Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika lång som den bakre. Bakvingarna äro trekantiga med tydligt bakhörn, och deras
framhörn skjuter långt utanför fram vingarnas bakhörn, då vingarna äro utspända. Framvingarna
med spetsen delad af ett mörkt snedstreck, gulgrå eller brungula med gråviolett, framåt
bredare midtfält, begränsadt af breda, bruna, vågiga tvärlinier, samt med inåt ljusare, utåt
mörkare utkantsfält. Bakvingar ljust gulgrå, utanför midten längs utkanten med 2 mer eller
mindre tydliga brunaktiga tvärlinier. Hanen har kammade antenner och vanligen mörkare
färger, med mindre skarpt framträdande teckningar på båda vingparen. Allmän i landets
södra hälft på ängar och fält. Juli-aug. Larven lefver på ärtväxter.
Lygris. Framtibier som hos föregående. Framvingar med skarp spets. Utkanten bakom
spetsen något insvängd. Själfva spetsen snedt afdelad i en ljusare främre och en mörkare
bakre del. Antenner mot spetsen finsågade. Honorna ha på fram vingarnas undersida nära
roten och längs bakkanten en tofs af gula hår, som stundom döljes af bakvingarnas
framkant. 5 svenska arter.
L. populata, Blåbärsparkmätaren, 25-34. Framvingarna ljusgula, vid roten, i
midtfältet och vid utkanten, isynnerhet bakom spetsen, mer eller mindre öfverdragna med
violettbrunt. Yttre tvärlinien bildar ungefär vid midten på yttersidan 2 utbuktningar,
af hvilka den främre är större. Bakvingarna gulhvita, utan eller med otydliga tvärlinier
närmast bakkanten. Alla vingarna med svag sidenglans. Allmän i både barr- och löfskog.
Juli-sept.
Cidaria. Till detta släkte hör ett stort antal mindre eller, sällan, medelstora mätare,
som utmärka sig från närmast föregående släkten genom afrundad eller mindre skarp spets
på framvingarna, hvilkas utkant är rak eller jämnt bågböjd (jfr Lygris) samt genom afrundade
bakvingar (jfr Ortholitha). Från Eucosmia och Camptogramma afviker släktet genom
helbräddad, ej vågig, utkant på vingarna, från Mesoleuca genom mörka teckningar i midtfältet,
från Cheimatobia genom med flygförmåga utrustade honor samt genom tätare fjällbetäckning
på vingarna, från Anaitis och Odezia genom längre framtibier samt från Lythria slutligen
genom fjällbeklädda palper och hufvud. Färg och teckning äro mycket växlande inom detta
släkte, af hvilket i Sverige finnas mer än 60 arter. Svårigheten att efter blotta beskrifningar
särskilja dem är så stor, att blott några få arter anföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
