar, ägs.
win(e)stre; av s-stam m en nenes(se vän 2)
-f- komparativsuffixet -tero el. av det
dubbla komparativsuffixet -is -|-tero;
alltså: den behagligare, gynsammare
sidan; jfr lat. sinister : sanskr. sdmyän,
nyttigare, grek. aristerös : dristos, bäst,
evonymos, egentl.: lyckobådande, sanskr.
varna-: värna-, kär, god, avest.
valrya-stära-, vänster: valrya-, önskvärd, osv.
Enl. Schrader Sprachvergl. u. Urgesch.
o. Sahlgren NoB 6: 14 f. föreligga här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
