Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Afskaffandet af de säljbara apoteksprivilegierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
huruvida de s. k. personliga apoteken äga företräde framför
de privilegierade eller icke, så hemställde utskottet, att
motionen ej för närvarande måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd. Ständerna beslöto äfven i enlighet med
utskottets hemställan.
Privilegiifrågan var emellertid ånyo brännande, och
åtskilliga förslag till dess ordnande sågo därför dagen.
Främst bland dessa må nämnas apotekare J. V. Liedbergs
i nov. 1861, hvilket apotekare J. J. Brun biträdde med ett
motiveradt instämmande. Förslaget afsåg privilegiihandelns
afskaffande efter 50 år men medgat fortsatt privilegiiför-
säljning under öfvergångstiden, hvarigenom förlusten skulle
fördelas på längre tid. De nya anläggningar, som under
de femtio åren kunde ifrågakomma, skulle förbehållas när-
mast boende apoteksinnehafvare, och medicinaltaxan skulle
icke kunna sänkas.
Direktionen, till hvilken förslaget blifvit inlämnadt,
beslöt, att detsamma skulle tryckas och kringsändas till
samtliga apoteksinnehafvare jämte uppmaning till dem att
samlas till allmänt möte på högtidsdagen d.
2
/s 1862 för
öfverläggning i frågan. Vid detta möte enades man om
en skrifvelse till K. Maj:t med följande uttalanden:
»l:o. Vidblifva apotekarne sina 1852 uttalade åsigter
om att den fria dispositionsrätten är nödvändig för apoteks-
väsendets och farmaciens bestånd och förkofran och således
nyttig.
2:o. Vilja apotekarne få uttryckt, att de endast i den
händelse att någon ersättning kan dem lemnas förmå afstå
från sin rätt till privilegiernas försäljning samt att om rege-
ringen emot apotekarnes åsikter om yrkets och allmänhetens
bästa vill och kan besluta en förändring i den fria disposi-
tionsrätten, ersättningen då helst önskas uti en 50-årig
öfvergångstid, som af regeringen tillförsäkras apotekarne i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Liedbergs och Bruns
förslag.
3:o. Anse apotekarne att det sedermera bör öfverlem-
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
