Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen torde det vara svårt att få tillfälle att iakttaga ett sådant val, men, såsom
Weismann framhåller, man behöfver ej föreställa sig, att hvarje hona nödvändigt skall komma
i ett sådant läge, att hon får träffa sitt val bland en hel skara hanar. Det är tillräckligt,
att honorna i flertalet fall föredraga någon hane, som gör ett angenämare intryck på deras
färgsinne. Och att färgsinnet är utveckladt hos fjärilar, likaväl som hos många andra
insekter, är otvifvelaktigt i betraktande af deras förhållande till blommorna. Tager man därtill
med i räkningen motsvarande förhållanden inom andra djurgrupper, där ett val lättare låter
sig iakttagas, så tillkommer nog den högre graden af sannolikhet ej Wallace’s förklaringssätt,
utan Darwins lära om könsurval.
Ett annat eggelsemedel äga vissa fjärilhanar i den doft de utsända, och hvilken anses
utgå från ett särskildt slags egendomligt formade fjäll, som endast finnas hos hanarna och
som därför blifvit kallade hanfjäll eller i senare tid doftfjäll. Hanarna af vissa brasilianska
fjärilar dofta såsom blommor. En tydlig doft kan också iakttagas hos vissa af våra fjärilar.
Om man stryker med fingret öfver vingen af en nyss fångad hane af den hos oss så ytterst
vanliga Rapsfjärilen (Pieris napi), så häftar en fin doft vid de på fingret fastnade fjällen.
Äfven vissa natt- och skymningsfjärilar äga en tydlig doft. Sålunda är den förut omtalade,
hos oss sällsynta Sphinx convolvuli bekant för sin myskdoft.
Doftfjällen äro antingen jämnt utbredda öfver hela vingytan, såsom hos Pieris-arterna,
Anthocharis och en del Lycaena-arter, och äro då ställda i rader mellan de öfriga fjällen,
hvarför, särskildt hos Pieris-arterna, vingarnes fjällbetäckning ser mycket tätare och tjockare
ut; eller ock äro de inskränkta till vissa delar af vingarna. Hos många Satyrider äro de
samlade till ett snedt öfver framvingens midt gående hand af luddigt utseende och med
mörkare färg än vingens grundfärg (se taf. 8, fig. 1). Så är förhållandet t. ex. inom släktena
Oenis, Satyrus och Pararge. Hos hanarna af de större Argynnis-arterna, således paphia
(taf. 5, fig. 1), aglaja och adippe, äro några af framvingarnas längdnerver på öfre sidan tjockt
beklädda med svarta doftfjäll. På baksidan af en af nerverna hos paphia äro de nedsänkta
i en rännformig fördjupning, som täckes af framskjutande fjäll. På framkanten af
framvingarna hos Syrictus (taf. 12, fig. 5) och Nisoniades ligga de likaledes inneslutna i en genom
framkantens upphöjning bildad, öfvertäckt ränna, och hos Hesperia-arternas hanar befinna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
