Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan de flesta puppor äro rundade, utan några i ögonen fallande utskott, äro många
dagfjärilars (särskildt hos Nymphalider, Pierider samt släktet Papilio) försedda med hvarjehanda
kanter och utskott. Sålunda ha t. ex. nässelfjärilarnas puppor främst på hufvudet 2
kägelformiga, spetsiga, framåt och något utåt riktade utskott. Skuldrorna äro utrustade med en
spetsig tagg, och därifrån sträcker sig en skarp kam längs vinganlagens uppåtriktade kant.
Mellankroppen bär midt på ryggen en stor, spetsig tagg, och längs ryggen af bakkroppen
finnas 2 rader af mindre taggar. Bakkroppens spets har hos de fritt upphängda pupporna
samma fästhakar, som omnämnts vid nässelfjärillarvens förpuppning. Sådana fästhakar
saknas däremot hos puppor, som hvila på eller i jorden.
Redan en eller annan dag, innan kläckningen kommer att äga rum, varskos man därom
därigenom att färgteckningen på vinganlagen börjar att allt tydligare skönjas genom den
tunna pupphuden. Man har iakttagit, att färgerna därvid framträda i en viss ordning, så att
de gula färgtonerna visa sig först, därefter de röda samt sist de bruna och svarta. Så
småningom ser man teckningen åter mattas och liksom öfverdragas med ljusgrått, beroende därpå
att pupphuden lossnat och luft kommit in mellan densamma och vinganlaget därinnanför.
Nu är kläckningen nära och kan väntas när som helst. Den påskyndas om man ställer
pupporna i ej alltför starkt solsken. Plötsligt ser man pupphuden brista längs fogen mellan
antennerna och vinganlagen samt tvärs öfver nacken längs den insänkning, som skiljer
hufvudet och mellankroppen. Nästan samtidigt eller strax efteråt brister mellankroppens
rygghud i midtlinien, tvärs igenom den stora ryggtaggen och bort till bakkroppen. Strax vid den
förstnämnda bristningen ser man fjärilen börja arbeta sig fram. Först frigöras hufvud,
sugsnabel, antenner och ben, och sedan fjärilen fått fotfäste, skyndar han sig att draga vingarna
fram ur sina slidor och bakkroppen ur dess hölje, hvarvid det påtagligen är en fördel, att
puppskinnet sitter fast med bakändan. Med raska steg går han uppför underlaget, på hvilket
puppan var fästad. Ännu hänga vingarna veka och utan styrsel. Fastän de strax i början
ej äro större än puppans vingslidor, i hvilka de varit inneslutna, d. v. s. blott omkring 2/3 af
hela kroppslängden, kan man i starkt förminskad skala urskilja deras teckning, som i minsta
detalj och i alla proportioner öfverensstämmer med den fullt utbildade vingens. Men fjärilen
sätter sig snart stilla, då han funnit en plats, där vingarna kunna hänga ned fritt, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
