- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1201

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - åra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

årta, nu om Anas qnerquedula (i
vissa dial. även om krickan, Anas crecca),
Lex. Linc.: ’arter eller ancker’, Sahlstedt
1773: ’vide ärta’, osv.; jfr t. ex. Sigfrid!
1619: arter plur., vissa sv. dial. art(a)
m. m. = isl. arta Sn. E. (betyd, oviss),
nisl. urt, ört, kricka; ett blott nordiskt
ord, som m oj J. utgår från samma ieur.
stam ard- som lat. ardea, häger
(Bez-zenberger-Fick BB 6: 235), jfr grek.
erydiös (av erödios) ds. o. serb. röda,
stork. - Ordet ingår däremot icke,
såsom förmodats, i fsv. ortn. Artuscogher
VGL IV; se SOÄ 11: 143, 147, Noreen
V. spr. 3: 150 n. 3. - Med avs. på
ljudutvecklingen jfr under vårta o. se
Wad-stein Sv. 1m. XIII 4: 10 f., bl. a. om
den förr ganska vanliga biformen ärta
(t. ex. Linné). - Även vissa andra
beteckningar äro gemensamma för artan
o. krickan, t. ex. lortand, beroende på
att de även av jägare ofta
sammanblandas.

1. ås, takås, fsv. as, bjälke = isl. dss
ds., da. aas, av *ans- (med samma
utveckling som i gås, av gas av gans) =
got. ans, mhty. ans- i ansboum,
brobjälke, av germ. *ansa-, varav finska
lånordet ansas o. det ännu äldre ansos.
Sannol. på ett el. annat sätt besl. ined
lat. asser, bjälke m. m.; enl. H.
Petersson Heterokl. s. 19 från ett
heterokli-tiskt paradigm: nomin. * as-er m. m.,
genit. *’as-n-és (:> *ansnes), med lat.
ass-genom utjämning. F. ö. blott mycket
osäkra förmodanden. Litteratur t. ex.
Feist s. 38. Jfr as l o. följ.

2. ås, bergsrygg, fsv. as = isl. dss,
no. aas; snarast = föreg. Enl. [-somliga-] {+som-
liga+} dock av äldre *ams- = got. ams,
skuldra, motsv. sanskr. asa- ds., grek.
omos (väl av *omso-), lat. humerus (av
*omesos); ett samindoeur. ord för
’skuldra’ (se d. o.); i senare fallet alltså en
bildh anv. av samma slag som rygg i
bergsrygg, ry. g riva, bergsrygg,
skogsås, man : sanskr. griva, nacke, samt
under hals, huvud, kap, Kin n a,
K var ken, mynning, näs, tunga,
v å m m. - Ingår i en mängd ortn. t. ex.
Aspelands härad, egentl.: Åsboarnas
h. (se Tillägg), Borås (se d. o.),
Frilies ås, socken i Hall. (fsv. Frillisäs, till
ett personn., sannol. *Fridhlef el. dyl.),
Åsa (egentl, plur. liksom Berga, Kulla
osv.), Å sak a, vanligt i Vgtl., fsv. Äsaka,
till fsv. åka sbst. (till vb. åka), här
sannol.: utförsbacke el. dyl. (SOÄ XII.
134), jfr även westfal. ake i ortn.
(Lindroth ATfS 20: 16), egentl.: ’iiber den weg
schiessende feldfläche’, Åsbo (se d. o.),
Å sb räck a, sn i Vgtl., fsv. Åsa- (ej till
kvinnon. Asa, trots biformer på Asu-),
alltså: åsbrinken. Däremot ej i Västerås
(se d. o.). - Ett annat gammalt, numera
undanskymt ord för ’ås o. d.’ kvarlever i
sv. dial. bor (-o-) Dal. o. delar av Norrl.,
även i ortn. ss. Bor n, Sundborn (best.
f.); motsvar. fhty. bor f., höjd, jfr fhty. in
&or(e), i höjden (ty. empor), till samma
avljudsstadium av vb. bära som ingår
i börja. Se särsk. H. Geijer Sv. 1m.
Bih. 7 s. 115 f.

3. ås, gud, se as 1. Tilläggas kan,
att ordet (som inhemskt) kvarlever i
sydsv. dial. åsen kör, åskan går (jfr
under åska), o. åsaregn, åskregn.

[Åsaka, ortn. Vgtl., se ås 2 slutet.]

Åsbo, N. o. S., härad i Skå., av
Āsbo(a) hæraþ, dvs. åsboarnas h., liksom
Aspelands h. av Āsbo(a)land-, alltså
bildat som häradsn. Bråbo, Hölebo,
Norrbo, Sunnerbo, Vedbo l o. 2
m. fl. Åsbo förhåller sig med avs. på
ljudutvecklingen till Aspeland som
Årby till Arby o. Arboga (se å, sbst.).
- Åsebo Gärdserums sn Smål.
kommer däremot av fsv. Asabodha.

[åsel- i åselbär osv., sv. dial.
(Bjursås Dal. Sv. 1m. Bih. 10,1913, s. 186), oxel-,
väl av *ahsl-, varav (i denna dialekt) *äsl-;
jfr med avs. på h -b ortfallet den f. ö.
egendomliga no. formen asald; i
avljuds-förh. till *öhsl- i oxel; se f. ö. d. o. j

Åsele, socken i Vbtn, se sel.

åsikt, 1681 o. Kolmodin 1732 i betyd,
’åsyn’, Litt. Tidn. 1796: ’pittoreska
åsigter’ (dvs. vyer), Geijer 1811: ’en mängd
olika åsigter av händelserna’ (ungefär:
synpunkter på), Tegnér 1823: ’Med
Brink-man öfverensstämde jag . . i många
åsigter’; upptaget hos Dalin 1853, men ännu
ej hos Weste 1807 o. Lindfors 1824.
Övers, av ty. ansicht, vbalsbst. till
an-sehen, anse (se f. ö. ansikte o. sikt l
o. jfr insikt, uppsikt). I åsikt är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free