Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
E. lappona, Fjällgräsfjärilen, 40-45, skiljer sig från de föregående genom sina helt
hvita vingfransar och genom sina mörka bakvingar, som sakna brunröda fläckar. Denna art
förekommer allmänt i fjälltrakterna, där den flyger i juni och juli.
Oeneis. Till detta släkte höra medelstora arter af samma allmänna teckning som
föregående släkte, men med mindre mörk grundfärg och blekare rödgul färg på fläckbandet.
Framvingarnas form är också en annan, i det de äro smalare och spetsigare än hos Erebia
och ha mera afsneddadt bakhörn. Hanarna skilja sig från honorna genom en långsträckt,
mörkare fläck af sammetslikt utseende på framvingens inre hälft, bildad af smala och långa,
i spetsen med tofs försedda fjäll. 3 svenska arter, som lefva i fjälltrakter eller på myrar i
de nordliga delarna af landet.
O. jutta, Gråbruna gräsfjärilen, 48-58, gråbrun, med stundom stora, till ett band
sammanflytande, stundom små, ringformiga, väl skilda rödgula fläckar längs utkanten af
vingarnas öfversida. Äfven de svarta midtpunkterna i dessa fläckar växla mycket i storlek.
Bakvingarna ha blott 1-2 sådana. Bakvingarnas undersida och framvingarnas spetsar undertill
med en »skyddsteckning» af grått och brunt, som ger den hvilande fjärilen en döljande
likhet med de grå, lafbevuxna tallstammar, på hvilka han med förkärlek slår sig ned. Denna
art är ej sällsynt på med glesa småtallar bevuxna myrar i Norrland. Han har föröfrigt funnits
så sydligt som i Stockholmstrakten. Juni-juli. Hanen ses ofta flyga uppefter den ena
tallstammen efter den andra, förmodligen under sökande efter honorna. Samma vana visar
Erebia Embla.
Satyrus semele. Sandgräsfjärilen, 44-58, (taf. 9, fig. 1) den enda svenska arten af
släktet, har mer eller mindre ljust gråbruna vingar med svartbrun utkant och därinnanför
ett af rödgula fläckar bildadt band, som är mer eller mindre öfverpudradt med brunt, särskildt
bakom främsta ögonfläcken på framvingarna. Framvingarna med 2 svarta och vanligen med
hvit pupill försedda ögonfläckar i det rödgula bandet; bakvingarna med blott en dylik. De
i utkanten tydligt uddiga bakvingarnes undre sida och framvingarnas spetsar undertill med
en af grått, hvitt och brunt bildad »skyddsteckning», liknande den hos föregående art och
ägnad att alldeles dölja fjärilen, då han slagit ner på de lafbevuxna klippor, på hvilka han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
