Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och särskildt en stor mängd nattfjärilar kunna endast med deras tillhjälp med säkerhet
bestämmas till släkte och art.
Det fina, färgade stoft, med hvilket fjärilvingarnas båda sidor äro betäckta, och som vid
oförsiktig behandling lätt lossnar och fastnar vid fingrarna, visar sig under mikroskopet bestå
af små regelbundet formade fjäll, som medels korta skaft äro i hvarandra taktegelformigt
täckande tvär-rader fästade i små ficklika fördjupningar i den genomskinliga och färglösa
vinghinnan. Dessa fjäll hafva ofta de sirligaste former, tandade i spetsen och fint strimmade
på längden. De äro egentligen att betrakta såsom hår, och mellan de breda, platta fjällen
och vanliga långa smala och trinda hår finnas alla möjliga öfvergångar. Vingarnes utkanter
äro försedda med ett bräm af långa, tätt sittande fjäll, de s. k. vingfransarna, som ofta ha
en annan färg än vingen i öfrigt. Vid fjällen äro vingarnas färger uteslutande bundna;
men icke alla färger bero på något särskildt färgämne i fjällen. Så t. ex. visa sig de fjäll,
som åstadkomma den blå färgen, under mikroskopet, sedda i genomfallande ljus, vara
färglösa. Det präktigt sidenskimrande blå på en blåvinge framkallas därför af ljusets spel på
fjällens fina strimning (s. k. interferensfärger). Svarta, hvita, gula och röda färger bero
däremot på något i fjällets inre aflagradt färgämne, hvarom mera nedan. Stundom saknas
fjällbetäckning på större eller mindre del af vingarna. Så t. ex. längs framvingarnas utkant hos
Apollofjärilen (taf. 14) eller öfver större delen af vingarnas midtytor, såsom hos vissa
skymningsfjärilar (taf. 26, fig. 3, taf. 27, fig. 6, 7 och 8).
Vingarna hållas under hvilan antingen hopslagna uppåt, såsom hos dagfjärilar och delvis
hos mätare, eller äro de platt hoplagda på hvarandra öfver ryggen, såsom hos nattflyn,
eller ock hopläggas de mer eller mindre takformigt öfver bakkroppen, såsom hos
skymningsfjärilar och de flesta nattfjärilar. Under flykten, då vingarna äro utspända, fasthållas de
hos de flesta fjärilar (utom dagfjärilarna) vid hvarandra med en s. k. hållhake, d. v. s. ett vid
framkanten af bakvingens innersta del fästadt styft borst (eller ett knippe af några få sådana),
som griper in i en ögla på framvingarnas undre sida, nära deras bakre kant.
Bakkroppen eller abdomen har hos hanarna (♂) 9 leder, hos honorna (♀) blott 8. Den
är hos hanarna smalare och smärtare än hos honorna samt har i spetsen en af 2 sidoklaffar
och en mellan dem befintlig tagg bildad genitalbeväpning, hvilken saknas hos honan. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
