Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väljer sin hviloplats. Hanen skiljer sig från honan på samma sätt som hos föregående art.
Allmän på kala, soliga berg i landets sydligare del. Juli-augusti.
Aphantopus hyperanthus, Luktgräsfjärilen, 36-40, (taf. 9, fig. 4) är likaledes den enda
svenska arten af sitt släkte. Vingarna äro ofvan enfärgadt svartbruna, med eller utan
ögonpunkter (högst 2 på hvardera), undertill äro de öfverpudrade med gulgrått, de främre
vanligen med 2, de bakre med 5 af gula ringar omgifna, hvitpupillerade ögonpunkter. Hanen
har på framvingarna en liknande fläck som omtalas hos Oeneis. I södra Sverige är denna
fjäril ytterst allmän på ängsmark i juli och augusti. Så långt norrut som i Medelpad är den
däremot en sällsynthet.
Epinephele jurtina. Slåttergräsfjärilen, 38-50, är också ensam af sitt släkte i Sverige.
De i utkanten uddiga bakvingarna ha en tydlig inbuktning i inkantens bakre del (taf. 8,
fig. 2). Vingarnas grundfärg är ofvan gråbrun, framvingarna med en ögonfläck nära spetsen,
bakvingarna utan sådan. Könen skilja sig betydligt till färgen, och ovanligt nog är honan
lifligare färgad, i det hon bakom och innanför ögonfläcken på framvingarna har en stor
rödgul fläck, som saknas hos hanen. Denna senare har mörk sammetsfläck liksom hos
Oeneis. Bakvingarnas undre sida hos hanen med 2-4 svarta punkter, hvilka dock kunna saknas,
liksom hos honan. I södra Sverige flyger denna fjäril allmänt på ängsmark i juli och augusti.
Coenonympha. Detta släkte omfattar små arter med vanligen brungul grundfärg och
helbräddade, rundade vingar, på öfre sidan med inga eller blott helt otydliga ögonpunkter.
4 svenska arter.
C. arcania. Pärlgräsfjärilen, 30-34 (taf. 8, fig. 4) har de brungula framvingarna ofvan
bredt kantade med svartbrunt längs utkanten, bakvingarna helt öfverdragna med svartbrunt,
utom vid bakhörnet. Bakvingarna längs utkanten på undre sidan med en smal, blyglänsande
linie och därinnanför ett gulhvitt tvärband med flera tydliga svarta, hvitpupillerade
ögonfläckar, omgifna närmast af en gul och därutanför en brun ring. Arten är i södra Sverige
allmän i skogsängar och på soliga bergsluttningar i juni-juli.
C. pamphilus. Kamgräsfjärilen, 28-32 (taf. 8, fig. 3), har mer eller mindre blekt
brungula vingar med mörkare utkant. Framvingarne nära spetsen med en ofvan otydlig,
undertill tydligare ögonfläck. Bakvingarna undertill askgrå, inåt mörkare, med en mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
