Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i en insänkning i det svarta midstrecket på framvingarna, hos H. comma (taf. 12, fig. 3)
öfvertäckta af de med blotta ögat synbara blyglänsande täckfjällen vid det svarta streckets
bakre kant. En liknande inrättning med i fördjupningar insänkta och öfvertäckta doftfjäll
förekommer hos många tropiska såväl dag- som nattfjärilar, och det förefaller antagligt, att
de först i det ögonblick, då de skola träda i verksamhet, blottas genom täckfjällens uppresande.
Att ofvan omtalade doft afser att verka eggande på honan och ej att underlätta könens
uppsökande af hvarandra, blir ju troligt däraf att den frambringas ensamt af hanen, som
just är den uppsökande parten. Att emellertid äfven honorna åtminstone af vissa fjärilar
utsända någon för människan omärklig, men för hanarna på stora afstånd förnimbar doft,
som just afser att möjliggöra deras uppsökande, förefaller mycket sannolikt. Det skulle
nämligen vara omöjligt att på annat sätt förklara sådana nästan vidunderliga, men i många fall
välbestyrkta fakta, som att vissa spinnares hanar komma långväga ifrån flygande för att
söka bereda sig tillträde till inomhus förvarade honor. Sålunda berättar schweizaren Forel,
att han sett en hel svärm hanar af Saturnia carpini genom att slå mot fönstren söka komma
in till några i fångenskap kläckta honor af samma art, och detta midt inne i en stad. Ofta
har man begagnat sig häraf för att fånga hanar af nattfjärilar, då man varit i besittning af
en lefvande hona. Weismann omtalar, huru han på 9 nätter fångade icke mindre än 42
hanar af Smerinthus ocellatus (taf. 19, fig. 2) genom att sätta en hona i en bur af tyll i ett
öppet fönster. Med stor sannolikhet är det i hanarnas hos nattfjärilarna starkare utvecklade
antenner som man har att söka det sinnesorgan som härvid vägleder dem. Vill man icke
fantisera om något för oss okändt sinne, om hvars verkningssätt vi sålunda icke skulle kunna
bilda oss någon förställning, så återstår endast att gissa på luktsinnet såsom det i dylika fall
vägledande.
För att underlätta uppsökandet af honan är det väl sannolikt också som hanarna äro
utrustade med förmågan att flyga snabbare och uthålligare. I många fall kan man tydligt
se, att hanarnas vingar, förmodligen för detta ändamål, ha en annan form än honornas. Så
t. ex. hos släktena Oeneis, Satyrus och Pararge bland gräsfjärilarna, hos hvilka hanarnas
framvingar äro synbart spetsigare och ha ett mera afsneddadt bakhörn än honornas. I vissa
fall är det t. o. m. hanarna ensamma som ha flygförmåga, i det honornas vingar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
