- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1222

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ärenpris ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

van g o. tinning). - Tyskan har i
stället dimin. ärmel (fhty. armilo) o.
eng. sleeve (se under s l ej f). I ä. nsv.
förekommer även ett ärmstrumpa i
betyd, ’stickad strumpa å armen’ (jfr
Troels-Lund, 111. udg. 4: 79), liksom
i vissa dial. (atm. förr) armstrumpa
’skjortärm’; jfr ä. da. handstrompe;
alltså till strumpa i en mindre
specialiserad betyd, (jfr ty. hosenstrumpf
under strumpa). - Skaka ur
ärmen, utföra med stor lätthet, möts v., i
da. o. ty.; möjl. urspr, syftande på
taskspelarna el. kanske snarare på de
fordom använda vida ärmarna, som
även brukades som fickor.

Ärm- i ortn., såsom Ärmansbo
Uppl., av fsv. Ermundabodha, o.
Ärmestorp Ögtl., av fsv. Ærmundathorp,
till genit. sg. av fsv. personn. Ærmund.

Ärn- i vissa ortn. utgår från fsv.
personn. Ærne (Ærner), t. ex. Ärnesta
Ö.-Selö sn Sdml., fsv. Ernestom (se
-stad), Ärna Klosters sn Sdml., fsv.
Ærnædhe, ävensom (med annan
utveckling) i Ärstavik Sdml., fsv.
Ærnastæwik, o. Ärentuna Uppl. (se Tuna).
Däremot är det osäkert, om, såsom
antages i Sv. lm. X. 6: 310, samma
personn. också uppträder i fsv. Ernem, nu
Ärna G. Uppsala sn Uppl., då
personnamn i fsv. ortn. på -hem icke äro
säkert uppvisade.

ärna, P. Svart Kr.: ’hwilket ett
gä-stebodh edher är ärnat’; C. Gyllenhielm
o. 1640: ’ärnade sigh på den vägen åth
Breslau’; fsv. cérna, utverka, förskaffa
(jämte ärna), motsv. isl. ärna ds., no.
aarna9 förvärva. Enl. vanligt antagande
= got. airinön, vara sändebud,
utskickad; med germ. -air- till nord.
-är-(varav genom i-omljud -cér-) såsom t. ex.
i arla; till got. ainis, sändebud, fsax.
éru, ägs. dr, isl. prr, ärr (jfr det urgamla
finska lånordet airut); med (i verbet)
fsv. o. isl. ä för cé på grund av
anslutning till grundordet. Ur betyd, ’vara
sändebud’ skulle då ha utvecklat sig
dels den av ’utverka (egentl, som
ombud)’ o. dels den nysvenska av ’vara
färdig att, stå i beredskap att’ (jfr
färdig: f ar a), ’ämna’. Se Noreen Ark.
6; 360, Det första torde vara riktigt
(därest nu verkligen härledningen är
den ovan givna). Men betyd, ’ämna’
är säkerl. icke så gammal, att den
direkt bör förbindas med betyd, i got.
airinön. Den utgår i stället snarast
från betyd, ’förskaffa, bereda’, alltså av
samma slag som i ämna (se under
ämne slutet). Övergången
exemplifieras av ex. från P. Svart, där man kan
inlägga båda betyd.: ’berett’ o.
’tilläm-nat’. Anv. av ordet om resor o. färder
är härtill en specialisering. -
Annorlunda Torp Etym. Ordb. s. 13, som för
det isl. o. no. verbet förmodar
möjligheten av sammanhang med fhty.
ar-nön, förvärva, ägs. earnian, även:
förtjäna (eng. earn), o. sv. dial. arnig, flitig,
rask (sv. ärna omnämnes ej), vilka enl.
T. (o. vissa andra forskare före honom)
snarast böra sammanhållas med grek.
drnymai, förvärvar. Denna härledning
av ärna omöjliggöres dock av det långa
a i isl. (ett avljud ie. é torde icke här böra
förutsättas). Fhty. arnön, ’förvärva’ osv.,
hör f. ö. trol. samman med and 2. -
lä. nsv. o. ännu o. 1800 betydligt
vanligare än nu (se t. ex. hos Weste 1807).
Redan Dalin 1853 hänvisar emellertid
från ärna till ämna, som numera är
huvudordet. I riksspr. nu blott i
(något högtidligare) skriftspr. utom där
det beror på inverkan från dialekterna,
varest ordets livskraft på många håll
(atm. i Götal.) är oförminskad, t. ex.
’han ärnade sig till Stockholm’ o. d.
I litter. från jämförelsevis senare tid
använt av t. ex. El. Tegnér o. Snoilsky;
i den ännu nyare tycks ordet vara
sällsynt.

ärr, i ä. nsv. även ärr t. ex. Spegel
(jfr Bellman: kopparrig\ i dial. också
dr (med yngre vokalförlängning ss. i
dör för dörr osv.), fsv. cer, ar = isl.
err, 0rr, da. ar(r) n. (nordeng. dial. ärr
från nord.), motsvar. mlty. are f., ä. ty.
arbe (nu i stället narbe, se iiarv 1),
snarast av en germ. s-stam *ariviz,
*ar-waz, varav finska lånordet arpi (-
familjen. Arpi), nära besl. med sanskr.
drus n., sår, alltså med ieur.
suffixav-Ijud -nes, -us. Växlingen -ä- o. -a-
beror på former med el. utan i-omljud;
isl. 0rr har i- o. w- (el. enl. somliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free