Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer fläckvis i juli i södra Sverige och bör sökas i sandiga och soliga skogsbryn, där
tillgång finnes på larvernas näringsväxt, backtimjan.
Fam. 5. Equitidae.
Blott 2 svenska släkten finnas af denna familj: Papilio och Parnassius.
Papilio. Af detta i de varma länderna mycket artrika släkte, hvars arter till stor del
fått namn efter trojanska krigets hjältar, finnes i vårt land blott en enda art.
P. machaon, Machaon-fjärilen, 54-92 (taf. 13, fig. 2). Utan all beskrifning kännes denna
ståtliga fjäril lätt igen, framförallt på bakvingarnas egendomliga form, med deras i ögonen
fallande svanslika utskott i utkanten. Larven (fig. 2 a) är såsom yngre svart, med korta
tornar och en hvit fläck på ryggen. Såsom äldre blir han grön, med smala svarta tvärband
och röda fläckar. Han lefver på flockblommiga växter, framför allt på Strätta (Angelica)
och träffas därför allmänt vid kusten, där nämnda växt är ymnig. Puppan är fästad vid
bakändan samt med en silkesögla om midten. Hon förekommer i en mörk och i en ljus
varietet, af hvilka den ljust gula är vanligast. Den är kantig, med 2 korta trubbiga utskott
på hufvudet. Uppträder i de sydligare landskapen i 2 generationer (juni och augusti), i de
nordligare blott med 1, som flyger i juni och juli.
[P. podalirius (taf. 13, fig. 1) förekommer i Danmark, men har ännu ej med säkerhet
träffats i vårt land].
Parnassius har hvita, svartfläckiga vingar. Den hvita grundfärgen är öfverallt tunn
och saknas alldeles utmed framvingarnas utkant. 2 svenska arter.
P. apollo, Apollofjärilen, 65-94 (taf. 14), vår största dagfjäril, har ett så karaktäristiskt
utseende, att figuren gör hvarje beskrifning öfverflödig. Dock må anmärkas, att de röda
ögonfläckarna (hvilka saknas hos den andra arten, P. mnemosyne) ofta och kanske oftast
äro försedda med hvit pupill. Efter parningen bär honan i bakkroppens spets ett
egendomligt pergamentartadt bihang, som bildas af någon afsöndring från hanen. Larven, som är
sammetssvart, med röda fläckar, öfvervintrar såsom ung och träffas i juni på kärleksört
(Sedum telephium). Puppan är rundad, utan kanter eller utskott, och är brun, öfverpudrad
med blågrått. Den hvilar på eller i jorden i ett slags gles kokong. Denna präktiga fjäril träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
