- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1243

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - örja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Falk-Torp s. 1423) lånats från holl.
hoozen (vars h f. ö. synes bero på
ombildning av ä. holl. oozen). — Med avs.
på växling av reduplicerande o. svag
böjning jfr t. ex. blanda, blåsa, bo,
stöta, så, öka
. — Härtill den gamla
bildningen sv. dial. öst m., i sht norrl.
o. finnl. mål, ställe på bottnen av en
båt, där vattnet samlar sig o. varifrån
man öser ut det, fsv. öster m. ds., pöl,
ösning, möjl. av urnord. *aus-tu- (bildat
som blåst, vård m. fl.) el. med
förlorat r = isl. (no.) austr m. (genit. -rs)
i de båda förstn. betyd, (bildat som
gróðr, grodd, róðr, rodd, osv.). Jfr fsv.
ostbytta, öskar (av aust-, med urspr,
accent, på senare leden, såvida ej här
skrivfel för öst- föreligger; Kock
Accentuierung s. 212). Isl. har i den senare
betyd, ett ausa = no. = mlty. ôse (ty.
öse). — Nhty. har i stället vb. schöpfen
= schöpfen
, skapa, av *skapjan (se
skopa). Även eng. saknar ordet: ’ösa’
uttryckes där med lade (ags. hladan,
se lada), scoop (till det under skopa
slutet anförda sbst.) el. det romanska
bale. — Ösregna, i litter. väl först
efter 1850 (ej hos Dalin 1853), Fr.
Bremer 1860 = da. øsregne, bildat som
hällregna, slutet av 1700-t. (t. ex.
Envallsson), Weste 1807, till hälla, el.
störtregna, sent i litter. (sbst.
störtregn dock redan hos Lidner; Dalin 1853
har substantivet, men ej verbet), till
störta. — Jfr även ösgös.

Ösel, önamn, se syssla o. Tillägg.

ös-gös, dialektord, slösare, även: hös-,
ösengös, jfr Grubb 1678: ’Ösegiös och
härpesnärp giör en elak Redeswän’.
Härtill ä. nsv. ösgösa, slösa, t. ex. U. Hiärne
1696. Till ösa (o. sv. dial. hösa) o. sv.
dial. *gösa, ödsla bort, slösa (osv. dial.
gjöus) = no. gøysa ds., samma ord som
isl. geysa, sätta i stark rörelse (vartill
ortnamnet Geysir, varm springkälla), no.
gøysa, välla fram, av urnord. *gausian,
kausativbildning till isl. gjósa (ipf. gaus),
strömma, osv. (se gös 1 o. gåsa i
Tilläggen). Av samma slag som t. ex. dial.
hös om flös och härp om snärp m. fl.
(Rietz s. 245, 288); se om dylika
bildningar förf. Minnesskr. utg. af Filol.
Samf. i Gbg 1910 s. 13 f.

[ösken, sv. dial. (Smål.), vild, yr,
förryckt, se under yster slutet.]

[Öslöv, ortn. Skå., se Ödeshög.]

[öst, sv. dial., ställe på bottnen av
en båt, där vattnet samlar sig, se ösa
slutet.]

östan = fsv. osv.; med bildning o.
släktförh. fullt analoga med nordan (se
d. p.). Jfr östern under öster.

Östen, mansn. = fsv., fda. Östēn =
isl. Eysteinn, av ett i fnord. språk
allmänt namnelement Ey- = fsv., fda. Ö-
(t. ex. Eyvindr, Eyvǫr; av omstritt
ursprung; jfr t. ex. H. Naumann i Acta
germ. NR h. 1 s. 24) o. sten; jfr
Gusten, Sixten o. med avs. på
vokalförkortningen i senare leden Holger av
Holmgēr.

öster, adv. = fsv. (öster, i el. åt, mot
ö., österut) = isl. austr, da. øst, ä. da.
även øster-, fsax. ôstar, mlty. ôst (ty.
ost, sbst, jfr sv. ost 1), fhty. ôstar, ags.
éast (eng. east); från germ. spr.: fra.
est; av germ. *austra- o. *austa-, bildat
som norr osv., till ieur. roten aus, au̯es,
lysa (~ us) i lat. aurōra (av *ausōsā;
se Aurora), morgonrodnad, auster,
sydvind, austrālis, södra (jfr världsdelsn.
Australien), grek. (hom.) ēṓs (av
*ausōs), morgonrodnad, aúrion, i morgon,
sanskr. uṣāḥ, morgonljus (även namn
på en morgongudinna), usrá-,
rödaktig, östlig, litau. auszrà, morgonrodnad,
aũszta, det dagas, fbulg. za ustra, i
morgon (jfr de omdebatterade fbulg. utro,
jutro,
morgon, osv., varom senast Agrell
Zur balto-slav. Lautgesch. s. 20); se
även öre o. vår 2. Hit hör också ags.
éastre n., éastron plur. (eng. Easter) =
fhty. ôstarun plur. (ty. Ostern), påsk,
urspr.: vårmånad, ävensom det anglosax.
gudinnenamnet Éostræ (se påsk).
Grundbetyd, är alltså ’morgonrodnad’; jfr de
likbetydande lat. oriens, egentl.:
uppgående, om solen (se orient(en)), ital.
levante ds. (jfr sv. Levanten), grek.
anatolaí ds. (jfr landsn. Anatolien),
litau. rýtai o. ty. morgen, morgon o.
öster, osv., jfr f. ö. under norr. — Även
som sbst.: fsv. öster n. = isl. austr osv.,
vartill sv. från, i, mot ö. (jfr fsv. fra
östir, i östreno
osv.); adv. öster i betyd,
’i, åt el. mot ö.’ är däremot nu föråld-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free