Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Farmakopéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
af en ny farmakopé allt mer började göra sig kännbart i
Sverige, ansåg man sig under sådana förhållanden icke kunna
invänta fullbordandet af den danska farmakopén, utan
generaldirektören i Sundhetskollegium, N. J. Berlin, erhöll
samma år, 1864, i uppdrag att inkomma med förslag till
behöfliga förändringar i den sjätte upplagan af svenska
farmakopén.
Ett sådant förslag inlämnades af generaldirektör Berlin
redan samma år till kollegium. Han uttryckte emellertid
önskvärdheten af, att äfven landets läkare och apotekare
lämnades tillfälle att uttala sig öfver detsamma. Med an-
ledning häraf anmodades Svenska läkaresällskapet att till
kollegium inkomma såväl med sitt eget som herrar läkares
och, egendomligt nog, äfven apotekares utlåtanden och an-
märkningar öfver förslaget. Läkaresällskapet, som naturligt
nog endast kunde för egen del afgifva utlåtande i frågan,
afgaf detta i början af år 1865. Ej långt därefter tillsatte
Sundhetskollegium en kommitté för slutligt utarbetande af
den nya farmakopén. Till ordförande i denna kommitté
utsågs generaldirektör N. J. Berlin samt till ledamöter
professor P. H. Malmsten, t. f. inspektorn vid Farmaceu-
tiska institutet doktor N. P. Hamberg, adjunkten vid Karo-
linska institutet doktor O. Th. Sandahl samt apotekarne
C. W. Anderberg och J. J. Braconier. Ehuru kommitté-
förslaget till sina hufvuddrag blef färdigt redan på hösten
1865, inlämnades detsamma till Sundhetskollegium först i
januari 1869. Sedan förslaget därpå vunnit sanktion af
K. Maj:t, utkom senare samma år »Pharmacopoea suecica,
Editio septima».
Åtskilliga röster hade höjt sig för, att denna farmakopé
borde skrifvas på svenska språket, men man beslöt sig dock
för densammas affattande på latin, hufvudsakligen för att
vinna öfverensstämmelse med andra länders farmakopéer.
I andra afseenden har emellertid denna upplaga väsentliga
olikheter att uppvisa mot den föregående. Såsom en af
de viktigaste bland dessa torde få anses införandet af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
