Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. vinula, Stora Gaffelsvansen, 42-62 (♂), 60-75 (♀) (taf. 36, fig. 1). Mellankroppen
gråhvit med svarta punkter. Vingarna grå eller gråhvita, de främre hos hanen med otydliga
teckningar, hos honan med i hvarandra inskjutande mörka vinkellinier. Bakkroppen med
mörka tvärband. Larven (fig. 1 a), som lefver på asp och pil, är såsom ung svart och har
på hvardera sidan bakom hufvudet en taggig torne, såsom äldre är han grön med stor violett,
hvitkantad schabraklik fläck på ryggens bakre del, bakom framryggens puckel. Han har för
sed att, när han oroas, hotande uppresa hufvud och bakkropp, hvarvid han ur bakändans
taggiga utskott utskjuter de ofvannämnda trådarna. Allmän. Maj-juli.
C. bifida, Gråhvita Gaffelsvansen, 30-42. Mellankroppen ofvan i midten mörkt färgad.
Vingarna gråhvita utmed utkanterna med en rad af svarta punkter, de främre strax innanför midten
med ett mörkt tvärband och en liknande fläck närmare spetsen. Larven liknar föregående arts,
men har mindre puckel. Lefver på asp och pil. Ej sällsynt i landets södra del. Maj-juli.
Stauropus fagi, Bokspinnaren, 47-65, den enda arten af släktet, skiljer sig från
föregående släkte genom i utkanten svagt tandade framvingar samt genom små hårtofsar på
ryggsidan af bakkroppens främre leder. Vingarna äro gråbruna, de främre med 2 tandade,
gulaktiga tvärlinier och en rad af svarta, inåt af hvitt begränsade punkter längs utkanten.
Arten är sällsynt i maj-juli i de södra landskapen och nämnes här endast för den
vidunderliga larvens skull (se Jägerskiöld, Lönnberg och Adlerz, »Sveriges djurvärld», sid. 339). Han
har, liksom Cerura-larven, två spröt i bakre kroppsändan. På några af de mellersta
rygglederna bär han pucklar; men framför allt är han egendomlig genom de för en fjärillarv
oerhördt långa bröstfötterna, hvilka han, enligt hvad det uppgifves, använder att befria sig
från parasiter med. Under hvilan håller han både främre och bakre kroppsändan upprest
och de långa bröstfötterna utsträckta. Förmodligen är det denna egendomliga ställning i
förening med hans bruna färg som i Tyskland förskaffat honom namnet Ekorrespinnaren. Han
lefver på bok, ek, björk och andra löfträd.
Notodonta. Framvingarna vid bakre kanten med en utskjutande, skarpvinklad flik
eller tand [1], som, då vingarna under hvilan hållas takformigt hoplagda, bildar liksom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
