Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällsynt åtminstone upp till Medelpad. Denna och de 3 följande arterna uppträda i mycket
olika talrikhet under olika år, i det de vissa år förgäfves eftersökas, medan de andra år visa
sig i påfallande mängd.
V. antiopa, Sorgmanteln, 61-76, har vackert sammetsbruna vingar, med bredt gulhvitt,
stundom något svartpudradt bräm längs utkanterna samt därinnanför ett svart band med en
rad blå fläckar (taf. 3, fig. 2). Flygtid som föregående. De öfvervintrade ha blekare, nästan
hvitt bräm. Larven, som är svart med röda ryggfläckar (taf. 3, figuren 2 a), lefver i juli i
sällskap på björk, asp och vide arter. Denna ståtliga fjäril är utbredd öfver hela Sverige och
är fläckvis ej sällsynt. Han suger gärna utsipprande saft på trädstammar och solar sig ofta
på trädgårdsgångar och dammiga landsvägar.
V. atalanta, Amiralen, 55-64, en af våra praktfullaste fjärilar: vingarna ofvan svarta,
med hvita fläckar nära framvingarnas spets, ett scharlakansrödt band snedt öfver samma
vingar samt bredt rödt band längs bakvingarnas utkant, det senare med en rad små svarta
fläckar, af hvilka de närmast bakhörnet ofta i midten äro blå. Vingfransarna hvita med
svarta fläckar. Vingarnas undersidor mycket brokiga. (Taf. 2. fig. 1). Flygtid som föregående.
Larven är brunaktig med ljusa sidofläckar och gula tornar. Han lefver enstaka mellan
sammanspunna nässelblad. Amiralen är ingenstädes allmän. Han förekommer norrut åtminstone
upp till Sundsvall och träffas oftast i trädgårdar.
V. cardui. Tistelfjärilen, 55-62, har ljust tegelröda, svartfläckiga vingar, med hvita fläckar
nära framvingens spets. Vingarnes undre sidor mycket brokiga. Bakvingarna undertill längs
utkanten med en rad blåpupillerade ögonfläckar. Såväl denna som föregående art saknar den
stora tand, hvarmed midten af bakvingarnas utkant hos de öfriga arterna är utrustad. (Taf.
2, fig. 2). Flygtid som föregående. Larven, som är mycket växlande till färgen, lefver på
tistlar och nässlor. Arten förekommer öfver hela landet och har föröfrigt af alla dagfjärilar
den största utbredningen, enär han träffas i alla världsdelar utom Sydamerika. Han
förekommer dock blott periodvis i större antal hos oss.
(Taf. 4 fig. 2 och 3 visar vinter- och sommargenerationen af V. levana, som ej förekommer
i vårt land, men sällsynt träffats i Danmark. Angående generationernas märkvärdiga olikhet
se i det föregående kap. om årstidsdimorfism.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
