Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid de första af de ifrågavarande försöken användes endast en föga betydlig
temperatursänkning. Så af Dorfmeister (1880), som dock därigenom lyckades frambringa en »fördystring»
af färgen hos Vanessa urticae (taf. 2, fig. 3), hvari genom denna uppgafs närma sig varieteten
polaris (se sid. 55). Ännu i början af 1890-talet använde Merrifield ej lägre temperatur än
omkr. + 7° C., enär han, för att kunna göra några säkra slutsatser angående klimatets
förmodade inverkan, ej ansåg sig böra använda andra temperaturgrader än som kunde tänkas
förekomma under artens utvecklingstid. Han lyckades på detta sätt af Vanessa atalanta
(taf. 2, fig. 1) få fjärilar, hos hvilka det röda tvärbandet på framvingarna genom den svarta
grundfärgen sönderdelades i fyra fläckar, och hos hvilka de svarta fläckarna i bakvingarnas
röda utkantsband blifvit försedda med blå pupiller, sådana de eljes hos vanliga exemplar
endast finnas närmast bakhörnet. Särskildt denna senare förändring ansågs tyda på atavism,
d. v. s. bakslag till stamformens kännetecken, ty flera andra Vanessa-arter, såsom urticae
och antiopa (taf. 3, fig. 2) ha normalt motsvarande blå fläckar (se taf. 3). Af puppor af
V. urticae, som i några veckor varit utsatta för ungefär samma temperatur, lyckades han
få afvikande fjärilar, som afveko från de normala dels genom sina i allmänhet mörkare
färger, dels genom större blå utkantsfläckar på bakvingarna.
Standfuss lät vid sina första försök med köldbehandling de nybildade pupporna ligga
under 14-48 dagar i ett vanligt isskåp, där temperaturen växlade mellan +4 och +8° C.
Vid värmebehandlingen använde han en apparat, i hvilken värmen kunde regleras och i
hvilken pupporna under 2-8 dagar utsattes för en temperatur af +36-40° C. De viktigaste
varieteter, som genom denna behandling af pupporna erhöllos, voro följande.
Af V. urticae. A. Genom köldbehandling:
1. Efter 32 dagar i isskåp och därefter 9-10 dagar i varmrum utkläcktes
fjärilar med större blå kantfläckar än vanligt samt med förstorade svarta
fläckar i framvingens inre hälft. Hos en del dessutom en svart
tvärskuggning från mellersta framkantsfläcken till den stora svarta fläcken vid
bakkanten, så att hos många exemplar nästan hela inre hälften af vingen
syntes svärtad. Standfuss framhåller denna varietets likhet med den
nordamerikanska V. milberti, den närmaste släktingen till vår nässelfjäril.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
