Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midtfläckar, således alldeles såsom hos ichnusoides. Af antiopa uppstod aberr. hygiaea, hos
hvilken utkantens gulhvita färg utbredt sig öfver det därinnanför hos vanliga exemplar
belägna svarta, blåfläckade gränsbandet, som sålunda saknas, hvarjämte de gulhvita
framkantsfläckarna saknas, så att de svarta framkantsfläckarna äfven här sammanflutit. (Dessa
framkantsfläckar, som i verkligheten alltid framträda mot vingens mörkbruna grundfärg, ses ej på
figuren. Det är emellertid lätt att öfvertyga sig om deras läge vid jämförelse med
afbildningarna af de andra arterna). Af io uppstod aberr. antigone, hos hvilken framvingarnas yttre
svarta framkantsfläck, som bildar främre delen af ögonfläckens pupill, är mycket större än
vanligt och fullständigt sammansmält med den mellersta framkantsfläcken, hvarför således den
gulhvita rand, som bildar ögonfläckens inre del hos de vanliga exemplaren, saknas. Äfven
den inre svarta framkantsfläcken sammanhänger framtill med den mellersta, liksom ofta är
fallet hos ichnusoides. Bakvingens ögonfläck är till stor del utplånad. Af cardui uppstod
aberr. elymi och af atalanta aberr. klymene, hvilka båda utmärka sig genom försvinnandet af
den hvita framkantsfläcken på framvingarna, som åtskiljer den yttre och den mellersta svarta
fläcken, hvarför dessa sålunda äfven här sammansmält, liksom hos ichnusoides.
Hvad som framför allt utmärker samtliga de nämnda aberrationerna är således
sammanflytandet af de båda yttre svarta framkantsfläckarna, och detta icke till följd af någon allmän
utbredning af de svarta teckningarna, enär vissa af dessa, såsom t. ex. framvingarnas
midtfläckar hos urticae och polychloros tvärtom förminskats ända till försvinnande. Bakvingarnes
öfre sida och båda vingparens undre sidor ha däremot i allmänhet antagit mörkare färger.
Af de ofvan omtalade aberrationerna ha ichnusoides, testudo, hygiaea och elymi såsom
stora sällsyntheter anträffats i fria naturen, hvilket däremot ännu ej är fallet med antigone
och klymene.
Efter Fischer började äfven Standfuss använda både temperaturgrader under fryspunkten
(ända till -20° C.) och högre värmegrader (ända till +45° C.) än de förut använda.
Expositionstiden var i allmänhet 2 timmar dagligen under 3-6 efter hvarandra följande dagar.
Under mellantiderna höllos pupporna i vanlig temperatur, och öfverflyttningarna skedde hastigt,
utan förmedlande öfvergångstemperatur. På detta sätt lyckades han bl. a. äfven framställa
alla de i det föregående nämnda aberrationerna af Vanessa-arter. Han gjorde därvid också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
